Det har nu gått två veckor sedan jag av en före detta kollega (RW) fick meddelandet "håll i dig nu för faan" tillsammans med en länk till följande klipp...
Jag vet fortfarande inte vad det var tänkt att jag skulle få ut av klippet, men faktum är att det genererat höghaltiga nivåer av existentiell ångest. Det här bara måste vara både det absolut bästa och sämsta med mänskligheten sammanfattat i samma videoklipp. Jag har sett det kanske tio femton gånger nu och för varje titt fylls frågelådan på. Vad får en människa att börja med sånt här? Hur lyckas det bli sportklassat och dra publik? Hur vet åskådarna när de ska klappa med händerna? Varför, varför, varför?
Freestyle Canoe. Det låter som ett svårt skämt. Men det är det inte. Det är på riktigt och sammanfattas så här: "American Freestyle canoeing is the art of paddling a canoe on flat water with perfect control of its movements". Låt mig säga såhär. Om Freestyle Canoe är en art of någonting, ser jag det som en öppen spelplan att komma ut som multikonstnär. Ingenting kommer längre att vara något jag bara gör. När jag äter korv är det en konstform som kräver respekt och vördnad. När jag fickparkerar, betalar räkningar eller bara ligger på soffan likaså. När jag tömmer kattlådan ska det från och med nu tituleras som "The fine art of lådtömning..."
I mitt sökande efter att förstå de här människorna tittade jag igenom en mängd klipp. Det ena ledsammare än det andra. Trots det uppenbart sjuka smashupplägget, att se någon paddla sin kanot under största möjliga allvar i en slags sensuell styrdansrit, lyckades jag inte finna en nyans av underhållning, inte känna ens en ansats till skratt. Men så plötsligt, i klippet nedan, utspelar sig under de första fem sekunderna. En lika kort som fantastisk scen. Mannen från klippet ovan, Marc Ornstein (kanotkonstens James Bond) blir häcklad på väg ut från sitt bejublade framträdande. Helt underbart. Bara det faktum att ett sådant här event har helt egna tvättäkta häcklare. Man hör bara någon utstöta ett forcerat stön och hur samma någon i nästa andetag pedofilväser fram nice, till den intet ont anande kanotguden. Helt underbart. Se och se om säger jag bara.
Vidare expanderar sig en värld av humor i kommentarsfältet när man läser andra frågande läsares reaktioner. Det här är min favorit: "You wont belive all the pussy he gets. He literally has to run from the tsunami of pussy-juice". Och nog lär det vara så, som kanoternas konung och pagajernas prins. Även om paddla ifrån nog mer hade varit Marc Ornsteins grej.
26 kommentarer:
Alltihop verkar handla om att tippa en kanot så mycket som möjligt utan att bli blöt. Och se grymt seriös ut under tiden. Lite sött.
Hahaha! Vart är mänskligheten på väg...
Om kommentatorn i sista klippet skulle prata snabbare skulle han låta som Martin Scorsese....?
I övrigt känner mig provocerad av människor likt mannen i kanoten. Stryk ska han ha!
Förresten Mike, sugen på vinna film eller PS3 spel?
Checka min blogg: http://a-y-s.bloggspace.se/1537803/Tavling-vinn-film-eller-tv-spel
Fortfarande lycklig: haha ja typ. och till musik.
Aspbergermamman: haha ja du det har jag undrat länge :)
Jag gillar hur någon, i början av andra klippet, väser "nice!" till Marc O. Kan vi kalla det här för finkultur? det skulle göra mig glad.
Du tror inte ångesten hänger ihop med musiken? Jag menar Lady in red?
tbfte: jamen läser du icke broder. jag hade ju en utläggning om just väsandet och "nice"
Jenny Palm: trodde det först, men fick samma känsla oavsett klipp.
Någonstans skulle jag vilja utropa "Only in America!", men sorgset sjunker jag ihop och inser att detta skulle lika väl kunna utspela sig i Siljan eller någon annan insjö, fast då givetvis till fiol och dragspel med folkdräkten på.
Någonstans tror jag att det är samma typ av hjärnfel som får folk att hoppa på kängurustylta uppför Mount everest osv. Samma behov av att göra något så bökigt som möjligt, bara lite olika kickar.
Snygga kanoter dock.
Haha! jo jag läser. Jag bara påpekade det ytterligare en gång. Det var mitt favoritinslag i de här bisarra klippen. Men som du säger. Det är verkligen ett pedofilväs. "Tar du fram din så får du en chokladbit av mig."
"Nice!" hahahahaa!
jag vet någon som blev så glad av att se de här konst-kanotisterna att han började gråta :)
/mn
Konst= Ego.
Konstnärlig= stort ego.
Det är är dock bara konstigt.
-Luca
spader ess: det är ett globalt problem.
tbfte: haha ok. bra. och ja visst är det ett läskigt väs.
mn: vem då? berätta!
Luca: ja detta är fan bara konstigt.
Hahahah. Frågan som inte ville lämna mina tankar är: hur vet man att han har "total control" över kanoten? Hur vet man hur han hade tänkt sig att den skulle gå liksom?
Men han har ju fått till piruetten, det får man ju ge honom.
(Plus i kanten till mannen i klipp #2, som kör svart mask i början och så för maximal effekt).
Det blir inte ens roligare i helskärsmläge..
Men om det kan vara nån tröst, även i min sport, westernridning, som ju rimligen borde sammankopplas med hög hastighet och lassokastning, har man en xtremt långtråkig gren (kolla hur många komman jag fick in där helt lagligt): Let me not so proudly present, Western pleasure!
http://www.youtube.com/watch?v=B39vqtB02dM
Orkade inte kolla mer än 20 sekunder, men en eskimåvändning kunde väl någon bjudit på iallafall..
Tillåt mig småle. Jag blev mest fascinerad av: herre som paddlar kanot i vit skjorta, väst och fluga. Den andra som mest förde tankarna till Darth Vader ska vi ju inte tala om.
Sätt någon av dom i valfri norrländsk älv under snösmältningen. Helt valfri - de skulle inte klara en reglerad älv en gång.
Jag har inte skrattat så mycket sedan en arbetskompis på en pub drog tjockisskämt om min fd chefs flickvän 1995...tack, Mike. Det här var nåt alldeles extra.
Vansinnigt klipp.
Alltså jag fick rysningar i början, för att det var så fint! Medelålders+ som har en hobby, man övar, man träffas och tävlar, man filmar, man putsar på kanoten, man väljer en låt från när man var ung/yngre. Tänk ändå att mänskligheten kan rymma både det här och Bert Karlsson.
Jag tror att mannen som väser fram sitt "Nice!" inte är ute efter att häckla. Detta grundar jag på att stönet som föregår väsandet inte bär några drag av ironi utan snarare låter det som ett uttryck för något åt vällusthållet.
Vi har här, tolkar jag det som, att göra med en tvättäkta Freestyle Conoe-fetischist som alltså får utlösning av Ornsteins slutkläm i uppvisningen.
Nu dör jag.
Jag tycker det roligaste är att det är Richard Dreyfuss som sadlat om från skådespeleri till kanotkonst.
Synd att han bytt namn bara. Vore trevligare om han vågade stå för sin nya livsinriktning.
Passar på att rekommendera en gammal goding till rulle apropå Dreyfuss och Bill Murray): "What about Bob?"
Åh herregud, jag dööör! Jag fick ett sånt skrattanfall när Lady in red började spela så tårarna rann och det händer inte ofta. Jag tror han känner sig väldigt ELEGANT där han sitter och gör piruetter i kanoten.
Jag kan ta såväl paddlandet, den formella klädseln och publiken. Det jag inte klarar av är valet av "The Lady In Red".
Sorry, orkade inte se mer än knappt 2 minuter. Blir grymt avtänd och samtidigt provocerad...
Finns det nåt klipp med vattenfyllda/vältande kanoter inom denna s.k. sport? Skulle vara en fröjd att se.....
/CL
Det här kan ha varit det roligaste jag någonsin sett. Inte så att jag skrattade eller ens log, utan mer som att allting föll på plats och blev begripligt.
Skicka en kommentar