Snytgubben

Var just nere på Ica för att handla lite frukost. Vid ostdisken stod en man runt de femtio, propert klädd, portfölj, begynnande flint och en rejäl representationsbuk. En klassisk direktörstyp helt enkelt. Han hade svårt att bestämma sig. Vände och vred på ostarna, men inget verkade kännas rätt. Jag vet exakt hur det är. Ibland vet man inte riktigt om det är en Cheddardag eller om man gör bäst i att satsa på en lagrad Prästost istället. Mild Herrgård och Grevé smakar ju nästan exakt lika astråkigt. Han var definitivt ingen hushållstyp. Det såg man på långt håll. Möjligtvis hade han halkat in och köpt sig ett block Sture någon gång när han känt sig frustrerad över hur jävla mycket smulor Port Saluten lämnar efter sig. Men aldrig en Gouda. Inte en chans. Det är för människor som rökt i fyrtio år eller de som bara skiter högaktningsfullt i smak.

I alla fall.

Plötsligt drog mannen upp en liten ljusblå ihopskrynklad tygtrasa med ränder i två mörkare blå nyanser. En tygnäsduk. Ojdå, en sådan har jag inte sett sedan jag tittade på Raskens, tänkte jag, närmast paralyserad. Skulle han verkligen göra det? Ja, det skulle han. Han vecklade upp den lilla tygnäsduken och av den lite stela patinan att döma var det inte direkt första gången han använde den. Man kunde nästan höra kraset. Sedan förde han den till snoken och drog igång en kraftfull femsekundersfanfar, tätt följt av två lite kortare blås. Riktigt sotade sina bihålor. Kul att han valde ostdisken på Ica för detta lilla event. Jag kände att mina ögon svällt upp i glosformat. Det är inte varje dag man får chans att bevittna något så säreget smaklöst. Som tur var märkte han inte ens av sin omgivning. Helt ogenerat gnuggade han på näsduken (en form av taktil störning kanske, författarens anm.) och vecklade upp den igen för att riktigt kunna besiktiga att reultatet av piprensningen var av det önskade slaget. Han verkade nöjd för han knycklade ihop den igen och pressade ner den i byxfickan igen som om ingenting hade hänt. Sedan valde han helt irrationellt en mellanlagrad Svecia och avlägsnade sig mot kassorna.

Jag funderade på hur många andra tabun han hade för vana att bryta mot mitt ibland folk. Mitt intryck var att han var fullständigt gränslös, en man som helt låter sina drifter styra sitt beteende. Jag blir inte jätteförvånad om jag ser honom stå och onanera i grönsaksdisken en dag.

Kvar stod jag som och försökte låta min hjärna bryta ner och glömma vad jag just bevittnat. Det gick sådär. Mitt närminne boxade på gomspenen. Ost var inte att tänka på för min del. Det fick helt enkelt räcka med kaffe idag.