söndag, januari 03, 2010

Björns dag

Såg Stjärnorna på slottet igår. Björn Ranelids dag. Han är bra. Visst är han en smula pompös men jag har börjat gilla honom. Och det grämer mig fortfarande, varje gång jag ser Björn Ranelid, att jag skrev ett överilat, ogenomtänkt och styggt inlägg om honom för ett par år sedan. Jag visste inte bättre helt enkelt. Jag har skrivit mycket dumheter och gjort många övertramp men det är nog bara det där inlägget om Björn Ranelid jag verkligen önskar att jag aldrig hade skrivit.

Han påstår gärna själv att han har ett helt unikt språk. Ranelidskan. Javisst, alla som talar har ju sitt unika språk, sammansatt av olika antal ord i förrådet. Men det unika med Björn Randlid är väl inte själva ordrikedomem utan snarare det att han inte ens kan be någon att skicka saltet utan att formulera sig som en mer begriplig Gustav Fröding. Världsklass. Hur kan man inte gilla en man som gjort självgodheten till en konstform? Hans retorik är fantastisk och bara Björn Ranelid kommer väl undan med att använda just självgodhet till att bestrida sin egen självgodhet.

Det är en nästan jobbigt briljant metanivå i det.

9 kommentarer:

Jo tjena sa...

Jag har otroligt svårt för Ranelid. Javisst, han har ett unikt språk som få författare har men det kryper i hela kroppen på mig när jag ser honom på tv och byter kanal för att jag inte orkar med hans pompösa sätt.

Anonym sa...

http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.1832703/leif-gw-persson-ranelid-ar-en-pappskalle

30+ sa...

Jag gillar också Björn. Han är kompromisslös. Det är ovanligt.

Baronessan sa...

Just nu vet jag varken ut eller in vad gäller herr R. Ska titta på slottsstjärnorna för att göra mig en ny uppfattning.
För mig är det nog inte det pompösa utan hans sätt att tala som stör mest.

mikebike sa...

Jo tjena: Ja jag förstår dig precis. Det krypande. Men jag har tagit det till mig istället och nu gillar jag honom. Tror det är det kompromisslösa som jag ser att 30+ skriver om nedan.

Anonym: haha, ja det är en rolig artikel. Men GW, vem fan är GW liksom. En gubbjävel som skriver dussinböcker i samma stil som Läckberg som han själv dissar. Fast jag blir fundersam när jag ser hur ranelid rasar över hans kröniuka. Han ville ju feltolka den.

30+: haha ja verkligen. Det är vanligen så osympatiskt och det kanske är just därför det blir så frigörande.

Baronessan: haha... jag gillart. Det är så jävla mycket att detinte går att inte gilla liksom. han tar i vad han än ska säga. det är kreddigt.

ulsak sa...

jag blir hånad , in-proxy så att säga, för att jag gillar Björn Ranelid. Pompös? Obegriplig? Jepp. Men vilken integritet. Inte som alla andra mesproppar som kämpar med att vara PK samtidigt som att inte stöta sig eller reta någon.
Bra Mike..eller nåt.

jessicab sa...

Bara en SMULA pompös. Annars är han rätt kool, eller jag är nog lite kluven, han verkade oerhört dryg i På Spåret (bra referens?). Men det kan ju ha haft med "tävlingsmomentet" att göra.

Artistic sa...

En gång i somras sa min dotter fan och jag svarade: "Vill duse hur Fan ser ut?" Varpå jag googlade fram en lädrig bild på Björn.

I förrgår såg hon nån snutt på SVT då hon utbrister: "MAMMA, FAN ÄR PÅ TV!!! FAAAN, MAMMA, KOLLA FAAAN!

Hon är nyss tre fyllda.

Ranelid skall fan ha noblepris för att vara så fastetsande.

Carlo sa...

Det går ju inte att ogilla karln...

http://www.expressen.se/debatt/1.1348990/bjorn-ranelid-jag-borde-tjana-mer-an-ljungberg