Lapsang Souchong

Jag har svårt att förhålla mig till människor som säger att de gillar Lapsang Souchong och menar det. Det är bara så...

Konstigt.

Halv stång

Jaha. Nu är han död. Krokodiljägarn.

Det känns lite vemodigt för jag verkligen gillade honom för tio år sedan. Samtidigt kände jag att "Fan vad tid det tog". Han lekte ju med oddsen lite väl mycket kan man tycka.

Jag minns scener när idioten paddlade i träskmarker mitt i natten med pannlampa och hoppar i och börjar brottas med en krokodil. En annan gång åkte han längs dingostaketen hängande utanpå sin Jeep och får syn på en "Brown snake" vilken han slänger sig över staketet efter och landar på. Ormen lackar ur som fan och börjar hugga helt galet. Steve blev bara lätt upphetsad.

Jag älskade hur kåt han lät när han såg de största ormarna, de farligaste spindlarna och enb massa annan skit. Han fullkomligt älskade att berätta hur farligt allting var och hur snabbt han skulle dö om han blev drabbad.

Killen som gett kakishorts och McGyverfrilla ett ansikte ända in en bit i det nya millenniet har pushat gränsen såpass till den milda grad att Göran Kropp skulle framstå som en mamas-boy om han var i livet.

Ironiskt nog var det ingen feting-alligator som tog livet av honom, ingen varan som bet strupen av honom och ingen kobra som pumpade in gift så att han sprack. Det var en stingrocka som stack honom. Visst, de är inte att leka med de heller men fan.

Jag hade nog hoppats att det åtminstone skulle vara en fet jävla vithaj som klippte skallen av honom och toh honom till dödsriket. Det hade varit mer värdigt Steve.

Kulpop är inget kul alls

Helt ärligt!

Jag trodde verkligen att den mänskliga faktorn hade lyckats nå sin absoluta topp när det kommer till utvecklingsstörd musik genom Basshunters - "Boten Anna". Ända tills idag.

Efter att vi fikat på eftermiddagen frågade R vad jag var sugen på att lyssna på för musik och trots att jag vet att killen sitter och trycker på det storslagna soundtracket till "Karate Kid" ville jag gärna se vad han hade att erbjuda utöver det.

Och vad skådar mitt norra öga!

Jag ser namnet Jimmy Nordin. Det klingar bekant. Kulstötar-bekant. Komafylle-bekant.

Lätt upphetsat frågar jag om det är vad jag tror att det är. R flinar sitt välkända och hemlighetsfulla saddoflin. Min puls ökar. Jag vet att jag bara är sekunder från att få uppleva något riktigt jävla bisarrt. Jag ska få höra sveriges mest spritglada kulstötare utöva självbefläckelse utöver det vanliga. Det fattar jag, resten är svårt att förklara...

Det finns knappt ord. Smärta räcker inte halvvägs men det är minst sagt smärtsamt att höra Jimmy-boy hämningslöst bete sig så otuktigt mot sig själv. Det är svårt att förbereda sig... nä, jag underdriver. Det är helt jävla omöjligt att förbereda sig.

Först kände jag mig förbannad, men ganska snart insåg jag att något inte är som det ska med "kulpoppar'n". jag blev modstulen och rent av deppig. Musiken i sig vittnar om att digitala hemmastudios är ett riktigt otyg som borde förbjudas - omedelbums. Jag förstod redan innan tio sekunder gått att Jimmy är en av alla dem som aldrig borde släppts lös nära en midi-keyboard och Cubase.

Vem som helst borde inte få skapa musik. Det är lika orimligt som att dunkvis kränga plutonium på 7-eleven. Det fattar nog alla.

Själva musiken är dock inte det värsta. Den är bara första steget i ett fasansfull upptrappning på tre steg.

"Jimpa" är en jävla bit. En riktigt grovis. Knappast en kille jag skulle vilja möta i brottardräkt om man säger så. Därför blev jag mäkta förvånad över det faktum att killen får en kastratsångare att framstå som "mister basröst". Det är andra steget och det var inte utan att jag började fundera på vilka kulor han egentligen använder när han stöter.

Värst är ändå texterna. Allra värst är givetvis den obskyra kombon de tre elementen skapar, men om man bryter ner det i delar, ja då är texterna löken på laxen. De är strarkt provocerande texter. Inte i sitt budskap utan för att de framstår så efterblivna. Man känner sig lurad. Vem sa att den mänskliga hjärnan är den mest avancerade. Han hade fan inte hört Jimmy Nordins vansinniga meningsbyggnader och bonnaläpprim.

Jag hävdar helt uppriktigt, att sätta Jimpa och Basshunter i samma rum med penna och block skulle vara att tigga om en expressbeställd apokalyps. Tillsammans skulle de kunna ställa till med lika mycket stök som när stora mängder materia och antimateria kolliderar.

Glöm kärnvapen, fuck big bang. Vill man förinta mänskligheten en gång för alla är receptet enklare än det till kladdkaka.

Vad sägs om rader som:

"Hjul hjul fantastiska hjul, tomtens släde har fyra små hjul... Hjul hjul fantastiska hjul, fyra små alldeles runda små hjul.

...med uppvärmd glögg i sin hand, skålar tomten som en riktig man"

Eller hans vansinnigt misslyckade rap-flört i låten "Rotationsteknik".

"Rotationsteknik, rotationsteknik - det är min teknik.
Rotationsteknik, rotationsteknik - det är din teknik."

Låten "Guldmedalj" gjorde mig så deppig att jag ville börja lipa. Samtidigt är det så talanglöst att man tappar andan. Killen kan inte mena allvar, eller kan han det? Paradoxalt och förvirrande.

"I München finns nånting som jag vill ha, det är nåt man inte får utan måste ta.
Och jag klarar mig inte en dag utan den, det är nåt man måste se till att få med sig hem...

För utan en guldmedalj runt min hals, är det så svårt att vara glad alls"

Bäst av allt och nu blir det humor (särskilt om man ser det ur senaste EM-perspektiv) är ändå raden

"Jag åker ner till Münhen i Augusti, men ölhallarna får jag allt låta bli."

Ur retrospektiv hade det nog inte varit så dumt om Jimmy tankat in just den låten i sin iPod och kört på repeat för ett par veckor sedan.

Det är omöjligt att förstå vidden av detta om man inte hört låtarna. Samtidigt är det i efterhand en oskuld jag önskar att jag aldrig blivit av med.

Inte ett öga torrt

Svenska kyrkan i Mölndal öppnar ett skönt häng åt alkoholister och andra missbrukare. Inga krav kommer ställas på nykterhet. Alla är välkomna - hög som låg. Det är fint som fan av dem. Jag menar det. Verkligen. Man blir lite glansig i ögonen av sånt.

Ändå kan jag inte låta bli att fantisera om vilka psykadelsika fikasessioner som kommer gå ner på det nya missbrukarfiket. Jag blir faktiskt rätt nyfiken på vad en knivslug blandmissbrukare väljer för "dopp" till kaffet, hur en kille som stuffat sig med roppar och hembränt reagerar på en dubbel espresso och hur "guds armé" tacklar en konfliktsituation när en grupp narkomaner och alkoholister börjar jiddra hätskt om dominoregler.

Jag ser hangemäng utbryta, inredning flyga och total anarki råda. Ett misssbrukarcafé - hur vacker än tanken må vara så är det början till totalt upplösande av samhällsordningen.

Bra eller dåligt, jag väntar otåligt och med spänning.

Tack Danmark!

Idag när jag försökte hålla Juniorette på stabilt humör kollade vi på barnprogram. Piggley Wink, Byggare Bob och Noddy. Jag nästan kräks bara jag hör signaturmelodin till de där hjärnblästrarna till barnprogram.

Men så kom jag på genidraget att ändra till danska som språk. Och jävvlar vad roligt det blev på en gång. Det låter fan inte klokt när danskar sjunger barnsånger. Jag till och med flabbade lite när två får från farmen stod och samtalade på danska. Precis så låter det i Roskilde tänkte jag och blev lite glad.

Tack Danmark, idag gjorde ni min dag lite lättare.

Hypokondrikern

Jag har alltid varit hypokondrisk av mig. Jag har fått för mig att jag drabbbats av diverse svåra och mindre svåra krämpor genom åren. Många i min bekantskapskrets talar fortfarande med förtjusning i rösten om när jag blåste ett viktigt möte på jobbet för att jag på lunchen fått för mig att jag var i förstadiet till en allvarlig hjärnhinneinflammation.

När en kollega sa att det kan ta år att komma tillbaka. Om man ens kommer tillbaka. Man kan fastna i femårsstadiet etc. Jag satt på Cityakuten resten av den eftermiddagen och när jag kom därifrån hade jag med mig ett rör Citadon och en uppmaning att gå till en massör.

Jag har lugnat mig de senaste åren och snarare antagit en anti-inställning. Nu är det inget fel på mig förrän jag ser blodet rinna.

Så idag när jag skulle packa upp min bärbara dator kände jag hur det stack till i en fingerled på höger hand. Jag tittade och såg att det var lite blått. Jag började svettas och drog snabbt som satan upp ett scenario, att det var en blodpropp i fingret och att jag var tokrökt. Jag såg framför mig hur de skulle komma att avlägsna fingertoppen eller kanske hela handen i värsta fall. Hypokondrin har återuppstått. Fan vilken ångest.

Jag började söka febrilt efter blodproppssyndrom men kom efter en stund fram till att det troligen "bara" var ett kärl som brustit. Kan bli så ibland. Jag gillar inte att sätta diagnosen "troligen". Jag vill veta på riktigt.

Kroppen är ömtålig. Så mycket som kan hända med ens kropp att jag inte ens orkar tänka på det. Fan vad jag hatar kroppar och deras skit. Generellt alltså.

Det finns ju alltid undantag.

Mardröm

Jag drömde en svettig feberdröm inatt. Den tog musten ur mig. Otäckt som fan.

Jag bodde i en vulgo-etta på Vågmästareplatsen och tillsammans med Ingvar Oldsberg satt jag och skrattade till Stefan & Krister på TV. Jag skrattade lika bullrigt som Martin Timell i "Time Out". Vi satt och åt chips ur en skål och jag lade märke till att jag hade små knubbiga ipren-mannen-fingrar på ena handen. Jag skrek.

Som socker på toppen hade jag klippt mig exakt som Robert Wells och hade en signerad Rhapsody-tisha av densamme på mig.

Nåt är i görningen. Mina drömmar är ute efter att förgöra mig. De tar fram ångesten ur mina mörkaste domäner.

Jag mår fortfarande illa. Jävligt illa.

No comments

Av ren princip uttalar jag mig inte om skjutfesten som gick ner i majorna igår kväll.

Framtidens marknadsekonomer

Häromdagen när jag var påväg från Linné till centrum per fot gjorde jag en märklig upptäkt.

Det började utan för sjuelvan på Järntorget. En mycket trasig man frågade mig om jag hade några kronor att avvara. Innan jag ens hade passerat själva torget så hade en kille som varje dag tigger av mig, som om det vore första gången han träffade mig, om jag hade en "fämma" att låna ut. För i helvete, jag träffar honom mer än många av mina närmsta vänner känns det som, kan han inte åtminstone låtsas att han känner igen mig. Han fick inte sin låneansökan beviljad.

Sedan kommer det lustiga i storyn. När jag kommer gående i höjd med domkyrkan står en kvinna med en schäferhund (ponduspoäng) och hänger. När jag passerar så frontar hon mig:

"Dö... har du en tjuga?"

Wow! Verkligen fascinerande att de är så konjunkturkänsliga, pundarna. De är så ytterst medvetna om vart gränserna går för de olika ekonomiska klimatzonerna i stan att de anpassar sina tiggeritariffer helt dynamiskt.

De är så medvetna om att de skulle göra en procentuell förlust i förhållande till den kostsamma centrumnivån, ifall de lyckas tigga av någon ett bidrag och det landar på en "järnfämma". Därför går de ut stenhårt. De satsar allt och låter sitt offer förstå att det skulle vara närmast en kränkning om man luftar på lädret och ger pengar av annat material än krispigt papper. Om jag hade gett henne en tia hade hon ställt till med en scen. om jag gett mindre hade hennes vakthund klippt strupen på mig. Det är helt säkert.

Det förde mina tankar vidare. Hur beter sig "de mindre lyckligt lottade själarna" i Örgryte? Askim? Billdal?

Där springer de bergis runt i kostym med handhållna kortläsare. De tar allt. Visa, Mastercard, American Express och you name it, men skänker du mindre än en hundring så kan du ge dig på att de tar ut en straffavgift på fem kronor.

Jag säger, fuck handels!

De som verkligen fattat det här med marknadsekonomi är de som lever sitt liv längs gator och torg. Framtidens yuppies.

Kredd i efterhand

Igår fick jag ett mail av min gode vän R (som förövrigt har samma initialer som den förhatlige Robert Wells) där han kände sig sviken och dissad. Han hävdade att jag använt hans patenterade uttryck "boråsmongo" utan att ge honom hans rättmätiga kreddpoäng.

Så härmed ber jag om ursäkt R. Jag har missbrukat ditt fantastiska uttryck utan att nämna ditt namn. Det ska inte ske igen.

Förklaringen är dock väldigt enkel. Jag var ävertygad att du hade fått Horace att plita in det i SAOL för längesedan.

Att det numer var praxis att relatera till en bösig person (a.k.a. "böfa") som boråsmongo.

Nu får det fanimej räcka

...ingen mer paus för mig nu.

Tack alla! Jag känner en väldans uppskattning. Det är väldigt kul. Jag diggar er lika mycket, men det vet ni.

Hade tänkt inleda med nåt speciellt men det är nog bättre att bara börja igen.

Så nu gör jag det.

Bloggpaus

Jag är tvungen att ta en liten paus i bloggandet. Men jag kommer tillbaka. Det kan ni ta till banken. Inte idag, men kanske redan imorgon... eller en annan dag.

Duscha järnet sålänge och glöm inte bort Bloggfrossa.

/mike

Årets löp

"Därför knarkar svenska kändisar" - dagens Metro

Alltså, det är en så jävla dum rubrik att jag knappt kan flabba åt det. Det klår alla nakenchocker och rasar-rubriker ever. Snacka om old news. Varenda lågstadie-elev vet väl varför folk knarkar.

To get hiiiiigh!!

Den arge kinesen

Imorse när jag tog vagnen till jobbet rymde hållplatsen som vanligt en hord per båt nyanlända tyskar. Det är både kul och jobbigt med tyskar. De är kul att titta på och de är asjobbiga att lyssna på. De är aldrig sådär gapiga och roliga utan pratar mer med len mjukporrstämma.

Ingen big deal.

Det som var bonus för dagen var att där också stod en kines. En arg en. Oj vad han spottade och fräste. Han sparkade på en stolpe, hytte med näven och gapade jättehögt rätt ut - På Mandarin (gissningsvis). Intressant. Jag har aldrig sett en så arg kines nån gång. Det klädde honom.

Men det är ovanligt tycker jag, med arga kineser. Synd.

Mitt humör var på topp hela förmiddagen tack vare honom. Jag tycker att fler kineser skulle få sådana utbrott. Inte hålla inne på all skit. Roligast hade varit om en ägare till någon kinakrog, typ "Gröna Brunnen" gjort det till grej att skälla och domdera när man kom för att köpa sin mat. En riktig otrevlig jävel. Som soup-nazi i Seinfeld.

Jag hade gått dit jämt.

Brev till Johan Esk

Hej på dig Johan.

Jag tänker härmed ge dig en liten verbal bitchslap (fast i textform) för din krönika "Känn ingen sorg för Göteborg"

Det första jag tänkte när jag läste den var: "Bär denna killen verkligen lön från DN? Isåfall är allting verkligen möjligt."

Jag tänker inte ens kommentera att du försöker göra dig rolig över Göteborg genom att dra in Weiron i ottan, men det är lite tjatigt måste jag erkänna, att som göteborgare ständigt bli förknippad med en sliten stockholmkomikers nidbild av Göteborgare. Tröttsamt och extremt gammalt. Snudd på efterblivet. Schablonartad sportjounalistik (hur orkar du).

Du ondgör dig över hur Stockholm losar evenemang efter evenemang till Göteborg och radar upp två konserter samt friidrotts-EM som bevis. Buhuuu... Ja fy fan vad det händer mycket här och verkligen INGENTING i Stockholm. Jag får fanimej lust att lappa till dig.

Göteborg blir gång på gång bortvald som konsertstad eftersom det finns så få mellanstora lokaler här. Antingen är det skitstora band eller extremt små. Malmö får tiofallt fler spelningar än Göteborg. Och Stockholm får allt. Är du fortfarande purken för att Stockholm inte lyckades muta till sig OS? Snyt dig nu för fan.

Det mest provocerande är att du påstår att du inte träffat en enda göteborgare som varit neggo mot Göteborgskalaset. Du har verkligen inte en janne. Sluta lyxrunka till hotellporr och gå ut på stan och se efter för fan!

Jag känner gissningsvis fler göteborgare än du och INGEN av dem har nåt positivt att säga om Göteborgskalaset. Alla hatar det. Du har snackat med bönner och boråsare, ifall du lämnat rummet alls, men inga göteborgare. Det är lögn.

Hela innerstan blir ockuperad av bös och gruppvåldtagen dag efter dag i över en vecka. Jätteball. Det är möjligt att businessen rullar på fint under EM-veckan men det är inget som påverkar invånarna positivt. Skatteintäkterna ser vi fan inte röken av serru. Jag hade lätt bytt till mig vägtullar om jag slapp Göteborgskalaset. Vad har ni mer för skit ni vill bli av med. Vad som helst är ett bra byte vågar jag påstå.

What the fuck, du får gärna ta Gothia Cup, Partille Cup och alla annan skit på en gång så får vi se hur jävla nöjd du skulle vara då.

Det exakt är sån skit du skriver som skapar en barriär mellan Göteborgare och Stockholmare. Ocharmigt och töntigt. Nästa gång, stanna hemma är du snäll... du är inte välkommen tillbaks.

Allra ödmjukast

/mikael

Gång är FAN ingen sport

...kom inte och säg nåt annat.

Den som på riktigt tycker att gång är en sport förtjänar inget lördagsgodis. Den förtjänar inte att uppräthålla en egen ekonomi, vistas bland vanligt folk eller ens en plats i helvetet.

GÅNG ÄR INGEN SPORT!

Gång är provocerande lyteskomik. Det kanske mest absurda inslaget i s.k. idrottssammanhang sammantaget. Jag skrev i en kommentar häromdagen att jag har större respekt för de idioter som ville sätta ett ouppnåeligt rekord i att åka "Flumride" på Liseberg för något årsedan. De slösade bort några dygn, för vaddå. Skitsamma. De som pysslar med gång slösar ju bort allt vad höftleder heter, för vaddå. Ingen aning men det är helt rubbat.

Tycker de inte själva att det är pinigt att sätta upp en gångpokal på prishyllan. Uppenbarligen inte. Men säg till dem någon. Om jag fick chefa en stund hade jag totalförbjudit gång. Helt ärligt hade jag nog släppt heroinet fritt till fördel för straffbeläggning av "gång" som idrott.

Alltså säg mig, skulle fylle-dart vara mindre idrottsmannamäsigt? Eller Flipper?

Nä fy fan!

Jag tycker det är en större idrottsprestation att vinna på en Jack Vegas-maskin än att gå till sig en medalj. Och bara en sådan sak som att de kallar det gång. Ett är säkert. Jag har tamejfan ALDRIG någonsin sett någon gå så muppigt i det riktiga livet. Monte Pythons "silly walks" tenderar att vara en fullt normal och socialt acceptabel gångstil i jämförelse.

Min kollega och gode vän P (själv gammal friidrottare) som är en av de minst aggressiva människor jag känner, sa häromdagen att han sett några gångare och bara fått ett sånt där infall. Han hade plötsligt känt ett starkt sug (som han tyvärr lyckades tygla) efter att komma springande från sidan och hoppsparka gångarjäveln ut ur EM. Jag förstod precis.

Jag såg ett gäng som tränade när jag kom körande i höjd med radiohuset i tisdags. Jag ville bränna upp på trottoaren kan jag säga. Jag vägde för och emot men kom fram till att lacken skulle ta för mycket stryk.

Två saker till har jag funderat på.

För det första. Hur kommer det sig att de får tävla i Friidrotts EM? Alla sporter handlar ju om snabbast, högst, längst och så vidare. Men inte gång. För gång är en slappare variant av löpning. Gå snabbast. Det är ungefär som att åka vasaloppet på miniskidor.

För det andra. Hur i helvete lyckas de värva folk till att gå? Jag lutar åt att tro att det rör sig om grovt hot. Annars undrar jag helt ärligt. Vad lockar de med?

Jag fattar de som blir sugna på att spela fuzzball, hockey och köra formel 1. Det är kul och genererar tjocka buntar deg om man blir bra. Att bli avgudad kan man ju lätt leva med dessutom. Men gång. En kille som blir bäst i världen på gång skulle inte kunna få ihop det med ett kvisthål med sina meriter. Det måste ju finnas något som ger lön för mödan i vad man än gör.

Gång kan vara idrottsvärldens största enigma.

Nu ska jag dricka öl!

Lika som bär

Jag satt och kollade herrarnas höjdhoppsfinal härom dagen.

På läktaren ser jag plötsligt en ruggigt lik kopia av Göran Persson. Deppigt värre. Det var Holms egen far Johhny (tränarn) som satt och såg grovt socialdemokratisk ut på läktaren.



Fan de är så ruggigt lika att man nästan börjar undra. Är jag helt ute och cyklar eller kan de vara bröder? På riktigt alltså. Det skulle ju förklara varför Holm är så dumlojal mot det svenska skattesystemet.

Sosseblod är tjockare än sirap heter det ju.

Afterwork

I måndags hade jag en av de mest underliga (roligaste) dialoger jag någonsin haft.

En vän till mig loggade på MSN. Vi hade inte pratat på ett tag så vi snicksnackar lite och jag berättade att jag varit iväg till skagen. Jag frågade vad hon hittat på i helgen och hon svarar rakt av:

"I fredags kväll kom X hit och vi drack vin och provade blöjor som vi snott från 'hemmet' (de arbetar på ett äldreboende). I lördags var vi inne i stan"

Min hjärna gjorde en spontanlåsning. Come again? Provade blöjor? Som att det var en fullt normal fredagsaktivitet.

"Hahaha du skämtar", sa jag
"Nä, jag har bildbevis också"
"Mohahaha... de bilderna måste jag få se"
"Inte en jävla chans!"
"Johoo!"
"Hmm, jag får tänka på det"

"Men varför?"
"Vi ville prova hur det kändes"

Jag började flabba så att tårarna rann.

"När du säger provade dem så menar du väl provade dem... inte 'provade' dem"
"Vi 'provade' dem :) "
"Mohahahahah... jag tror jag dör"

"Jag har två kvar ifall du vill prova"
"Jag ska tänka på det"
"Gör det!"

I förrgår var vi ute och drack några öl. Jag kunde hålla mig i fem minuter innan jag brast ihop av asgarv och tvingade henne att berätta storyn in i minsta detalj.

De hade kommit på sin masterplan en vecka tidigare. Det kräver ju minutios planering när man ska genomföra en stöt av sådan dignitet.

De skulle smyga in i blöjförrådet innan de stack hem och snabbt som satan stuffa ner några vuxenblöjor i sin väska. Sedan skulle de festa till lite och prova dem. Rusdryck skulle vara ett måste för att kunna genomföra experimentet. Det förstår jag mycket väl.

Sagt och gjort. X anländer på fredagskvällen. De dricker vin och när de blivit lite luriga kränger de på sig blöjorna och går bananas.

Till min stora glädje fotade de galenskapen och jag fick efter att min vän stämt av med X lov att publicera bilderna om jag lovar att klippa bort ansiktena. Fair deal.

(Som betalning var jag tvungen att outta min absolut pinsammaste skiva (fråga inte ens, det är en hemlighet jag tar med mig i graven). En singel jag tvingade min fru att köpa eftersom jag visste att jag inte skulle kunna stå för den. Det kan låta som ett billigt pris men det är dyrt. Tro mig.)

Det roligaste i hela historien, enligt mig, är att det är en ytterst överlagd handling som begåtts med berått mod. En annan mycket roande detalj i historien är det faktum att de jobbar på ett ställe som håller sig med en oändliga mängder piller och kul prepp... men de här tjejerna, de snor blöjor.

Mycket roande i sitt sammanhang.



Tack: Ni ska ha kredd som fan för att ni bjuder på er själva. Minst sagt!
Jag har skrattat så att andnöd infunnit sig och tårar har runnit ;)



Jag är rätt glad att jag inte var med på deras "afterwork". Annars är jag nästan helt säker på att jag hade tyckt det var en skitbra idé att prova... just då... efter några kalla...

The terror, oh the terror.

(in)Aktuell Optik

Såg precis reklam på fyran. För Aktuell Optik.

Hur tänker ett företag när de anlitar revymongona Stefan & Krister till en tv-reklam. Det är snudd på perverst. Provocerande. Vem vill köpa sina glasögon eller linser där nu undrar jag. Efter att de visat de goda omdömet att låta en "reklambyrå" använda sig av inavelns allra mest talande nunor - i marknadsföringssyfte.

Omdömeslöst är inte ordet.

Ibland blir jag så trött. Hur tänker människor? Tänker de alls?

Jaha, då blir man tvungen att skriva ett surt mail imorgon då. Till marknadsansvarige på "Buskis Optik". Alltid är det nåt vansinne man måste deala med.

Det har gått lite för långt - 2

När en av sveriges största kvällstidningar refererar till Staffan Strand som "Höjdveteranen".

Nu släpper jag min EM-bevakniong för ett tag.
Blir för mycket av det goda annars.