Det är lätt att skratta...

Det är lätt att skratta åt den här bilden. Först.

Men när man efter en stund börjar fundera på om det kanske inte är på skoj utan att den här blekmjälla killen faktiskt har pallrat sig iväg till en rollspelsshop och handlat loss på riktigt. Spenderat varenda liten surt förvärvad lönekrona från sitt it-jobb, i källaren hos någon myndighet, på Robert Wells-peruk, tvåhandssvärd, gothkläder och en liten specialpung att förvara sin dykarklocka, androidlur och diverse andra regelvidriga persedlar i. Kittat upp. För att sedan ge sig ut i ett litet skogsparti, alldeles i anslutning till sitt ungkarlshotell i Borås, och plåta sig en ny mäktig profilbild till lajvforumet, där han som av en händelse råkar vara moderator.

Då slutar man skratta.

Hans blick signalerar lika delar mod och otäckheter. Han är en olösbar gåta. Det går helt enkelt inte att veta var man har honom. Man kan omöjligt förutspå om han som vanligt kommer att lufsa hem och ta sig en stilla kvällsrunk till medeltidsporr. Eller om det är idag det ska slå slint. Att han plötsligt får för sig att gå till attack med några inövade Conan Barbaren-tricks och börjar hugga skallar och lemmar av några stackars frisbeegolfare som råkar korsa hans väg. Kanske klyver han en pensionär som är ute och rastar sin tax, av bara farten. *Chop*.


Då skulle det inte vara så svårt att hålla flabbet. Det är det som är så läskigt med killar som gillar lajv. Man kan aldrig riktigt veta hur de tänker lägga upp sin dag. Och det är väl klart. Det kan ju lätt bli lite rörigt när man lever sitt liv i två olika världar.