Förra veckan ringde det telefonen. Rösten i andra ändan deklarerade kort: "Det är jag". Det var min farfars syster som jag inte hört ifrån på ett halvår. Hon hade fått problem med sin RDS-radio. Den hade tappat alla de lagrade kanalerna, som jag hjälpte henne att ställa in i somras. Inte bra.
När jag hjälpte henne första gången åtnjöt jag en oproportionerligt stor tacksamhet. Jag var en superhjälte i hennes ögon som med bara några enkla knapptryck "programmerade" hennes radio till perfektion. Gott så. Allt fridens och fröjdens. Vad jag inte insåg då var att jag i samma sekund även hade skrivit på ett ofrivilligt serviceavtal på livstid som hennes privata teknikinstallatör.
Så igår var jag där och ställde in kanalerna igen, fikade laxmacka och ältade den utdragna striden i hennes bostadsrättsförening, gällande en gammal stenmangels existens. En konflikt som pågått i över tre år nu. Jag tvingades bland annat ta del av en infekterad brevkorrespondens och en rad sköna personangrepp. Problemet är tydligen att föreningen har mottagit en gåva i form av en antik stenmangel i storleksordningen två pingisbord, som fått ersätta de "moderna" manglarna (som hon älskar). Jag fick förstå att det råder korruption och maktmissbruk i styrelsen och den skyldige pekades ut som, och här citerar jag; "ett gammalt avskyvärt äckel till man". Jag måste erkänna att jag blev imponerad av hennes verbala vrede. Mina öron fick bevittna citat som fick trumhinnorna att rysa.
När det var dags för mig att gå hade vi slagit ihjäl väl ett par timmar. Jag fick med mig ett paket tunnbröd och flytande margarin. Frågor på det? Hon tackade så mycket och lovade att ringa i den händelse att några tekniska problem skulle råka uppstå. Det känns tryggt.
Jag vet faktiskt inte vad jag har öppnat för port nu.
18 kommentarer:
Hahaha, så fantastiskt roligt! Själv är jag så himla nöjd när jag får bli teknikexpert åt nån som är från den sk äldre generationen. Mest är det åt pappa. Min favorit är när han ville ha hjälp med "mina filer". Efter många om och men insåg jag att han ville ordna sina mail i mappar, vilket jag fixade. Men det funkade visst inte sa han nästa gång vi pratade, mailen kom fortfarande i inboxen och hamnade inte i mapparna jag lagt upp... Svårt det där, att förklara vilket problem man verkligen vill ha löst när man inte vet hur det funkar.
Värsta myset att ha en farfars syster att hjälpa, alla mina "gamlingar" är borta, och jag saknar deras roliga historier.
Flytande margarin, så himla bra present!
Haha - jag kan föreställa mig att det är precis så du kommer att låta om 50år. Äpplet faller inte långt från trädet - är detta ett typiskt släktdrag?
Åh! Älska äldre människor. Att åka till farmor och lalla samma konversationer som förra gången, fast helt nya för henne. Och alla random tanter och farbröder i kollektivtrafiken, löööv och stort underhållningsvärde.
Fan vad bra, jag har en gammal radio, kan kanske vara en rds-radio som behöver programmeras om. Kan du fixa det åt mig oxå? Funkar kardemummaskorpor med extrasaltat smör bra som ersättning eller kräver du tunnbröd och flytande margarin?
Intressant att se sina geners ursprung kan jag tänka mig.
Och att bli en teknikens Messias har ju onekligen sina sidor. Framförallt har det en förmåga att klibba fast, förmodligen till den dan man dör, trots att man för länge sedan lämnat både intresse och kunskap bakom sig. Värst tror jag det är om man haft någon sorts jobb som kan ge ogrundade kunskapsassociationer: "Du Enok, du har ju jobbat på UD, kan man dricka kranvattnet i Ulan Bator?"
I egenskap av ett yrkesliv i en "teknik-bransch", så finns risken att du nu har öppnat en rejält dammlucka. Av erfarenhet, även fast det ibland gör ont i en sann människonväns hjärta, så är det bättre att spela dum.
Vad gäller gamla människor, så tycker de ofta om manglar och kungahuset. Pratade med en senior i min närhet om den otäcka boken om kungen och hon lever i förnekelse, total förnekelse. "De är bara avundsjuka", lydde svaret.
Margarin var hårdvaluta under kriget och bör således tolkas som ett stort tecken på uppskattning.
det kanske är henne du brås på? hon verkar ha samma fantastiska förmåga att uttrycka sig som du har.
Åh, det låter precis som min sambos mormor. Hon ringer i genomsnitt en gång varannan månad och behöver hjälp med att programmera om sin video och berättar samma historier gång på gång. En helt underbar tant, som dessutom tackar med att baka tuppkaka till oss :)
Vårda henne ömt, Mike. Verkar vara en hyvens tant - flytande margarin till trots.
Ja, jag har frågor på det. Tunnbröd och flytande margarin. Varför?
Mina föräldrar är inte gamla, men det är lite rädda för teknik, trots att de är sjukt beroende av den: onlinepoker, Tradera, ATG, Spotify, allt är livsuppehållande åtgärder i deras liv. Och så har de liksom bestämt sig för att den enda som kan hjälpa till om det krisar sig är min lillebror. Som inte bor i samma stad. Det gör jag sen ett tag tillbaka. Jag kan minst lika mycket gällande datorer, för jag tycker det är kul och intressant, men det går liksom inte in. "Vi har köpt en laptop, men installationen får vänta tills Linus kommer och hälsar på". "Starta datorn så sköter den allt själv", säger jag. "Nej, det är lika bra att vänta på Linus". Han i sin tur säger: "Ni har ju Emelie, hon kan sköta det där". "Nej vi kan vänta, vi går hem till Emelie och lånar hennes dator så länge."
vem fan manglar?
Grovt initiaitv:
Old people man, old people.
Ha ha ha askul skrivet! "ofrivilligt serviceavtal på livstid" Så sant.
Hahahaha, då vet hon vart hon ska ringa när hon behöver hjälp och jag tänker mig att hon kanske kommer komma behöva en .,.massa hjälp :D
åh! det här är så fint! jag älskar folk med en naiv övertro på andra människors kunskaper.
Min man har ingått ett livstids serviceavtal med sin mormors granne, varje gång Comhem ändrar något i sitt basutbud måste han åka dit och programmera in alla kanaler på nytt. Som tack för hjälpen har han fått allt från pinnstolar till hard cash. Och säkert en massa livsvisdom.
hanna: ja det är lite fint samtidigt som det är jobbigt när de kräver att man kommer igår :)
zoft: haha du ge mig tio.
jenny: vet inte om du är ironisk nu...
tommyS: kardemummaskorpor blir fint. livsmedel över lag är en underskattad valutaform.
adde: hahaha ja det är det.
boogie: japp kände mig sjukt uppskattad.
emster: hon är mycket tuffare än jag, men tack. du är så snäll.
saralito: ha nu fick jag inspiratione till ännu ett inlägg om pensionärskryptering.
annapanna: hon är hyvens trots att hon manglar.
ariel: ja det där med margarinet är en kul historia i sig. kan blogga den imorgon. tunnbröd fick jag för att hon blev så malligt när jag sa att det var gott, och det visade sig att hon hade bakat det själv.
emelie: vilken frustrerande mardröm.
grovt initiativ: alla födda före lanseringen av färg-tv.
anonym: tack!
huskatt: var inte så skadeglad nu för fan.
optikerdotter: haha ja det är sant. det gör jag nog med.
jonna: hahaha hälsa att jag lider med honom. kan nästan tänka mig att han börjat hata comhem bara därför.
Skicka en kommentar