Spitzenklasse

Nu har vi kommit hem igen. Vi lämnade barnen i J:s föräldrars och syskons våld under fyra dagar och stack till Berlin. Det var toppen.

Berlin. Vad ska man säga? Städernas stad. Den stod och väntade på oss. Det var ungefär exakt tre år sedan vi var där sist och när vi nu kom tillbaka var allting precis som sist. Fast ännu lite bättre. Jag tror att jag älskar den där staden mer än någon annan stad. Den toppar New York. Den har allt som behövs för att jag ska tycka om en stad och mycket mer. Det är den perfekta staden. J har bott där en tid och jag känner att jag trivs så bra i Berlin att det egentligen är rent wahnsinn att inte bo där.

Det är en mycket vacker stad. Nedsliten till perfektion. Det måhända vara en fattig stad ur ett kommunalekonomiskt perspektiv, men den är rik på liv och kärlek från sina fantastiska invånare. Allt är så avslappnat. Vi träffade under hela vistelsen inte en enda otrevlig och eller obehaglig person. Fan, hur ofta kan man säga något sådant och på riktigt mena det? Jag kan ju knappt gå Ica-butiken här hemma utan att hinna träffa någon jag hade mått bättre av att slippa träffa. Jag menar inte att berlinarna är trevliga som i hurtfriska och proffstrevliga med någon konstgjord överservicementalitet. Tvärtom. Faktum är att de flesta verkar ganska likgiltiga inför ens existens så länge man inte behöver dem. De låter en vara i fred och känna sig som en del av stan. Det är ganska angenämt. Kanske beror det på att berlinborna överlag verkar vara ganska tillfreds med sina liv. Men vad vet jag. Jag har ju fallit handlöst.

Kort sagt; jag tror att jag är förälskad i Berlin.

Så vad har vi gjort?

Vi har handlat lite men mest har vi bara glidit runt, druckit massor av öl, ätit och varit äckligt kära i varandra mest hela tiden. Vi bodde i Prenzlauer Berg och spenderade störst del av vår tid med att strosa omkring där och i Kreutzberg. Vi har egentligen inte gjort så mycket turistiga saker bortsett från att kolla butiker på Kastanienallé och hänga lite på Tacheles. Vi var på medicinhistoriska museet och kollade på vanskapta kroppar/kroppsdelar i formalinburkar. Det räcker för en årsförbrukning av mardrömmar. Hela området fick mig att tänka på Shutter Island. Gamla institutionsbyggnader i tegel med igenväxta och ovårdade trädgårdar. Vissa stängda. Vissa i bruk. Annars hängde vi i olika parker och njöt i största allmänhet av att vara totalt ansvarslösa i några dagar.

Och nu är vi hemma igen. Redo att ta oss an den svenska sommaren.