Världen har blivit galen!I flera dagar har det visats bilder av skitgriniga muslimer i nyheterna på tv och i tidningar. Det gapas och skriks, bränns flaggor och stökas om utav bara fan. Igår stormades ett EU-kontor i Gaza av ett gäng tokbeväpnade palestinier. Det demonstreras och bojkottas hit och dit och det börjar nästan lukta allvar. Nåt stort är på gång att hända och man undrar vad i allsindar som kan ha orsakat det?
Svaret ligger i ett gäng skämtteckningar av profeten Muhammed, publicerade i en dansk dagstidning.
Det är så dumt att man knappt tror att det är sant. Jag kan personligen inte komma på en enda grej i tecknad form som skulle kunna göra mig riktigt så förbannad att jag bara MÅSTE plocka fram en skarpladdad automatkarbin och börja gå loss. Vilka proportioner.
Jag inser givetvis att de som flippar ur allra värst inte representerar den genomsnittlige muslimen utan är de mest fundamentala. Hursomhelst tänker jag inte ens försöka ge mig in i en debatt över vad som är rätt eller fel i deras "kraftiga" reaktion, det finns det redan så många andra som gör. Det jag verkligen inte fattar är det klassiska inslaget: "Flaggbränningen".
Vad är dealen där egentligen? Så fort det vässats nog till upplopp så åker flaggan fram. Oftast är det den amerikanska eller den israeliska men de sista dagarna har danska och norska flaggor figurerat i händelsernas centrum. Ett gäng upphetsade människor i alla möjliga ådrar springer runt i en slags galen eufori och vansinnesskriker förbannelser och förnedrande tillmälen. Några spänner upp en fana och någon tänder på. Det jublas och stojas och kaos bryter ut. Det hela avslutas med att alla ska fram och stampa på det som är kvar. Och sedan är det över. Ehh... va?
Vad är det man vill uppnå? Att de är missnöjda fattar man redan på stämningen. Det krävs inte särskilt mycket hjärnkapacitet för att förstå att ett gäng som hytter med nävar och löper amok med skarpladdade AK47:or tycker att någonting är osoft. Vem fan bryr sig om de dessutom häller lite benz på en flagga och fjuttar på? Det hela känns lite pubertalt och ändå är det ofta män i femtioårsåldern som figurerar med donken och tändar'n i högsta hugg.
En lustig sak i all tråkighet är att jag fick en alldeles lysande affärsidé när jag såg vilket meck de hade när de förberedde bränningen av en norsk flagga i dagarna. Flaggaffären måste haft slut på norska den dagen för någon hade tagit ett vitt lakan och själv målat en ganska medioker kopia av den norska nationalsymbolen. Det var nästan rörande att se sådan ambition och kreativitet.
Eftersom jag skulle tro att inte särskilt många i väst bryr sig ett skit ifall de bränner flaggor på löpande band så hade man kunnat omsätta rätt mycket flis på att vakumförpacka små kit innehållande: Ett stycke flagga (färdigpreppad), flamsäkra skyddshandskar, tändstickor och plån. Fatta vilken exportvara.
Arla, ni kan tacka mig senare för jag har beslutat att ger er detta vinnarkoncept. Jag vet att ni sitter rätt tajt till nere i "Saudi" just nu.
10 kommentarer:
hahahah alltid bra med ideér för att tjäna stålar.
denna var en bland de bästa/roligaste jag hört.
Marknaden är ju gigantisk för fan.
Hahaha... så bra.
apropå befläckelse & att bedriva otukt med föremål. fick en flashback av en ollning som ägde rum vid saddams fall, men mindes fel. det var inte en flagga som ollades utan en bild på saddam. en mustasch- & turbanbeklädd man vek undan en flik i sitt rönnerdal-nattlinne, böjde kroppen likt en banan, och touché!.
Lysande idé , finns ju hur mycket som helst att tjäna. Marknaden är enorm. Inte bara mellanöstern. Varje gång det blir EUtoppmöte, IMFmöte, Bush åker någonstans mm. ska det ju kravallas och brännas flaggor.
Underbar läsning mike!
Hörde här om dagen att någon tidning i ett av de "muslimska länderna" publicerat bilderna, eftersom folket där skulle få ta del av anledningen till allt ståhej. Man slås ju av det konstiga i att folk alltså blivit upprörda trots att många av dom inte ens sett bilderna ifråga.
Kan det inte vara så enkelt att det handlar om tillhörighet. Ni vet, det där som brukar komma upp i alla former av gängbildningar när psykologer och annan kunnig personal ges möjligheten att ha en åsikt. I dom fallen brukar det vara viktigare att vara del av ett vi snarare än att vara mot ett dom. Samma beteende syns bland fotbollshuliganer, rasister och olika gäng i stadsdelar.
Om det har kommit ut något bra av detta är det en mer spridd insikt om hur det känns att buntas ihop med andra efter nationell, etnisk eller religiös tillhörighet och utsättas för repressalier - som bland andra de anställda vid Arla i Danmark, och långt fler andra efter 2001. Sådant går knappt att värja sig mot.
När det kommer till kritan bidrar förhoppningsvis den insikten till att stärka arbetet för att bryta utanförskap.
Själv gick jag och stödköpte en paket dansk salami, d e fan inte så gott, men vad gör man inte...
Dom måste ju ha väldigt lite att göra därnere...att hålla på sådär?
Just nu är jag mycket dansk.
Hörde att freivalds ringde Mellanösternsamtal och bedyrade att sverige är minsann inte med i detta. Vi är oskylkdiga. Än en gång sviker vi vårt broderfolk. Stödköp av danska varor är lysande solidarisk handling.
Jag beger mig över bron imorgon och köper öl. Tjing!
När Ahmed Abu Dayya fick höra att de danska karikatyrerna på profeten Muhammed blev återpublicerade runtom i Europa, visste han exakt vad hans kunder i Gaza behövde - flaggor att bränna
läste just nu i Expressen.. ha ha din idé ..
Mikebike, äntligen ett sunt påpekande i denna märkliga historia, där svensk massmedia visat prov på en märklig generalisering och okunskap.
För det första talas gång på gång om "den muslimska världen". Jag har själv vistats långa perioder i Marocko, ett muslimskt land där mej veterligen inga ambassader eller flaggor bränts, frågan är ens om nån bryr sej. Detsamma gäller många andra afrikanska länder och Turkiet. Har heller inte hört om några upplopp eller flaggbränningar i världens största muslimska stat, Indonesien.
Skönt också att se att du skriver "skämtteckningar" istället för karikatyrer, i massmedia talas det ju om "Mohammed-karikatyrerna" som ett slags begrepp. En karikatyr är ju en nidbild av en person, t.ex. att man tecknar Göran Persson mer rundmagad eller Lars Leijonborg med ännu mer hopknipna ögon. Men det är helt enkelt omöjligt att göra en karikatyr av en person som inte HAR avbildats, inte FÅR avbildas och som heller ingen vet hur han såg ut.
Skicka en kommentar