Fan. Har sneglat ner mot nakengrannen kanske hundra gånger ikväll. Rummet där han brukar idka nakenhet gapar tomt. Och nu har han släckt. Det känns för jävligt. Jag känner mig skyldig utan att ens veta om jag är orsaken. Josefine tror det. Hon säger att hon hade varit övertygad om det var hon själv som hade skrivit inlägget, men att hon nu bara är 98% säker. Två procents hopp. Alltid något. Förut skrämde hon upp mig och sa att han stod och kikade argt upp mot oss. Min puls nådde max på ett andetag och jag kastade mig ner i soffans låglinjer med skrämd (enl. hennes utsago) blick. Sedan skrattade hon rått och sa att det bara var på skoj.
I ett taffligt försök att vara peppig uttryckte hon att jag kanske skulle försöka se det ur en annan synvinkel – känna att jag gjort en insats liksom. Lätt.
5 kommentarer:
Finns bara en sak att göra. Ni måste bli nakengrannebuddies. Av med paltorna och posera lite i ditt fönster tills hans självförtroende har återetablerats.
Jag får bibelvibbar här. Du är ormen, eller möjligtvis Eva beroende hur man ser på det, som helt plötsligt har tagit Adams (nakengrannen) oskuldsfullhet ifrån honom. Jag skulle tro att han snart kommer att börja gå klädd i fikonlöv och, vilket kanske redan har hänt, bli utdriven ur paradiset (sin lägenhet) av Gud.
Men det var väl ändå dags för honom att vakna upp kan jag tycka...
Hahaha Jagskulle kolla kikhålet när det ringer oväntat på dörrn.
David: Vi kanske skulle boka bastun. Det var längesedan jag hade ärende i den lokalen.
Fredrik: Haha ja vilken vacker tolkning. En stickad ylletröja verkar vara hans fikonlöv. Det var så J resonerade. Samtidigt. Det är ju hans lägenhet och han får väl gå klädd (eller avklädd) som han vill. Det var bara en ren observation från min sida.
Yevonde: Alltid!
Men JÄVLAR vad jag nu vill veta om det var du eller ej.
Skicka en kommentar