Vi bor inte i city. Vi bor i Majorna som ligger lite utanför stan, men som inte riktigt är ute på landet ändå. J växte upp utanför Laholm och när jag själv var liten var vi ofta ute på landet. Vi hade en sommarstuga ute bland åkrar och ängar, och där mormor bodde var det bondgårdar och djur som var de närmsta grannarna. Jag fick tidigt perspektiv. Det bästa av båda världar.
Igår när jag och J var ute på en liten promenad med barnen, blev det tydligt att det där med perspektiv inte kommer av sig själv och att vi måste göra något akut, om inte de ska bli inbitna citykids utan något som helst förhållande till djur och natur.
Juniorette (S) är snart sex år och lilla T har precis fyllt ett. Vi lekte inne på våra gårdar och S som är en fantastisk storasyster och jättefin med T i alla lägen (nästan) har själv tagit på sig ansvaret för att lära sin lillasyster allt om den stora vida världen. Hon är ju så världsvan och eftersom T har ett något begränsat ordförråd bestående av pappa, mamma och titta där har S insett vikten av god pedagogik. Det är ren underhållning att se hur hon sätter sig på huk, pratar långsamt, svinhögt och välartikulerat som om vore T en lomhörd, dement nittioåring. T älskar sin storasyster och bekräftar henne alltid med att skratta lyckligt åt allt hon säger, även när hon får skäll.
När S hade tröttnat på lekstugan och sandlådan försökte hon peppa T till att gå vidare. Vi bestämde att vi skulle gå och hämta ett paket i affären, och precis när vi ska till att lämna innergården börjar S skrikmotivera för T att släppa plastkrattan och hänga med.
– Kom T, vi ska ut i naturen nu! Det blir roligare för dig, det finns ännu mer att göra ute i naturen.
Den "natur" S syftade på består alltså av Majorna, med kullersten, spårvagnstrafik och några träd här och där planterade vid trottoarkanter. Jag och J tittade på varandra. Vi hade insett exakt samma sak. Vi håller på att uppfostra betongbarn. Barn som kommer leva i villfarelsen att Slottsskogen är vildmark och kolonilotter är lantbruk, om vi inte gör en insats. Vi måste göra något kvickt.
22 kommentarer:
Äh. Låt dem bli riktiga majbor som inte behöver se kossor mer än på bild. Ta med dem till barnens zoo ett par gånger så har de iaf sett djur. Finns ingen anledning att fåna till det med en massa gröna vågen-tjafs.
Hahaha misstänkte nästan att just du skulle säga nåt i den stilen :) hur går det förresten med er sida? är den under utveckling? Jag har ett par tips på saker som borde lyftas upp i den här delen av stan.
Är ni också på väg från stan!? Härligt, då kan vi byta erfarenheter sedan.
Alldeles nyss freakade T ut på mig, och godtog inte alls mitt gravidkort. Han tycker att allt i huset ska vara klart, nu efter två veckor på landet.
Vore förstås fint om det mesta vore i ordning till mina 30 år den 3e. Bäst jag går upp och packar ur lite lådor i gästrummet... Ser fram emot att se vad ni tittar på, hittar på.
//snellie
Lite bättre koll på vad som är landet och naturen har hon allt tycker jag. Här promeneras det ju bland kossor och hästar rätt ofta. Vi hade svampundervisning i skogen i höst. vi promenerar i stora skogen i Vallda med för den delen. Men mer kunskap om naturen är ju alltid bra.
Härlig text om hur olika världsuppfattning man har.
/mamman
Äsch trots att mina föräldrar älskar skog och natur är jag ett äkta betongbarn. Du vet, vi betongbarn är ju de som är mest awesome så du har inget att oroa dig över. :)
*asg*
Jag håller med Johan, konstra inte till det!
Jag växte upp på landet och en gång när min styvpappas kompis (från Majorna) med familj kom hem till oss var det första deras fyraåriga son sa "Pappa, vad är det som luktar?". Fy fan vad mitt typ tioåriga jag störde mig på den ungen. Haha. Obs, på landet innebär i det här fallet inte bondgård, i så fall antar jag att hans kommentar hade varit ursäktbar, men nu var det helt enkelt bara lukten av ren luft han kände.
Arne: haha nädu. vi lämnar inte majorna än på ett tag. vi älskar den här delen av jorden :) Men vi måste få dem lite lantluft helt klart. Jag kommer med spänning följa ert äventyr utanför stan och jag lovar att meddela dig när (om) vi tänker byta majorna mot något glesare :)
mamman: haha ja det är möjligt men det var så hon sa. Roligt världsuppfattning är hennes mellannamn :)
ivana: haha kanske inte. jag är inte hellse så hemma på landet längre, men jag gillar't.
linda: :)
robbelibobban: haha jaså du säger det? nä imorgon ska vi ta en tur till nationalparken "nordstan", det kommer bli en fantastisk naturuplevelse.
jonna: hahaha lukten av frisk luft. ja den är speciell. Kul att han kunde skilja så på dofter redan så liten. barn är ju ganska immuna mot lukter annars :)
Det är ingen fara föränn barnen börjar fråga vart man fiskar fiskpinnar och om majskolvarna alltid är exakt lika stora eftersom det alltid är fyra st i varje burk.
BTW det heter väl inte görna vågen här i Majorna Johan? det heter väl Gröna vallen? ;-))
Johan I Majorna
Nej det måste ni inte. Naturen är ett jävla skit. Det är urbanitet som gäller på 2000-talet!
Sällan så här års, men när tankarna på trädgård kommer brukar jag påminna mig själv om gräsklippning, fasadmålning och fönsterbyten. För att inte tala om grannar som tycker fastighetsskattens avskaffande och alliansen är guds gåva till mänskligheten..
johan i majorna: köper du majskolvar på burk? hmmm intressant. jag har alltid undrat vad det är för människor som gör det :)
30+: du är hårdare och tuffare än jag du. Men så bor du i sthlm också. Ni är mer 2000-tal är vi i göteborg. här är halva befolkningen fortfarande statare och/eller allmänt omoderna människor förstår du :)
Anonym: haha nä det är sant. Fan vad majorna gör gottt för själen under två tredjedelar av det svenska året.
jag förstår inte problemet. det här med gräs under fötterna är överskattat. vill ni ha lite vildmark på nära håll föreslår jag det märkliga ingenmansland som ligger uppe vid Dahlströmsgatan. duvslag, mystiska människor och allmänt jobbig terräng. har det berget ett namn?
Äsch.. Låt dom bli betongbarn
Ifall att de kan lära sig uppskatta naturen senare i livet är det fint.
är inte majorna typ den finaste stadsdelen i gbg (eller hippaste?). jag kan ingenting om stället men det låter väldigt fint faktiskt.
jag tror inte barn blir mer skadade än andra barn av att växa upp i betongen. så länge dom får möjlighet att njuta av riktig natur någon gång då och då, under exempelvis sommarlov. skaffa en fin stuga någonstans vid vattnet! det gör susen.
Skog, stigar, ängar, dammar, klippor, stränder och hav finns på en ö alldeles i din närhet.
:)
adde: va? vart då? du menar väl inte... ;)
Majorna, man är inte en riktig göteborgare om man inte någon gång bott i majorna under sin livstid...
Fast numera liknar det mera vilda västern än Göteborgs framsida. Så det kanske är en bra idé att ta med ungarna ut på landet trots allt, då lär de sig fler djurarter än de som simmar i plaskdammen :)
Jaa, ni kan ju komma ut till oss i Ale ett tag?;)
hissmannen: precis vad jag tänkte.
lilla S: Ja det hade varit nåt. Är det inte där den där fina gammelskogen finns? Vilka är oss i Ale?
vattenlik, alkisar, balkangangsters, flumpellar och pårökta svampmongon, thats majorna! men om man kan erbjuda kottarna ett "grönt" alternativ under några veckor så är mycket vunnet, fast bonnhålan laholm är väl kanske lite urvattnat. När jag växte upp så hade vi får, katt(er) kalkoner m.m., odlade potatis i ton-klass, skötte fruktträdgård m.m.. levde i kretslopp, (herreguud), fattade att sådd, vård av natur, skörd osv hängde ihop. Utan att behöva blogga, facebooka, twittra, och förhärliga sig själv i vartenda jävla forum som finns! (nu känner jag mig lite gammal och skall krypa tillbaka in i hålan.../Mvh exilväschötten.
Skicka en kommentar