Redan i början på 80-talet kom Zeb stapplande in i de svenska folkhemmen och fick tre generationer svennebananer att plötsligt börja dyrka en man helt draperad i läder. Om somrarna var det han som borgade för att varje lördagskväll skulle fyllas med så mycket pondus, tuffsnack och stelt våld, att det för all framtid skulle komma att förändra våra krav på vita dukens bad guys. Inte ens stans finska fiskrensarfyllon kunde övertyga så med en kniv.
Zeb var mannen som var gammal redan när han föddes. Zeb var mannen som fulländade den effektfulla konsten att mellan-tänderna-väsa fram svador med styva oneliners som "You better step down or eat dirt" och "Put that gun down boy, if you're not looking for a new haircut". Zeb var mannen med det bästa jobbet i världen, en verklig arbetarklasshjälte (Ulf Lundell skulle inte ens i sitt absoluta esse duga som deodorant åt Zebs armhålor), och drömmen om frihet personifierad.
Zeb var kort och gott mannen, myten, legenden man syftar till när man säger mannen, myten, legenden.
Och nu är han borta. Men bara kroppsligen (vilket han ändå varit sedan dess). I minnet kommer han alltid att leva kvar med sin trademarkade oviga vigör.
6 kommentarer:
Ja jag undrade när du skulle blogga detta.
Dorro: Haha, ja det fick dröja lite nu.
Till och med som liten gosse kunde jag känna det ofantliga avståndet i karaktär mellan Zeb och Josh.
Adde: ja herregud, man fattade ju att josh var en mes.
"I think you're afraid of the wrong man" episkt, episkt, episkt.
ulrika: haha ja den gamla goingen :)
Skicka en kommentar