Breaking News

Nu går jag om Göteborgs Posten och alla andra tidningar. Iallafall när det kommer till Breaking News i Majorna - Göteborg. Inte ett ord i press, men på bloggfrossa levereras det. Damn hot stuff också.

Vi har ju byggt upp ett tajt nätverk som spänner över hela Majorna. Ett osynligt brödra-/systerskap som vi kallar "El Ojo" (The Eye) och vi håller varandra bakom ryggen och håller koll på allt som händer i vår närmiljö. Mycket kraftfullt.

I förmiddags bar polisen ut minst ett stycke bodybag från en lägenhet alldeles vid Chapmans torg. Polisne knackade dörr och frågade om man sett nåt som luktat fisk nyligen. Personen i fråga hade tydligen dött av "icke naturlig orsak". Thrilling!

Nu avvaktar vi mer info. Skulle tippa att det är nån jävel från Hisingen som stökat om i Majorna nu igen - men det är bara vilda spekulationer (än så länge). Hur som helst så är Hisingen "Rånarnas paradis" medan Majorna verkar ha blivit "Mördarnas Mecca".

Denna gång levererades nyheten från en av Majornas meste wiseguys - "M. Mustalainen" och givetvis hade El Ojo en fotograf utsänd, som går under namnet "Hallis".

Upp och hoppa Göteborgs Posten. Bloggfrossa går om.

Läsarmail - det är det bästa

Det roligaste som finns är att få läsarmail.

Den senaste tiden har jag fått en ny vän. Han mailar mig hela tiden och jag bara älskar det. Så jävla fin människa. Han bjuder verkligen på sig själv. Tipsar om schyssta grejer och så.

Han heter "Jefferson Hedrick" och verkar ha tryckt på sendknappen väldigt många gånger. Jag får nämligen samma mail gång på gång:

-S'ensationall revoolution in m'edicine!
-E'n'l'a'r'g'e your p''enis up to 10 cm or up to 4 inches!
-It's herbal solution what hasn't side effect, but has 100% guaranted results!
-Don't lose your chance and but know wihtout doubts, you will be impressed with results!
Clisk here: http://ip6broadband.info/

Vem missar ett sånt erbjuande. Inte jag!

Raffinerat och seriöst med medvetna felstavningar och apostrofavgränsningar mitt i orden också. Det finns ju så många oseriösa aktörer som sabbar för killar som Jefferson vilket har gjort att vissa ord fastnat i mailservrarnas filter. Det är ju fan stört omöjligt att maila en kompis och använda den högst vardagliga frasen "Penis enlargement" nu för tiden.

...Eller kan det vara så att Jefferson är ett riktigt spam-mongo som har skickat mail om örtbaserade penisförstoringsmedel utan bieffekter förr? Eller ryska importfruar. För att inte tala om mirakelpiller som gör att man "ejakulerar som en porrstjärna" (vilket fantastiskt säljargument btw).

Jävla as! De fyller min inbox och det gör mig heligt förbannad.

Det kan jag säga, att hade jag haft hemadressen till en sådan spam-kille... Då hade jag bytt om och gett svinet ett helt nytt perspektiv på ordet "medeltidsvecka".

Close encounter med Janne J

Jag kom precis hem från SR. Har varit och spelat in dagens lista som kommer handla om drömjobb jag hade när jag var liten. Iallafall så kommer jag ur studion. Jag är lite stressad eftersom jag hade dumpat Juniorette hos brorsan mer eller minder oanmält.

När jag kommer gående mot utgången så hör jag en välbekant röst. Det är Janne Josefsson som sitter mitt i en viktig (lät det som) diskussion. Fett. Jag gillar Janne J och det är inte varje dag man ser den killen bara sådär.

Då drabbas jag plötsligt av en sådan där tvångstanke ni vet. Jag ser framför mig i ett scenario hur jag skulle stappla fram till bordet och skrika "Nämen, tjenna Janneman" och öppna upp för en gammal hederlig "high five". Brrr...

Jag vet att han högst sannolikt hade dödat mig på fläcken, kanske bara genom att stirra ut mig så där som bara han kan. Ändå kunde jag inte släppa tanken. Jag blev nästan nervös att min hjärna ska frikoppla på riktigt och ta över. Fan vad läskigt.

Så jag höll mig långt till höger och ökade takten. Passerade. Phew.

Free at last!

Ibland blir allt så fel

Det är alltid skönt när man har koll.

För ett par veckor sedan så kom jag spankulerande på Linnégatan och gick förbi Emmaus, secondhandaffär. I skyltfönstret på en docka satt den tjusigaste av skjortor, med en kritvit slips dessutom. Inte dåligt eftersom jag varit på jakt efter just en vit slips. Skjortan såg svinkool ut. Lite balkanvibbar skulle jag säga. Skittsnygg kombo. Den ville jag ha.

När jag kom in i butiken och sa att jag ville kolla så sa de att jag skulle komma dagen därpå. Då skulle de sälja det som stod i skylten. Visst sa jag utan att tänka. Jag skulle inte ha möjlighet att komma in dagen därpå och alla vet ju att när det vankas balkanmode i skylten får man vara snabb som en gris för då är stan full av fyndmongon med vassa armbågar.

Så jag var tvungen att skicka min fru på det uppdraget. Jag fick riska lite och köpa utan påsyn så att säga. Men det var medium så det borde vara kool. När hon kom hem med det så provade jag lite snabbt och konstaterade att det var en tajt deal. Satt perfa och den vita slipsen, ja den var som löken på laxen.

Sedan har den hängt i min garderob fram tills i lördags när det vankades partaj.

Alltid när jag ska på fest så försvinner dagen i en form av apatiskt väntande i soffan vilket medför att min tidsplanering inte rymmer mariginal för någon avikelse what so ever. Så jag kastar mig in i duschen och ut igen och fan om jag inte håller på att lyckas för en gång skull... Ända till jag dressar på.

Jag tar på skjortan och börjar trixa med slipsen. Fan vad smutt. Balkan-Mike is in, let the fun begin liksom. Jag står framför badrumsspegeln när jag plötsligt får ögonkontakt. Med mina egna bröstvårtor. Jag håller på att smälla av. Jag hade tyckt att tyget verkade oroväckande tunt. Tunt fine - men för i helvete inte transparent.

Jag provar med linne, det hjälper inte. Inte när man börjar inse att ens feta balkaninspirerade designkap i själva verket är en blus. Panikartat börjar jag leta bevis som ska bevisa motsatsen men allt jag hittar är en liten ettikett märkt med "BZR".

Vid detta laget har jag redan missat spårvagnen så jag börjar kolla på nätet. Allt jag hittar på BZR är bilder på kvinnor som går på kattgång. Jag börjar inse faktum. Balkanskjortan är en balkanblus.

Jag som varit lite mallig på sistone och känt att jag hade sån koll. Jag hade till och med funderingar på om jag skulle ringa "Syddan" (Ebba von Sydow) och kolla om inte hon kunde fixa ett sjysst knäck åt mig på någon av Bonnierkoncernens modemagasin för män.

Nu är istället mitt självförtroende (när det kommer till trendmedvetenhet) plöjt i botten. Jag tror att jag ska göra som Kim Jong Il istället och satsa på tidlöst och massivt kakimode.

Japp så får det bli.

Bonde söker fru

Tidigare ikväll hamnade jag i soffan framför tv4:s nya kontaktförmedlarsatsning. "Bonde söker fru". Tittarna fick bekanta sig med fyra vitt skilda bonnläppar som alla hade ett gemensamt - De var våldsamt sugna på lite kvinnlig fägring, samtidigt som de minst sagt befann sig i uppförsbacke (störtloppsbacke, fast uppför, är nog en mer sanningsenlig liknelse) när det gällde sin förmåga att charma det motsatta könet. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det är snudd på förnedrings-tv.

Tv4 vill ju gärna utge sig för att vara världsfrälsare med alla sina välgörenhetsgalor och shit, men jag tvivlar rätt bra på att det är för att Sverige ska få en kommande generation lantbrukare. Det var rätt uppenbart att de hellre vill man ska vrida på sig i soffan. Jag sa iallafall flera gånger rätt ut: "vaffan håller han på med, hör han inte hur han låter".

Linda Isaksson kommer till går'n och man ser att de blir alldeles till sig. Freakshowen kan börja. Hon frågar hurdan tjejen ska vara och det är inga dåliga krav dessa killar har.

En av snubbarna, 43 år gammal, bor med sin morsa och farsa fortfarande och största intresset är bugg och foxtrot. Han vill ha en tjej som ser ut som prinsessan Madeliene men skulle föredra bruna ögon. Sweet. Hör du det Madde. Vill du ha en chadde får du allt springa till optikern och tjacka ett par färgade linser. Annars har du inte mycket att hämta hos vår dansante vän.

En av de andra visste inte riktigt men klurade lite och kom fram till att "snygg och lättsinnig" var det viktigaste egenskaperna hos en kvinna.

Av de fyra essen så var det väl EN som verkade ha hört talas om fenomenet jämställdhet. Jag tänkte hela tiden att detta MÅSTE bli en flopp. För vilken kvinna med lite självaktning är sugen på att ansöka om att få hamna på en gård som någon slags trofé/avelsdjur.

Ehh... jag menar... fyrtiotalet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn, BASTA.

Smeden hjärtar Westlife?

Gick precis förbi utanför smedens lägenhet. Han hade ett fönster... nåväl en av playwoodluckorna... på vid gavel. Ut strömmade tonerna av Westlife kompat av smedens nynnande. Snacka om att få sin världsbild omkullkastad.

Det hade jag aldrig trott om smeden. Att han diggade Westlife.

Ibland är världen bra konstig.

Ett plus till Miljöpartiet

Såg precis på tv att miljöpartiet ligger på en bunt med skitroliga och bra förslag. De vill förbjuda mobiltelefoni på allmän plats. Inrätta zoner. Sweet. Precis vad jag har väntat på. Det finns inget värre än folk som pratar i sin mobil tio gånger under en fikasession. Och så det där med strålningen.

Jag har ju länge bitchat om att jag är emot passiv strålning. Att jag tänkt ringa strålskyddsinstitutet och få bidrag till blyfärg för att förbunkra mitt hem och leva strålningsfritt. Folk omkring mig har tittat på mig med den där lite nedsättande du-är-en-idiot-blicken. Jag har själv fått för mig att jag är extrem... men nu vet jag att jag har comrades där ute.

Det där gröna pajaspartiet kan nog fan räkna med min röst om de driver frågan hårt nog. Friår är ju deras melodi också. Fan det låter smutt. Jag ska kolla med min kollega om han tycker det är ok att jag tar ledigt ett år. Staten betalar - jag slappar.

Det är ju som när man var liten och drömde om att hela världen var byggd i godis - fast mindre kladdigt.

Nuff is nuff

Jag börjar bli så sjukt trött på att höra, läsa och bara snudda vid namnet Lars Danielsson. Än mindre orkar jag se på honom. Jag tror jag ligger i riskzonen för en massiv hjärnblödning om jag får höra mer jibba-jabba om hans bissniss på annandagen 2004. Hur kan det finnas ett sånt jävla medialt intresse i det. Det är otroligt.

Att han stekte annat än pannkakor den dagen är ju så jävla solklart. So what. Det händer dagligen runt om i hela världen utan att folk måste ta "time out". Danielsson är en urmes. Så enkelt är det. Ge honom rött kort och skicka hem honom permanent - jag orkar inte se hans strokeförlamade ansiktsuttryck en gång till. Jag får lust att spöa upp honom för att han riskerar min hälsa med sin tråkighet. Jag funderar på att anmäla honom för förargelseväckande menlöshet.

Jag har tidigare sagt att Lars Adaktusson är våldsamt tråkig. Men jag tar tillbaka. Han är rena skrattfesten i jämförelse.

Alltså om killen lyckats få till det med en "affär" så är jag först att gratulera honom. Låt killen vara nu. Det räcker. Däremot så skulle jag vilja höja insatserna för att få tag i mentalfallet som släppt in killen på green så att säga.

Grattis på dig Stefan Holm!

Idag är en stor dag. Inte nog med att min kollega fyller år. Självaste holmapôjka fyller minsann 30 och det ska slås på stort.

Han har instiftat ett barnkalas i form av en alldeles egen höjdhoppsgala i sin hemstad Kil. Hans mål är att klara 2.30 dagen till ära.

En massa andra gäster är inbjudna att hoppa med honom. Bland annat Linus och Holmas forne vapendragare Staffan Strand a.k.a "världens mest misslyckade idrottsman". Dock har de båda tackat nej. Staffan ska enligt ganska säkra rykten ha blivit grinig eftersom han fått nys om att man inte skulle få välja leksak till sitt Happy Meal. Holm ska tydligen ha krävt Nalle puh-tema igen och Staffan har redan alla karaktärer. Han ville hellre ha en Svambob fyrkant- trots att det tillhör Burger Kings motsvarighet till Happy Meal. Barnsligt kan man tycka.

Det är ju rätt känt att Stefan Holm är ett s.k. "statistikmongo". Han går igång på resultatlistor. höjder, klockslag och tider. Alla nummer verkar ha en betydelse och Holm verkligen njter av sin egen finurlighet. Tävlingen går av stapeln 13.03 alltså alldeles strax. Det var det klockslag han själv föddes. Så chikt!

Vidare ska tydligen farsgubben Johnny vara utklädd till Ronald McDonald och hans mentala coach Christian Augustsson ansvarar för fiskdammen

Jag ville bara säga att nu har Holm chansen att inleda en helt clean säsong. För er som följt bloggfrossa så har vi legat lite i fejd, Holm och jag, men jag kan meddela att Mr Needles fortfarande ligger och nanar tungt i mitt köksskåp. Jag har tänkt unna Holm ett bra år. Om han sköter sig vill säga. Om inte så plockar jag fram Mr Needles och då vankas det voodofest igen.

Hör du det Holmajävel!
Se till att förvalta detta väl nu. Och om du vinner EM-guld så vill jag se att du tar på dig guldtröjan ("Bloggfrossa is the shit") som jag skickade till dig. Det har du lovat och du är väl en man av heder.

Ha det så kul på barnkalaset. Hälsa farsan.

Din gode vän
/mikebike

Bristfälligt förtroendekapital

Häromdagen skrev jag om ett förmodat alkiskonvent i stan och i samråd med "miss sixx" kom jag fram till att fyllbultar med schäferdoggar inte åtnjuter särskilt stort förtroendekapital i min värld. Det finns dock en annan grupp människor som jag har än mindre förtroende för.

Brevbärare.

En sak kan jag säga. Jag litar inte en sekund på människor som går i kortbyxor året om. De är ett otäckt släkte. Jag får gåshud när brevbäraren kommer. Han är sådär tjenis med alla i hela området. Snickesnackar gärna. Vet allt om alla. Tror han. Bara för att han kontrollerar en del av informationsflödet i min del av Majorna. Jävla översittare.

Han gör precis som han vill. Kommer när han vill. Maskar med utdelningen så att man blir helt tokig de få gånger man faktiskt väntar på ett specifikt brev. Är det EN millimeter tjockare än reglementet tillåter. Ja då kan man ge sig på att man får vänta ännu en dag för att sedan hämta ut det med en sorglig men trots allt handskriven avi. Den riktigt dryper av den gamle postiljonens hånflabb. Jag gillar verkligen inte posten. Litar inte en sekund på dem och jag har mina skäl.

Egentligen är det kanske inget större fel på min brevbärare (bortsett från det där smått bisarra kortbrallesyndromet då). Kanske grundar sig min skepsis i att jag aldrig får post. Jag har iallafall fått för mig att brevbäraren samlar all min post i en låda någonstans. Att han undanhåller mig något. Rätten till ett liv med personlig post. Alla andra får ju fan post. Alla utom jag. Om man inte räknar bankbesked, mobilräkningar och direktreklam som personlig post. Det har nästan kommit att bli "high-life" när Sverigehäftet dimper ner och jag kan se mitt eget namn förtryckt på baksidan...

"Jag får post, alltså finns jag".

Filip och Fredriks snikerbjudande

Såg precis att Filip och Fredrik ska köra ännu en omgång höjdare i femman. De annonserar efter freakiga personer i sverige som de kan lista. Inslaget avslutas med att Fredrik säger att man ska höra av sig med sitt tips, så har man chans att vinna en t-shirt.

CHANS ATT VINNA EN T-SHIRT??

Vaffan. Har kanal5 bränt hela sin årsbudget nu på prispengarna till det mänskliga avskrädet som vann Big Brother, eller hur kan de med att vara så ohämmat snikna.

Jag vet att jag sitter på esset. Den rättmätiga nummer ett. De kan komma dragande med precis vad/vem som helst men kan aldrig toppa det jag har på lager. "Smeden" - De långa gatornas kejsare.

Han har allt de är ute efter. Smeden är extravagant (milt uttryckt) i precis allt han tar sig för. När han super håller hela världen andan. Bukowski skulle lätt ha knipit ordförandeposten på IOGT/NTO om man ställde dem jämsides. Han lägger hela Rolling Stones över knät som ett gäng glada amatörer när det kommer till knarkerfarenhet. Han är ytterligheternas man i precis alla lägen. Ingen får Gary Busey att te sig som en högst naturlig påvekandidat som Smeden.

Bäst är han när han är arg. Förtjust låste jag och mina kollegor in oss på vårt kontor igår och smygtittade hukande och med stor spänning ut genom fönstret där han hotade att ruffa upp en lastbilschaufför som önskade passera. Smeden var aprak, drack hembränt ur en stor drickaflaska och mekade i godan ro med sin cykel mitt på tredje lång. Chaffisen var utan tvekan utomsocknes. Alla i Linné vet att det är säkrare att leka med högspänning i badkaret än att göra "något" som kan irritera Smeden. Snacka om show...

Smeden är en snubbe som fick hela sin lägenhet uppbränd i julas. Det blev en extra kryddig eldsvåda eftersom han tidigare vräkts ur sin smedja och förvarade sina gastuber i vardagsrummet. Hemförsäkring - vad är det? Nu bor killen i samma "lägenehet" med något öppnare planlösning och mindre (för att inte säga obefintlig) inredning. Han kommer och går precis som han vill, hur han vill, när han vill och om han vill - i hela området. Vem skulle stoppa honom. Trots att snutstationen är bland de närmsta grannarna har jag aldrig sett dem ens titta åt hans håll. Respekt.

Smeden gillar att supa och att mixa med piller har han inga fördomar mot. En riktig humörspendlare eller levande "moodbox" kan man säga. Kort sagt. Jag har Sveriges utan tvekan farligaste/kufigaste snubbe på lut. De som sett smeden har ALDRIG sett något liknande ens på film.

Men aldrig i helvetet att jag skulle outta Smeden för en pissig tischa. Vilket hån. Världens sämsta deal. Det luktar snikmongo lång väg.

Nä, bättre kan ni allt duka upp killar.

Revolutionerande affärsutveckling

Jag skickade precis iväg ett mail till Apotekets VD - Stefan Carlsson. Hoppas på snabbt och glatt svar.

Hej på dig din Stefan, din galme VD!

Eller kan jag kalla dig Steffe!?

Jag kontaktar dig eftersom du är överhuvud för all medicamentoförsäljning i detta land. Jag tänkte inte vädja, jag har min stolthet, jag tänker ge dig ett förslag som du inte kan motstå.

Igår när jag var på apoteket på Karl-Johansgatan i Göteborg så slog det mig helt sonika. Plötsligt kom jag på en idé som jag är villig att hjälpa till att vidareutveckla och implementera i er högst dysfunktionella organisation.

Som du säkert vet så är Apoteket en grogrund för otyglad vrede. Mången gång har jag drömt om att ta på mig rollen som samhällets hämnare numero uno. Taga av daga så att säga. Det går ju så förbannat trögt. Jag tänkte egentligen inte gå in på hur jävla ineffektiv personal du håller dig med. Det är ju inga breaking news direkt. AMS framstår ju som amfetaminstinna effektiviseringskonsulter i jämförelse med dina vitrockar. Det är knappast ett gott betyg.

Jag är övertygad om att du har en vision om att driva ett effektivt företag. Men det syns tyvärr inte. Det håller liksom inte att springa på läktaren och köpa korv mitt under en final. Det hoppas jag att du förstår.

Det finns så mycket att ta tag i men jag har en spjutspetslösning som borde kunna införas snabbt och avlasta oss vanliga sköna medborgare stora partier aggression.

Så här tänkte jag:

Jag är en man av vanor. Då och då besöker jag ett Apotek för att göra receptfria inköp. Det är verkligen busenkelt och borde kunna lösas på mindre än fem minuter. Jag köper alltid samma sak. Linsvätska och ett rör Treo. Citrussmak för att vara lite detaljerad. Jag har kommit att kalla det "Dagens".

Så igår när jag var inne en repa för att plocka upp ett stycke Dagens så var det tre nummer före mig (bara grejer att ha nummerlapp för receptfritt är så in i helvete efterblivet och ja, snudd på barockt). Tre nummer, det borde ju gå rätt snabbt tycker man. Men icke.

Jag har hela tiden beskyllt de äldre samhällsmedborgarna för att klogga igen kön. Alltså, jag har seriöst dagdrömt om att knäcka rygg på dem när de står där och väljer salvor som om vore det livsavgörande. Jag har velat gå fram och knacka dessa damer och herrar på axeln och förklarat att de faktiskt lever på lånad tid och att de kanske bör överväga att köpa sin skit och pysa iväg... innan vi andra blir lika gamla som dem. Men igår så insåg jag att jag beskyllt en hel grupp människor lite för krasst. Visst de står kvar på samma status, men får nu tillökning av alla åldrar. Jag kallar dem "sölmongon". Du vet såna som tror att de är på nån soft rehabanläggning och kan ta hela dagen på sig att välja ut sina antihistaminer.

Personalen har sin del i det hela, för de väntar så tålmodigt trots att de ser hur fler än jag börjar göra okontrollerade mantelrörelser längre bak i ledet. Det är modigt må jag säga... modigt med dumdristigt.

Iallafall så kom jag på lösningen. Rätt av. Bara sådär. Med mycket enkla medel och inte alls särkilt tunga ekonomiska investeringar skulle ni kunna öka effektiviteten på samtliga apotek i detta rike. Låter det intressant? Ja, det förutsätter jag.

Min idé är enkel och kraftfull. Vi bygger ut apoteket.se och skapar en flik som heter "Dagens" (allt följs givetvis upp med en rikstäckande kampanj). Där kan man skapa sig ett konto och kanske tilloch med regga sig med apoteketkortet. På så vis kanske någon jävel lär sig att använda det också. En skön bonuseffekt (sådan är jag Stefan - mervärde är mitt mellanamn). Där gör man sin beställning, får ett ordernummer och kan komma in och bara hämta ut sin skit i EN dedikerad kassa. Detta är en arbetsuppgift som kan skötas av en person, lätt. Allt annat vore lögn.

Det kräver i ärlighetens namn inte särskilt mycket förändringar. Inga nyanställningar efter som du fritt kan plocka av den outtömliga hord av vitrockar som verkar gå och drälla bakom disk (vart man än kommer). Alternativt kan du passa på att göra dig av med det värsta "böset", precis som posten gjorde när de utplånade alla värdelösa postkontor (de drogs ju också med amöbor till personal i ganska stor utsträckning). Helt enkelt byta ut dem mot nya pigga apotekare som VILL göra ett bra jobb. Jag vet att de finns därute. Du vet att de finns.

Lite utav en win-win situation. Eller hur. Du fixar rättning i dina led och vi konsumenter blir muntra utav bara fan.

Hur låter det? Hör av dig så kan vi träffas och dra upp lite riktlinjer för det nya apoteket. Apoteket Dagens. Det är hög tid.

De bästa av hälsningar

/Mikael på Bloggfrossa.

"Dagens"

Jag vet inte vad det är men jag känner gång på gång ett stort behov av att ge Apoteket, dess personal och hela deras systen en verbal s.k. "bitchslap". Efter varje besök.

Imorse var det dags igen, för den månatliga "inhandlingen" av vad jag har kommit att kalla "Dagens". En sådan där standardbeställning som gäller lika oavsett när eller var jag besöker ett apotek - ungefär som vitt vin och fruktsoda. Jag köper alltid samma sak; linsvätska och ett rör Treo citrus. Enkelt och bra, inga krusiduller. Då slog det mig.

De borde utveckla ett system för oss standardmänniskor. En "dagens-kö" så att säga. Alla som har en standardlista skulle kunna anmäla sin egen "Dagens" på apoteket.se och sedan glida in och ställa sig i en form av snabbkassa. Tänk vad mycket vrede jag sparat in på då.

Jag menar, ta idag som exempel. Jag kommer in strax eftert tolv, lätt stressad eftersom jag borde varit på jobbet minst två timmar tidigare. Jag tar en nummerlapp och ser att det bara är tre nummer innan mig. Men jag har lärt mig att tre nummer inte är så jävla bara i apoteksvärlden så jag blundade och andades in och ut ett par gånger. Liksom mediterade i förebyggande syfte.

En gammeltacka står och jiddrar om nån painkillersalva och gosse som det tog tid. Det går verkligen inte att hålla tillbaka ilskan. Man tvingas göra ett "förbannaduttag". Kassörskan verkade helt obrydd om att det tog perverst lång tid för käringjäveln att få komma fram till beslut. Fy fan vad jag inte vill bli gammal. Inte så gammal. Jag började fantisera om en utopi där pensionärerna hade sina egna apotek där de kunde gå och drälla hela dagarna. Då skulle de kunna ta två timmar på sig att välja stödstrumpor, näsdroppar, och sårsalvor. Ärligt talat. Något måste göras.

Nästa i kön var en ung tjej. Yngre än mig iallafall. Jag tänkte att nu jävlar kommer det gå fort men jag kunde inte ha mer fel. Denna unga tjejen skulle köpa vitaminer men kunde int bestämma sig för vilken sort. Så det skulle diskuteras innehållsförteckningar, fördel/nackdel med respektive och jämföras priser. Alltså den jävla subban betedde sig som representatnt för ett helt ålderdomshem. Jag suckade högt och skrattade till slut för mig själv och skakade på huvudet. Alltså verkligen galenskrattade - högpitchat (fast i låg volym såklart). Jag trodde inte det var sant. En medelålders man som hade numret precis innan mig skyndade sig. Han kanske kände lukten av dynamitväst.

Det var då jag kom på det. Min masterplan. Imorgon ska jag försöka hitta mailadress till apotekets VD och driva frågan om att utveckla ett slags "dagens-system". Jag kanske kan få pengar för idén. Om inte annat kanske jag kan få jobbet att utveckla nättjänsten.

Jag längtar till imorgon.

Det verkar vara alkiskonvent i stan

Nyss när jag gick till jobbet så slogs jag av att det var oroväckande många alkoholmissbrukare och andra hang-arounds som drällde på den korta biten från majorna till linné. Alltså riktigta parkbänksalkisar. De verkar ha nåt konvent här i stan.

När jag stod i spårvagnskuren och skyddade mig mot regnet som kom en överförfriskad herre i svart skinnpaj av mc-modell och en svart snusnäsduk knuten runt huvudet gående (eller ja han lyckades ta sig fram iallafall). Colors liksom. Han stannade framför oss som stod i kuren. En gamma dam på cirkus sjuttiofem långa, en tysk man med attachéväska och en ung tjej med latinamerikanskt ursprung som talade vilt i sin mobil och så jag. Parkbänksalkisen ställer sig riktad mot oss, slår ut med armarna i en pose som känns tagen ur någon revy med Nils Poppe och så frågar han muntert om det är någon som "muckar" med honom.

Han svepte med blicken och pekade med hela handen (han måste sett hur snuten gör) mot respektive person i kuren. Jag kände att det här kommer bli jobbigt. Tysken förstod inte något såklart och ursäktande sig på sitt modersmål. Alkisen skrattade och sa "döööh, hajl på dig mannen!". Vidare frontade han kärringen som inte heller var nämnvärt slåssugen. Jag misstänkte att den lotten skulle landa på mig. Mycket riktigt. När han kom till latinotjejen så sa han charmigt att han inte slåss med tjejer. Bara jag kvar.

Han frågade om jag ville ha stryk. Jag köpte mig några sekunder genom att ta ut i-podlurarna och låtsades som att jag inte hört ett ord.

Vad sa du?
Vill du ha stryk frågade jag.
Ahh, nej tack det är bra.
Dööh, du ska inte vara så jävla kaxig
Ok, jag får jobba på det...
Dööh, jag kan karate.
Mhm...
Jag ska slita hjärtat ur kroppen på dig

Varpå han började veva med armar i någon jävligt desillusionerad koreografi. Han fråga de hela tiden vad säger du nu då, vad säger du nu då och jag kunde inte hålla mig för flabb. Jag började gapflabba. Tysken och latinotjejen tittade på mig som att jag var rubbad i huvudet. Vaffan. Där står en hårt dekad och semiförbannad spriträv och övar kator i regnet men det är mig alla glor på.

Vagnen dundrade in och det var dags för påstigning. Som tur va skulle han inte med. Det kan lätt bli stökigt när en dyngrak snubbe ska demonstrera sina wax-on wax-off på en proppfull vagn. på vagnene satt en alkis till och jag tänkte direkt "åh nej, inte en till" men han var kool, sa inte ett skit. Jag är så fördomsfull.

När jag steg av vid masthuggstorget och kommer in på Andra Lång/värmlandsgatan så ser jag ett helt posse. Tre stycken hardcoresnubbar. Sådana som liksom tagit supandets ädla konst och gjort det till karriär. En av dem hade ett stort vitt skägg och skepparmössa. Den andre såg väldigt sliten ut och hade en schäferhund samt en fullladdad systemetpåse som sällskap. Den tredje hade en kundvagn som han fyllt med mässingsrör och kopparskrot. Det verkar vara hårdvaluta i alkiskretsar. Kopparskrot = snabba pengar. De säljer skroten och köper kul för pengarna. Panta ölisar är för amatörer.

Så vad får man ut av detta. Ja, inte ett skit egentligen känner jag men jag ville bara berätta att det svärmar av proffssupare på stan idag.

Saxat från Aftonhorans löp idag:

"Monsterchocken knäckte Carola"

Ja, vad ska man säga - i rest my case.

Ingen hisings-porr men mycket annat

Det blev inget fotoreportage igår. Det var för pissigt väder.

Visst, man ska offra sig för konsten men hur långt ska man gå. Jag och R överlade nogrannt och kom fram till att misär i regnväder är för billigt. Vi vill göra det med en blå himmel som fond och solsken som belysning. Mycket mer effekt. Som en spark i skrevet och mer krisp (som R uttryckte det). Men visst blir det av. Jag har redan en tiolista med vyer som jag vill sprida. Vi ska boka in en ny dag och då lover jag att det kommer vara väl värt väntan.

Jag och frau gick på Da Vincikoden istället. En Slät trea. Bättre än boken måste jag säga. Jag pallar inte med Dan Bruns karaktärsbyggande. Han har gått i Guillos skola känns det som. Den där övermänniskohjälten spelad av Tom Hanks (vilket tog ner det där aset R. Langdon på jorden lite). Men Audrey Tautou var vacker som vanligt. Gudomligt vacker - bra casting. Bäst var albinomunken Silas (Paul Bettany). Hade velat se mer av honom. Enligt mig var det en rätt väl avvägd film ändå. Jag är ju inget fan av boken så filmen funkade bättre på mig.

På bion satt jag bredvid en konstig kvinna. Syftar inte på min fru såklart utan hon på andra sidan. Hon var gravid och skitsur. Jag blev nervös. Sedan tog människan av sig skorna precis när filmen började och som det luktade. Mina smöriga och nypoppade popcorn växte i munnen. Jag har så svårt för kroppslukter. Utsöndring är ett ord som får mig att vilja springa på toa och spy.

Inte nog med att hon satt och hormonsvettades så att jag höll på att vomera rätt över raden framför. Hon tokstirrade på mig. Jag tror hon irriterade sig på att jag hetsåt mina popcorn. Ni vet ibland känner man sig plötsligt iakttagen. Extra jobbigt är det när det är mörkt omkring en. jag vred på huvudet. I skenet från duken möttes jag av hennes vidöppna ögon. Jag kunde känna henness andedräkt, så nära satt hon och råglodde ut mig. Normala människor brukar vända bort huvudet när de blir påkommna med att tokglo. Men inte hon. Tvärtom hon fortsatte att titta i kanske fem tio sekunder till. Jag ville springa. Sedan halvfnissar hon (mhmmm) bara som nåt jävla nötjobb på permis från rättspsyk. Två sådana stirrsessioner utaste hon mig för. Gav mig the crazy eye.

Resten av filmen satt jag lutad långt åt motsatt håll och ville att den skulle ta slut.

Efter filmen åkte vi hem och fastnade framför mello en stund. Jag har lovat mig själv att aldrig mer kolla och ändå satt jag där. Jag sviker mig själv hela tiden.

Sedan ringde brodern. Han har fått bältros i ansiktet. Ingen lek alltså. Han ville få skjuts till akuten. Det fick han och jag stannade kvar. Jag har ett stort problem med sjukhusakuter. Fan, är det nåt ställe jag kan få tokspel på så är det just där. Vi satt där till klockan fyra på morgonen.

Jag har nästan förträngt de sista timmarna men brorsan sa att han började tycka att det var påfrestande när jag började vissla "Jazzgossen" vilt runt klockan tre. Och då var det ändå han som borde flippat.

Så nu är helgen nästan över. Sweet.

Nu har Dogge Skugge iallafall

Det var då ett jävla tjat om Dogge och hans reklamhorande. Känns gammalt på nåt sätt. Jag bryr mig verkligen inte ett skit om vad han gör längre. Han kan komma med sitt jävla omertatugg hur mycket han vill för att sedan gå ut och plocka bajs på motorvägen. I couldnt care less.

Men. Nu går den stora skuggan ur sitt lilla blogghål och tar lille Dogge i försvar. Många har tydligen gått hårt åt den stackars latinokungen på sistone. Fler än jag verkar tycka att han säljer av sin image lite väl billigt för att det ska vara hälsosamt, när han viker isär skinkorna för varenda svensson som är sugen på en ny platt-tv.

Gråtmilt försvarar han sig och säger att han gör det för att ha råd med blöjor och mat till sitt barn. Och direkt är Skugge där till försvar. Såklart hon är. Tjejen som förespråkar att man ska växa upp för i helvete och lägga ner sitt patetiska liv när man väl satt barn till världen, och om man inte skaffat barn så är det väl fan på tiden att göra det. Hon har målat upp en norm för alla som är föräldrar att så här ska det vara. Lyd annars jävlar. Jag börjar bli tjockt med trött på henne.

Hon tjatar om vikten att offra allt för sina barn. Att de sanna hjältarna är de som försörjer sina barn. Stöp in dig i skuggeramen din blekfeta svensson och "väx upp". Alla kan inte bli kändisar o.s.v.

Det är lustigt att hon trackar ner på alla som försöker lyckas på ett annat plan än förälder. Lätt att döma när man är en av sveriges mest lästa personer. Vad är det som gör att hon hatar att andra försöker skapa sig en karriär så?

Det mest slående med Linda Skugge är att jag fanimig aldrig läst en person som får sitt föräldraskap att framstå som en form av martyrhandling så som hon. Ingen annan lyckas få det att låta så jävla stretsamt och jobbigt att vara förälder. Vad har hon offrat undrar jag, som inte alla andra också isåfall får offra? Vad gör henne till taleskvinna och rikspäron?

Iallafall kommer hon nu till Dogges försvar. Förstår inte varför han får skit för att han fläker ut sig som en plastpåse. Han tar ansvar tycker hon. Gör han verkligen det?

Jag vägrar tro på att han har det så jävla knapert numer. Jag menar Så jävla tajt med jobb kan det inte vara för den killen. Om det handlade om överlevnad så finns det nog tusen andra jobb han kunde ta än att sälja ut sig så. Men jag fattar. Inga jobb med så snabba cash. Och låt gå för det. Det hade varit nog för att jag skulle hajja. Jag har extremt stor förståelse för hur skönt det måste värma med snabba pengar i fickan framför att slita röven av sig på ett skitkneg. Det gör väl alla. Det pinsamma blir när han försöker lägga över det på sin dotter.

Jag har bara två saker att säga:

Till Dogge:
Skärp dig nu för fan Dogge. Skyll inte ifrån dig på din dotter bara för att du inte har någon stolthet. Du luktar stormarknad! Var ärlig och berätta att du får en fuktig överläpp när så mycket enkel deg dukas upp för dig. Att du är en sellout. Det är ok. Get on with it.

Till Skugge:
Vad är det som är svårt att fatta att folk tycker är lågt, B, billigt, sunkigt, förkastligt med att en kille som jiddrar så mycket om respekt och cred och sån skit. om samma kille sedan sätter sig och tajjar loss i ansiket på hela svenska folket. En kille som har byggt upp en sådan ansenlig skara av fans och sedan går och blir folklig. Det är en form av svek kan man säga.

Sektlookie

Fredag: Har inte hänt så mycket. Men en kul grej.

Idag när jag skulle till SR för att läsa in materialet till måndagens lista så upptäckte jag att de gräver upp Avenyn. Jag blev både glad och arg. Glad för att det är gött att se "paradgatan" totalt satt ur funktion. Arg för att jag i hög stress blev tvungen att gå från Valand ända till liseberg för att hoppa på femmans vagn.

När jag skulle tillbaka till Långgatornas trygga famn så var jag tvungen att hoppa av vid Liseberg igen och knata till Korsvägen och där ta sexan till Järtntorget. Ett jävla roddande men jag fasar perfekt och behöver knappt vänta en minut.

När jag sitter på vagnen och tittar ut så ser jag en snubbe som är skrämmande lik Charles Manson. Alltså inte lite smålik utan lik som ett bär. Ja, så som han såg ut när det begav sig. Dock såg jag inte röken av hans "Family". Isåfall består resterna av "The Family" av en tjock farbror med blommor tatuerade över hela sin bröstkorg och på händerna. Han såg förvisso farlig ut som fan och hade ett glasöga som stirrade otäckt rätt fram.

Jag var inte så imponerad. Manson är ändå inte min favoritsektledare. Han ter sig snarast som en korgosse i jämförelse med the one and only - Reverend Jim Jones.

Där har vi en hård jävel. The real deal.

...men i brist på annat... eller, det duger i krig som det så käckt heter.

Världens sjukaste man?

Igår. Strax innan jag skulle packa ihop och gå hem så får jag en länk skickade till mig av min prevokran no.1 - R. Han hade hittat (jag frågade hur men fick bara ett svävande svar) en hemsida med en freakig holländare med en abnorm fetish för baddräkter. Jag trodde att såna här grejer var lite exklusivt för belgarna. Inte just baddräktsfetisher kanske men de är ju liksom bara bra på tre grejer vad jag vet. Choklad, veteöl och skruvade perversioner.

Först tänkte jag att "ja, det är ännu ett as, so what". Inte mycket chockar mig längre. Jag har ju gått i R:s skola damnit. Det dröjde dock inte många sekunder innan jag förstod att vi troligen har med världens mest komplexa hjärnfunktionalitet att göra här. Att detta var något utöver det vanliga.

Jag tittade runt. Jag blev förbannad. Jag tog anstöt.

Inte för att bilderna är så extrema och stötande i sig. Inte en och en i alla fall. Jag lackade för att han har fått hålla på. Det tar aldrig slut. Hundratals baddräkter i alla möjliga utföranden. Det är allt från enfärgade, tvåfärgade, klassiska till leopardmönstrade och abstrakta syrahallisar. Olika baddräkter - MEN - Exakt samma pose. R berättade att han och några till räknat ut att han lagt minst 75000 lök på baddräkter. Jag svalde hårt. Det är i sin helhet man förstår hur galet sinnesrubbad killen är. Man ser det på blicken.

Det otäcka är att om man tar sig tid så inser man att det hela är större än en störning. Det är en komplett studie i mänskligt förfall. Det hela är väl kamouflerat bakom den okronologiska ordningen men tittar man noga kan man se hur det hela började.

Det började säkert som en liten "grej". Killen är ung, glad nyklippt och ler med hela ansiktet. Han verkligen älskar den kroppstajta passformen och den kittlande lena känslan av hud mot lycra och polybutilen. Han är inte helt sund men han skadar ju ingen.

Vidare utvecklas hans "hobby" till en tvättäkta fetish. Han njuter i fulla drag men det är mer tvångsmässigt nu. Blicken har falnat något. Han börjar bygga på sitt eget Taj Mahal - en show-off- site av mått. Hela tiden knäpper han bilder med ytterst begränsad variation av miljö. Ofta verkar det lite riggat men så dyker det upp bilder som verkar tagna med mobilkamera. Panikbilder. När han liksom inte kan hålla sig längre. Han trängtan blir övermäktig och hans begär tvingar hans lönnfeta lilla holländarkropp att knö sig i en baddräkt och bara skjuta av. En utlösning nästan. Skit i blåstick, det måste till en bild nu. Troligen infinner sig detta panikeuforiska tillstånd oftast när han gått på stan en hel dag med en nyinhandlad liten goding i påsen.

Efter ett tag är det inte längre förenat med lust. Det är ett regelrätt tvång. Han kan inte gå förbi en sportbutik eller annan butik som tillhandahåller hans favoritkonfektion och hans självförakt växer. Han äcklas av sig själv men KAN inte låta bli. Hans blick vittnar om bristen på uppnådd njutning. Han blir deprimerad av att inte uppnå samma upphetsning och i sin desperata jakt efter en ny en baddräkts-fix, en sista, så experimenterar han vilt med mönster, färg och modell. Inget verkar hjälpa. Hans fysik tar stryk, han tar inte hand om sig längre. Hans strävan efter att alltid se ut som "a million dollars" på varje bild är blott ett minne. Nu är det ren överlevnad. Han äcklas och vi äcklas ännu mer för vi ser att denna killen har ingen chans i helvetet att komma ur detta med livet i behåll. Hedern, ja den var ju tokkörd redan efter bild ett.

Det lustiga är att i all dekadens så lever han i total fönekelse. Det är riktigt udda. Den brukar ge med sig efter ett tag. Men inte för vår gode "Wichor" (som jag tror han heter). På sin site har han publicerat en form av manifest där han vill övertyga världen om hur underbart det är för män att klä sig i baddräkt. Han försöker med alla trix. Han går så långt att försöker få det till en jämställdhetsfråga. Clever. Men när han kommer till att det är estetiskt mycket läckrare än badbrallor så har han gått över gränsen.

Alltså. han borde verkligen kolla på sina bilder en gång till innan han börjar snacka om estetik rena linjer och sammanhållen kroppsform.

Inte nog med att han förlorat sig själv i mörkret. Han försöker med alla medel dra ner alla andra i samma hopplösa fördärv. Det är ren ondska.

Eller råkar han bara vara världens sjukaste man?

Klicka här för att frossa loss i killens livsverk.

En liten "Cock-teaser"

Jag pratade med min vän R nyss. Han hade ätit lunch på Hisingen för ett par dagar sedan. Bara som ett event. Sjukt, men kul. Några reklambyråsvin åker över till andra sidan för att insupa känslan av vardagsrealism... eller jag menar såklart vardagssurrealism.

Han frågade om inte jag ville följa med och göra någon form av fotodoreportage till helgen. Jovars, det finns väl bättre sätt att spendera en helgförmiddag. Men jag kanske gör det för den goda saken. Det finns ju så mycket jag vill visa. Så kanske att jag kommer bjuda på lite hisingen-porr inom kort.

Han bifogade en bild (tagen i centrala Hisingen) i ett mail och man frågar sig direkt:

Är detta ett i-land?
Är detta sverige?
Är detta sant?

...Tja, dom kallar det visst Hisingen.