Sistadagar

Sista dagen idag. Blir alltid lite vemodig av sistadagar. Sammie gör sin sista dag på förskolan hon gått sedan dagen hon fyllde ett år. Det var lite klump-i-halsen-läge över det när vi lämnade glass och en liten present till hennes fröken Mansoora. För Sammie verkade det dock ganska sorglöst. Hon är peppad på sin nya förskola som börjar i höst. Tror inte hon riktigt greppar att hon inte kommer tillbaka till samma kompisar och samma pedagoger. Det kan bli jobbigt.

Även sista dagen på jobbet för mig idag efter en riktigt tung vårtermin. Ändå inte yster precis. En viss tomhet infinner sig trots att jag är sjukt sugen på sommarledigt och intalar mig att det är vacay-mode de luxe när klockan slår 17 idag. Men det är såhär varje år. Varit så hela mitt liv. Minns alla mina avslutningar. Glad men vemodig samtidigt. Till och med när jag slutade nian och min hemkunskapslärare och de senaste tre årens nemesis Harriet tog i hand och sa att det hade varit en "intressant" tid, och trots att högstadietiden över lag var rätt jävla påfrestande. Så var jag skör.

Jag hatar avslut nästan vad det än gäller. Till och med mina gamla bilar har jag haft svårt att släppa. Förutom en hallonröd Nissan Almera som jag verkligen hatade mot slutet och som jag spontansålde, medan Josefine var inne på Mio och köpte soffkuddar. Det blev ett bråk som heter duga. Josefine blev rasande. Hon ville blir tillfrågad innan familjens farkost avyttrades på volley. Men det är annars en sistdag jag njöt av. När de där bilmånglarna rullade ut det där lilla pengaslukande aset ur garaget. Dock blev jag vemodig som fan när jag flera år senare såg den stå parkerad en knapp kilometer från vårt hus på Hisingen. För en månad sedan slutade Tintin lågstadiet. Vemod. För en vecka sedan gjorde min närmsta kollega Josefin sista dagen före sin föräldraledighet. Vemod. Och idag är det som sagt sista dagen inför semestern och den där känslan av bräcklighet har åter infunnit sig. Även om jag nästan älskar semester högre än livet självt. Borde kanske köra det här med min separationsångest  genom en psykolog nån gångför att komma underfund med vad som gör att jag har så jävla svårt för sistadagar även när jag står inför en sommarledighet.

Usch, nu kom jag på att jag om fem veckor kommer drabbas av en nästan djävulsk ångest. När det är dags för den sista semesterdagen för i år. Sista dagen på en lång ledighet är nästan de värsta sistadagarna av alla.