Jag har aldrig fattat dealen med ansvar. Människor i allmänhet använder det ganska ohämmat när de vill hotta upp något.
När en bekant nyligen blev internrekryterad till en "bättre" tjänst på sitt företag så försökte han impa. Det nya arbetet skulle innebära större ansvar och mer resor. Jag frågade direkt hur mycket extra pynt han kammade och där låg baggarna i mjölet. Ingen större ökning. Vad är det som är bra då? En win-lose-situation så att säga.
Befodran är oftast bara en snyggt ord för ett jobb helt utan fördelar. Ett jobb ingen vill ha.
Min filosofi alltid varit att om man nödvändigtvis ska jobba så bör det vara med något man älskar och hade gjort ändå. Jävligt fint i teorin men inte ens en promille av jordens befolkning lever så privilegierat. Därför är det tur att jag har min backupfilosofi "mindre ansvar mera deg", vilken dock verkar sticka i mångas ögon.
"Dålig inställning", sa en gammal chef.
"Dålig inställning, men utan Losec", svarade jag
Det räcker inte att göra rätt för sig i dagens Sverige. Man ska älska det och be om backning dessutomn, annars är man bara en jävla hippie. Vad får man ut av att ha en massa ansvar? Känner man sig så jävla viktig då eller vad är drivkraften? Oftast är ju ansvar knappast förknippat med så ohemult mycket flis att det är värt den extra kraft det suger ur en. Jag väljer midre gloss på visitkortspappret för att kunna frikoppla hjärnan efter klockan 17 varje dag. Men så tänker uppenbarligen inte alla.
Det måste vara den klassisk superhjältedrömmen. Fast Stålmannen i skjorta och slips på kontorstid. Ehh... vänta lite, det är ju Clark Kent och han är ju för fan världens mest paradoxala förlorare. Den svinsnygga killen som ändå aldrig får steka för att det springer runt en kille med tajtare brallor och räddar världen och hans donna varenda jävla dag. Bättre att förlora med stil.
Sedan är det klart att är man VD för Ericsson och har en månadslön på 4 mille så är det värt att överväga det där med ansvar en gång till. För även om man skulle lyckas fucka upp allt på bara en månad så är man home safe ekonomiskt.
16 kommentarer:
Det gäller att hitta en balans. Jag nöjer mig med att prestera ca 30% av vad som förväntas av mig. Perfekt.
inse att att arbete idag har
följande två funktioner:
1. att den löneanställde konsumerar så mycket som möjligt
2. att han ägnar så lite tankemöda som möjligt annat till arbete och konsumtion
rent tekniskt så skulle man kunna ersätta allt enklare manuellt och kontorsarbete med maskiner. men det gör man inte. tänk vad horder med självständigt tänkande individer skulle kunna hitta på?
/truebiker
haha... asbra sagt! Så är det ju. Avskyr att ha en massa ansvar. Blir vansinnig av att saker och ting hänger på mina späda axlar... haha *diggar*
Är det inte så att donnan är lite tänd på Clark iaf? Jo det tror jag allt.
Precis som du säger. Folk försöker flasha sin jobb, men särskådar man dem så är allt ihåligt såsom skitgöra, dålig lön, övertid utan pröjs osv. De värsta är ekonomerna från Handels för de har alltid nåt jidder att dra om hur viktiga de är. Bottomline är det som du säger så mycket pröjs som möjligt med minsta möjlig insats. Då har du lurat alla...
Har du även tänkt på de som vid arbetslöshet kan säga: "Jag är mellan två jobb." eller "Jag sa upp mig för att utvecklas" när de precis fått kicken. Fan är det för jävla snack?!?! Säg som det är istället och inte massa skit.
Ansvar ska man ta, vara delaktighet i företagets framtidsvision, dra sitt strå till stacken, komma med ideér kring en ny affärsplan, samlas för en kick-off med tradig underhållning signerad chefen. Lyssna på inhyrda motivationskonsulter som genom sitt arvode halverar lönebudgeten på "1 heldag där VI tar ansvar."
Sitter själv med en vattenkaraff och tillhörande glas på skrivbordet, min belöning för att jag under totalt 5 dagar under helt jävla år bidragit med ideér till vår affärsplan, vår framtid. Stilfullt graverat på denna karaff kan man läsa följande text: "JAG TAR ANSVAR". Där kom det igen.
Det intressanta med det här är att det är jävligt mycket pengar, men för en liten skara, för motivationskonsulterna. De finns i 1000-tal och förökar sig likt kanadagäss kring det lilla trevliga badlandet i utbrändhetens Sverige. Alla citerar de Kay Pollack, alla har de medicin mot stress och konflikter och alla har uppenbarligen förmågan att dupera de ledande på våra företag, få dem att tro att personalen kommer att göra ett sjuhelvetes mycket bättre arbete efteråt.
jaaan:
Du jobbar inte på Migrationsverket eller?
klockrent både av frossamannen och Jaaan, klart man bränner ut sig när man får mer ansvar utan bättre resultat (läs lön)
Problemet är väl att om ingen tar ansvar så skulle vi vara tillbaka i stenåldern rätt snart skulle jag tro. Kanske inte så dumt iofs, jag klarar mej bra utan TV, OS o annat skit.
mike:
det var dina ord i min blogg som fick mig att tänka om på just denna punkt.
kopplar av satana vid 16.00 o det är underbart.
Mikeyboy, du va inte i malmö idag? Såg en man med sin girlfriend o deras unge (inte en ett åring men ändå)och mannen (du då) hade pilotbrillor på näsan, det såg lite läskigt ut, fast jag hoppas för din skull att det inte va du...för han va ganska ful...frun oxå..men ungen va söt..
gött pedro att du tagit dina sinnen till sans.
em: hahahah jag gillar att du börjar med "det gäller att hitta en balans" och sedan berättar att du brukar göra 30% av det som förväntas av dig... hahahah, storslaget.
mackan. ja det är ju det som är grejen. fan vad alla vill flasha sitt ansvar... jävla ansvarsexhibitionister
Jaaaan: true true
flicka: njet, jag var inte i malmö. men jag har sålt ett par pilot till en i malmö;) kanske en av de invigda i pilotcirkeln;)
Lite ansvar för hög lön det är SÅ man ska arbeta.
:-)
jag vill ha ett flashigt jobb , men absolut noll ansvar. Varför? För jag är en jäkligt bekväm person av mig. Kolla bara mina 3 år på gymnasiet. Jag har gliiidit. men iaf.. nu svävar jag ut som vanligt. Saken är det att folk vill synas. För visst är det roligare att berätta om sitt it-chefsjobb än om sin deltidstjänst på ica?
Jag läser med förvåning om hur många av er som skriver att folk vill flasha med sina ansvarsfyllda jobb och blir glad att jag inte har några såna vänner. Ni måste kräkas på dom.
Samtidigt undrar jag om man inte behöver ha haft ett jobb med mycket ansvar (största ansvaret är i mitt tycke personalansvar) för att veta exakt hur mycket det suger. Eller så handlar det om att det ska vara rätt person på rätt plats. Är man inte rätt person så finns det inga pengar i världen som väger upp allt som leder fram till ett behov av Losec.
Skulle man fucka upp allt på en månad som Ericssonchef väntar en stor fallskärm.
Skicka en kommentar