Det kanske man inte tror om man läser programbeskrtivningen: Varje vecka förvandlas partytältet till en plats för ett härligt temakalas. Programledaren Jenny Järvholm och ett barn ordnar allt från fantastifulla bakverk till spännande pyssel. När partyt börjar så har alla också rätt klädsel för dagen!
Men låt er inte luras. Om man konsumerar det på rätt sätt blir det ett högkoncentrerad humorproduktion. Det var Josefine (hon vill inte att jag berättar detta) som upptäckte det när hon och Tintin satt framför svt-play och slentriankollade. Tittar man på hela programmet är det såklart ett helt otittbart program där programledaren Jenny Järvholm verkar ha tryckt i sig några kartor uppiggande och sedan ställer till med ett peppigt temakalas för ett utvalt barn och dennes kompisar. Men om man skippar introt och bara tittar de första två minuterna på varje program så öppnas en skattkista av svart humor.
Mönstret är samma i varje program. Programledar-Jenny välkomnar ett barn. Sedan berättar hon att de ska ställa till med ett härligt temakalas och frågar barnet vad hen helst skulle vilja ha för kalas. Barnet svarar då förväntansfullt alltifrån rymdkalas, fotbollskalas, princesskalas och så vidare. Då plockar Jenny fram ett kuvert som innehåller svaret. Och här är det lätt att gå händelserna i förväg och tro att SVT i en blandning av feghet och sann politisk korrekt anda, har pejlat av läget liiite innan och att kuvertet självklart ska innehålla ett löfte som införlivar barnets "dröm". Men det har de inte. Det är det som gör det hela till ett lika märkligt som underhållande programupplägg. Vi fick verkligen försöka tygla oss medan våra barn var vakna, men så fort de hade lagt sig satte vi oss i soffan, hällde upp en påse jordnötter, poppade en crémant och gapflabbade oss sedan igenom besvikelse efter besvikelse. Det är ta mig fan helt magiskt att se på de söndercurlade barnens på förhand inkasserade vinstlott till förväntan övergå i en slags tom paffpunka.
En lillgammal och dryg tjej som ville ha ett bakkalas får ett cirkuskalas istället och surar ur som om hon hade bitit i ett flak citroner. En kille med dasslockständer satt och smackade förtjust åt sitt stundande fotbollskalas, men i samma stund som kuvertet öppnas och han inser att det har förvandlats till ett vinterkalas, börjar han istället svälja hårt. Och så vidare. Och så vidare. Minspelet är fucking obetalbart. Vi snackar 100% diabolisk tv här. Jag är förbluffad att de faktiskt vågat köra på ett så riskabelt upplägg. Jag menar, att en unge surar ur för att det inte blir som hen vill hade ju varit helt ok. Men det här är så uppenbart tillverkat för att riktigt mindfucka dem. Så den som säger att svt inte har någon edge vet fan inte vad den snackar om.
Vissa av barnen kan inte hålla sig alls. Man ser på dem att de vill typ dra hem pronto. Andra är såpass väluppfostrade att de förstår att bästa sättet att komma ut på andra sidan med någon slags värdighet i behåll är att bita ihop och bara låtsas tycka att det är toppen att de just blivit blåsta på konfekten. Men alla tittar kan se på deras käkrörelser att de egentligen vill kniva ner Jenny Järvholm på plats. Jag fattar det. Och då blir det ännu roligare. Ett robotkalas som blir ett picknick-kalas, ett princesskalas som blir ett trollerikalas och så vidare. INGEN får det kalas de egentligen helst vill ha. Jag fattar fan inte poängen med det men jag älskar skiten. Det mest fantastiska är att barnen är så ärliga i sin totala otacksamhet.
Och det låter kanske lite taskigt att skratta år barns besvikelse, men det här är liksom bortom barnkonventionen. Det är viktigt att förstå att det inte är jättesynd om de här barnen, så länge de inte får ett mimkalas istället för något annat. Då skulle kanske någon form av gräns ändå ha passerats. Men annars är det ju knappast en mänsklig rättighet att få en hel redaktion att bulla upp ett tv-sänt barnkalas.
Jag råder er att se det. Men bara de två första minuterna i varje avsnitt då som sagt. Resten är ren skit.
6 kommentarer:
Men...va? Sänds sånt här på TV på riktigt? Gud, jag känner lust att plocka upp en skämskudde utan att ha sett något av det, samtidigt som jag fnissar (eventuellt lite elakt). Tror inte att jag kommer våga se det själv, men ska definitivt tipsa syster och hennes sambo som tittar en hel del på Barnkanalen med sin 1,5-åring. Som jag förstått det kan det vara skönt med omväxling från Bolibompadraken och hens polare...
Hahaha jag dör. Precis så. Vill ju inte ägna mig åt näthat, men vad går hon på, den där Jenny? Vad det än är, vill jag ha det.
Jag har svårt för programmet pga att programledaren hela tiden säger barnens namn istället för att säga "du" någon gång, har du åxå märkt det? Det är som att hon talar till bebisar.
/Annica
Honey: Oh yes! ja tipsa syrran. men det är värt att lägga skämskudden åt sidan en stund och kika lite :)
Arne: Hahaha jag med. Nu!
Annica: haha ja. men det är för att det är så konstigt jag gillar det. det är liksom inte menat att vara konstigt tänker jag. bara blir det för att det är så taktlöst.
Men jag önskar (av flera skäl) att varg och fjällrävs med en pappegoja-killen kunde fått sitt kalas. Det var ju sannerligen ingen mainstreamönskan om kalas Jenny
Hahaha, vilken skattgömma som öppnat sig! Så fort glina har somnat måsta jag kolla :)
Skicka en kommentar