Nakengrannen

Mitt emot på andra sidan gården, nere på bottenvåningen, bor en man i medelåldern. Han har kvarterets hårdast upplysta lägenhet kombinerat med områdets mest avslappnade inställning till nakenhet. I alla fall sin egen nakenhet. Samtidigt har han inte den klassiska nudistauran tack och lov. Han verkar mer bara vara en gubbe som verkligen diggar att spendera sin fritid eau de naturelle. Det är en viss skillnad ändå.

Jag har aldrig sett honom med kläder på, men naken har jag sett honom ungefär fem tusen gånger sedan han flyttade in för ett drygt år sedan skulle jag tro. Vi har aldrig hälsat. Tror jag inte i alla fall. Hur skulle jag kunna veta det?

Varje kväll när jag knäpper på tv:n, hämtar en kaffe eller släcker för att gå och lägga mig så sitter han där med korsade ben på sin torftiga pinnstol och stirrar. Iklädd endast sin hud ser han ut att trivas. Han är normalt gubbfet med mage och lite häng här och var. Det verkar inte bekomma honom det minsta att alla som passerar måste anstränga sig för att inte få sig en ordentligt anatomilektion. Det har vi hans starka vita takbelysning att tacka för. Lika avslöjande som lamporna i en operationssal. Och där sitter han och knappar på sin dator eller vad det nu är han gör.

Då och då reser han sig och mina ögon bländas av en väl tilltagen ändalykt. På stela ben spatserar han ut i sitt kök men återvänder strax och sätter sig tillrätta igen. Så håller han på hela kvällarna och oftast långt in på natten. Han sköter sig själv och skiter i andra. Det ser så obekvämt ut där han sitter och minsta spår av mysfaktor som annars är en naturlig del lägenheterna häromkring är som bortblåst tack vare det kalla skenet. Hur han orkar sitta så är en gåta. Det är inte ofta han har lagt sig före mig och på något sätt har jag vant mig vid att hans nakenande vakar över kvarteret.

Jag skulle helt ärligt sakna min nakengranne om han fick för sig att flytta, dö eller ta på sig kläder.