Säga vad man vill om TV4 i allmänhet och morgonprogrammet i synnerhet. Men trisslottsskrapningen är smått magisk att bevittna. Jag tröttnar inte på att vara med om den korta men intensiva resan mellan hoppfull förväntan och illa dold besvikelse som sker i trissvinnarnas ansikten.
Idag var det Pia Johanssons (eller nåt) (o)tur. Pia har pyntat sig inför sin tv-debut. Läppstift, mascara och en inte allt för prålig topp. Lagom sobert. Inte sticka ut och framstå som en annan arbetarklassbracka.
Sammanbitet börjar hon. En på femtio tusen, en på tre mille. Spänningen stiger. Förhoppningarna lika så. En halv mille och en till på tre. Huset på spanska solkusten börjar ta form i fantasin. Två snabba på hundra tusen håller fötterna på jorden. Inte hoppas för mycket nu. Men kanske att... Svettkörtlarna i armhållorna ger sig till känna. Programledarna skojar lättsamt. Bäst att skratta med. Nä, ett avslappnat leende får räcka. Det går sådär. Skärpning nu. Det är ju inte hela världen, har ju man, täppa och fast jobb. Och utflugna barn. Livet leker ju redan. Men ändå. Man kan ju alltid hoppas. Kom igen nu din lilla tremiljonersjävel. Visa dig. Med darrande fingrar och en rasslande bismarcklänk runt handleden för Pia skrapdonet till översta raden. Bara en på femtio tusen än så länge i alla fall. Tre chanser kvar. När täcklagret börjar försvinna syns tre nollor. Och så några till. Inte femtiotusen. Kan det vara... Förväntan är på bristningsgränsen, bara en liten handrörelse till. Nej det är inte miljonbelopp. Hoppas det är en halv mille, för då är hoppet inte ute om de där tre miljonerna. Tänker inte säga upp sig. Inte direkt i alla fall. Ktrivs med jobbet. Och kollegorna. En go gäng. Kanske gå ner på deltid. Leva på som vanligt. Fast kanske lite mer fläskfilé. Och det där huset i Alicante.
100.000... En. Två... Tre. Men, det är ju två rutor kvar. Kan det stämma? Programledarna grattar. Hundra tusen. NEEEJ!!! Bara hundra tusen. Allt är förstört. Får bita ihop och le. Gråta kan man höra i bilen hem.
Ungefär så är det varje gång. Så ock idag. Och jag njuter. Inte av äcklig skadeglädje eller missunnsamhet. För jag tycker inte att det är någon större skada att vinna hundra papp. Men det gör alla som sitter där. De känner sig lurade och spottade i ansiktet. Det är det som är det fina. Bara i en ganska välmående värld kan man kränka någon med hundra tusen skattefria kronor.
Sådan förnedrings-tv får jag inte nog av.
17 kommentarer:
Nu köper jag inte Triss, men om jag hade gjort det och hamnade där - då hade jag suttit med en papperspåse över huvudet och presenterat mig som "Dragan".
Jag har också noterat den bottenlösa besvikelse de känner så fort de vunnit åtminstone några månadslöner.
Men, så att alla förstår det: Om man får två stycken 3000000, då är man inte nästan miljonär - då är man torsk.
du satte verkligen ord på det jag tänker varenda gång jag ser det på tv!
de kom dit utan en enda krona och borde fasiken jubla för varenda lite slant de får-gratis!! men vem vet, kanske make upen o kläderna kostade massor..för ett tv-framträdande kan man ju kosta på sig ordentligt i tron om att man snart blir miljönär!
Fast de där hundratusen har man ju redan vunnit i och med att man skrapat fram teven (eller hur det nu funkar). Så i praktiken går man ju hem lottlös om man inte skrapar fram mer än minimivinsten i soffan. Jag skulle bli mer provocerad av den som fuskjublar för en vinst den säkrade redan för flera veckor sen.
det här inlägget var kittlande.
Anjo >>> Jag "lånar" din idé när jag skrapat fram TV-apparaterna. :)
Trodde nästan familjen bloggfrossa o co. hade omkommit i en flygolycka. Gött med nytt inlägg.
Det är ju den rikedomsfantasibergochdalbanan man köper varje gång man köper triss. Tro fan att man vill njuta av den till max om man skrapar supertriss i tv.
Girighet.
Jag älskar det!
-Luca
Hahaha. Lika klockrent som vanligt! :-)
Om jag sitter där i soffan någon gång skall jag skrapa den sista, dvs rutan längst ner till höger först och sedan skrapa baklänges. Man blir säkert ombedd å det skarpaste att inte göra på det viset (jag har inte sett någon göra det än) men det tänker jag skita i. Det är ju direktsändning så de kan inte stoppa mig. Om det visar sig en 50000-ruta (eller är det 100000 nuförtiden?) så lägger jag ned skrapan, visar upp min sura och besvikna min o säger något i stil med: jaha, jävla skit, då vann man inget den här gången heller, ingen idé att fortsätta skrapa, för att sedan börja resa mig upp ur fåtöljen.
Programledaren och studioassistenten lär snabbt som fan trycka ner mig och med lite nervös o stirrig uppsyn försöka uppmuntra mig att fortsätta. Lite motstridigt skrapar jag slarvigt o snabbt som satan bort lite av det gråa (bara precis så mycket att jag vet vad det står) för att med 99.99% säkerhet konstatera att det inte blev något extra. Kommer med tom blick sitta kvar i fåtöljen och se jävligt sur ut och inte säga något när de frågar hur det känns att ha vunnit pengar och vad jag skall göra med dem etc.
Skulle det mot förmodan visa sig att sista rutan och näst sista rutan inte är skitpengar utan en miljon eller mer, så skrapar jag glatt vidare baklänges och lär sannolikt ta hem en mycket fin vinst. Det kommer jag fira med att lite halvtyket göra den där svisch-tennissegergesten från Smash några gånger för mycket.
Fan, nu måste jag sticka ner till Hemköp o köpa mig en lott eller två! :-P
Ännu värre är dom få som faktiskt vinner "lite" mer och nöjer sig med ett leende. Vad hände med jubel, hopp och skvätt?
Men jag håller med dig. I allt.
Väldigt välskrivet om något mycket mänskligt, dvs girighet. TV4 borde starta en egen kanal med triss-skrap dygnet runt...snacka om underhållning. Hög förnedringsfaktor.
Det där är stor komik och egentligen svårt att parodiera.
Här har man ändå lyckats rätt bra. Ångest!
http://www.youtube.com/watch?v=7XRvV5StPXU
*nynnar på Svennebanan*
Du har gjort det igen MikeBike. Fantastisk läsning. :D
Ha, ha, ha! 100000:- varje månad i typ 10 år. NEEEEEEJ!!!!
Vilken ångest!
Det är som om någon skulle säga till mig att jag vunnit en Ducati 999 race-edition...och så är den inte röd?
Förnedringen är ändå som värst när Sune 96 står där och vinner 25000 i 25 ÅR!!!! Sune vinner en påminnelse i att han snart skall hälsa på Svullo och Gärdestad.
Kunde han inte fått vinna en ny höftled eller klippkort på MMRI? Något som gör nytta?
Klockrent skrivet.
Skicka en kommentar