Då var andra dagen av Tinos inskolning på dagis över. Det går bra. Hon gillar det. Alldeles strax kommer hon att vara ett fullfjädrat dagisbarn och börja hänga med annat löst folk hela dagarna.
Jag har drabbats av ambivalens. Jag har inte riktigt fattat att jag snart ska kastas ut i verkligheten utan henne. Vårt hem är vår borg och hon har ju varit min ständiga vapendragare de senaste sju månaderna. Det känns jobbigt. Vi är ju som ler och långhalm. Visst, det kommer att bli asbra. Det ska bli skönt att börja jobba också, men det här är utan tvekan det bästa jag har gjort. Att ha varit hemma så länge. Jag älskar hemma.
13 kommentarer:
Jasså, du är inne på samma tema som den andre arga bloggaren jag följer! Hoppas på att få bygga borg till sommaren.
http://whatsupsthlm.se/pezster
Dab: ja borg är bra!
Men! Finaste videon!
Hon kommer bli cool. Dagis är bästa stället att börja sitt sociala liv ju. Man lär sig alla ord man behöver där, som hyschas ner hemma. Man får sin första pojkvän där, sin första snömulning, man får allt.
Hemma är bra. Faktiskt så bra att jag stannade här efter min andra pappaledighet. Jag är förvisso borta & jobbar ungefär en vecka/månad, men annars består mina största dagsrutiner av hämtning & lämning på skola/dagis. Undrar hur länge man klarar det innan kuf-varningen börjar bli för stor?
Att man gillar sitt hemma måste vara det bästa betyget för ens liv. Det gäller att gilla sitt hemma, gör man inte det har man fått ett problem på halsen.
underlandet: ja så charmig.
lola: jo jag vet. men det är en omställning helt klart.
oscar: oj vad bra. vad jobbar du med då om man får fråga?
johanna: ja verkligen. så är det ju.
Jag tror det är enklare för ungarna att kastas ut i verkligheten än vad det är för oss :)
jag med. love it.
Hemma är bäst, helt klart.
Jag gillar oxå mitt hemma, men mina barn är nu tyvärr förstora för att kunna ge några längre sessioner på hemmaplan.
Och fler blir det inte. :-) Man får väl tänka tillbaka på det som varit helt enkelt.
Tårar i ögonen av text och video! Fint skrivet. Och vilken bra cover de gör. Helt otroligt.
Oj har hon redan blivit så stor...tiden går så fort.
Jag har varit ledig en längre tid och inte läst din blogg på en månad. Nu har jag sträckläst allt jag missade under tiden jag var borta. Underbar läsning :)
Tack för 2010, jag ser fram emot ny läsning under 2011.
God fortsättning på dig!
Skicka en kommentar