Ghostbusters of Sweden

Ibland blir man lite ledsen av att läsa nyheter. Ibland blir man lite glad. När jag läste om Tom Gade Olausson och hans lilla grupp med paranormal-entusiaster i Knäred blev jag det senare.

Tom Gade Olausson är grundare och talesperson för Team Swedish Hauntings, ett nätverk som jagar spöken och andeväsen och de har ett enda mål i sikte. Att bevisa att det finns liv efter döden. Nu i halloweentider och allt har den lilla gruppen lyckats hamna i nyhetsflödet med anledning att Laholms kommun just gett avslag på deras ansökan om ett bidrag till avancerad spökjaktsutrustning. Kommunstyrelsen i Laholm verkade helt enkelt inte dela åsikten att de ska stå för finansieringen av värmekameror till den typen av hobbyprojekt. Rimligt kan man tycka. Men sedan kollade jag nyhetsinslaget nedan och känner istället starkt att jag ställer mig bakom det där spökjägarjänget till 100%.

Kom igen nu för fan Laholm! Vad håller ni på med? Krossa spargrisen och slanta upp bara. Who fucking cares att det är mumbojumbo? Jag skulle säga att det är en sjukt billig, enkel och framförallt mycket preventiv insats för att att hålla en lokal grupp tokstollar lugna och stabila ett tag. Hur kan en kommun rimligtvis investera fem tusen kronor bättre än så?

Tom och hans gäng har dessutom redan lagt alla sina egna besparingar för att få ihop en nästan komplett maskinpark. En superspejsad ljudförstärkare, en spirit box (?),  några GoPro-kameror, diverse UV-utrustning, infraröda kameror och andra random grejer. De har till och med kittat upp med en bibel (briljant drag) som ska fungera som "trigger object" när de är i farten och ska fånga in lite mer kristna gengångare. Den sista lilla pusselbiten innan de fått ihop en komplett ghostbusterarsenal är iallafall en värmekamera som kostar runt fem papp. Men Laholms kommun verkar inte se det hela ur riktigt samma perspektiv. I sin motivering skriver kommunen att det inte gagnar övriga medborgare i kommunen. Well let's agree to disagree. Jag skulle säga att det skulle gagna Laholms övriga medborgare bra mycket mindre ifall det här gänget skulle sluta hålla till i olika ödehus och mäta luft med sina fräcka manicker, och börja driva runt som arga innebandykillar på stan istället.

Dessutom verka Tom vara en riktig sköning. På hans LinkedIn-profil kan man läsa att hans intressen innefattar allt från att skriva morbid poesi till skräckfilmsmanus och låt mig citera: "I am also a paranormal investigator and have a complete arsenal of professional tools. Working with one more investigator and my psychic stepdaughter. She truly sees the dead, and together the three of us are trying to find the most haunted locations in Scandinavia. Ask for help and help shall be given."

Hjälp!

Och en jävla slump alltså, att Toms styvdotter råkar vara ett tvättäkta psychic medium dessutom, som kan se de döda. Extrem tillgång när är paranormal utredare skulle jag säga. Men Tom inser att en del inte riktigt tar dem helt på allvar. Därför är en av deras viktigaste tillgångar i gruppen en person vars roll är att agera skeptiker. Sicket jävla vinnargäng ändå. Hade det inte varit för att jag just bränt hundra tusen på att renovera min källare så hade jag lätt kunnat tänka mig att gå in som deras huvudmecenat. Göra dem skyldiga mig evig tacksamhet. Så jävla koolt att i princip närsomhelst kunna skicka över en spökgrupp och deras mätinstrument till någon jävel man stör sig på. Vem skulle inte baja på sig då liksom, om man vaknar av ett ljud och tittar ut och ser att det plötsligt står några besynnerliga filurer med ockult uppsyn på ens tomt, med en stor resväska i aluminium, och att de sedan börjar stryka runt där med sin spirit box och portalöppnande UV-lampor, för att leta efter levande döda?

Jag hoppas att någon av er som läser detta ser fördelarna och ger dem den spons de vill ha. Det kommer bli bra. För alla.

Till sist. En liten blänkare till. Tom skriver att han även skulle älska att hjälpa till att utveckla ett tv-spel, han har nämligen "så många idéer i sitt huvud". Undrar verkligen vad det kan röra sig om? Jag tror att jag har mina aningar.

Heja Tom!

En stilla Timell-reflektion

Jag känner mig fryntlig. Inte för att det är fredag utan för att det under veckan har gått upp för mig att vi troligen aldrig mer behöver se Martin Timell på tv. Åh! Känn på den. ALDRIG MER.

En gång för längesedan bloggade jag om en dåre som hade tatuerat in Martin Timells fejs på magen. Undrar hur det valet av motiv känns idag. Själv hade jag utan att behöva tänka i två sekunder valt att låta ett stort saftigt hakkors pryda min halsen före den här:

Vill inte slå mig allt för mycket på bröstet såhär i bakvattnet av #metoo som fick bajskorven Martin Timell att flyta upp till ytan. Med besked också. Men jag stack redan 2006 ut hakan i ett blogginlägg om mannen i fråga och jag måste säga att jag nästan ryser över hur otrolig väl min ryggmärgsfeeling kring TV4:s forne guldgosse ändå skulle visa sig slå ut till sist (ok, inte specifikt wife beater-ryktet som faktiskt känns mindre spekulativt än någonsin nu):

Låt mig citera mig själv lite sådär lagom självgott:

"Martin Timell
Den killen har jag hatat sedan han var med i Bullen. Jag hade för mig att jag köpte honom då men efter ett samtal med brorsan kom vi fram till att jag minsann hatade honom då med. Klart jag gjorde. Det är nåt med den jävelns aura som luktar riktigt brunt. Det gör mig lite illa tillmods att han alltid verkar gå hem i stugorna så att säga. Att ingen verkar vilja syna bluffen. Hans folklighet är nästan uppe i dödliga doser. När någon blir folklig så brukar jag ta det som ett fett varningstecken och i Timells fall ringer det flyglarm om "asshole in the area". 

Jag känner på mig att han är en riktigt ond jävel. Att han är ett arrogant svin bakom sin klämkäcka tv-yta, det vet väl alla redan. Men ändå verkar ingen bry sig. Man kanske blidkas av den mysige, rolige och händige Martin Timell med sitt bullriga skratt och pojkaktiga uppsyn. Men mig lurar han inte. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om han hellre låter fisten tala när "kameran är av" så att säga. Jag skulle däremot bli väldigt förvånad om han INTE representerar röda siffror i domestic violencestatistiken. Värd för TV4 världsföräldergala. Det är ungefär lika taktfullt som att släppa in Mulla Omar i American Top Model-juryn enligt min mening. 

Nä, det luktar praktsvin i TV4-stian. När ska någon göra nåt åt saken?"

Jag skrev mycket dumheter på den tiden, men texten ovan känner jag inte att jag behöver be om ursäkt för. Skönt.

I veckan (tror jag) startades även FB-gruppen "Stå upp för Martin Timell". Jag har väldigt svårt att se logiken, dels i gruppens själva uppkomst men framförallt hur den lyckats få 2000 följare. Vid det här laget är det väl allmängods att en stor del av Sveriges befolkning har håvats upp ur den grunda änden i gen-poolen. Men ändå. Martin Timell själv insåg ju att matchen var över och att det bara var att lägga sig på rygg och bekräfta anklagelserna. Att han i nästa andetag bevisar vilken slapp jävla rövhatt han är, genom att försöka avdramatisera det hela med sitt speciella imbecill-manér och kalla sitt beteende för "klantigt" är en helt annan femma. Så vad är det egentligen de vill stå upp för undrar man ju? Oklart.

Men jag blev nyfiken och gjorde lite research bland medlemmarna i gruppen och kan nu leverera en liten profilering av denna speciella livsform:

Den typiske stå-upp-för-martin-timell-personen är: Kvinnor och män (fifty-fifty typ) som till väldigt stor del har skaffat sig sin trubbiga världsåskådning på "Livets hårda skola", en skola där man strukit retorik från schemat till förmån för specialstudier i arbetslöshet. De tycker väldigt väldigt mycket om den svenska flaggan, folköl och djur. Och Jimmie Åkesson. Något som ofta verkar sammanfalla med valet av omslagsbild. De beundrar människor som kör "raka rör" och "säger som det är" men hyser paradoxalt nog ett vulkanliknande förakt för människor som är "PK". Alla verkar vara överens om att man måste kunna tåla lite skämt här i världen men verkar samtidigt kunna bli superduperkränkta för nästan precis vad som helst. Inte minst människor som utmanar deras lite mer "klassiska" bild av jämställdhet i allmänhet och uppdelning av föräldraledighet i synnerhet. Män ska vara män, kvinnor ska vara kvinnor och en fikus ska fanimej vara en krukväxt. Och där någonstans verkar de nå fram till en slags universell knytpunkt i sin kärlek till den bullriga, oborstade och lite charmigt hetlevrade o-bögen Martin Timell

Det lustiga är att syftet med gruppen verkar vara att visa sitt stöd åt Martin Timell, medan den reella effekten är bara att det blir en ytterligare tyngd på hans axlar. För med en så massiv samling renodlade hjon som håller en om ryggen behöver man sannerligen inga fler ovänner.

Det är en märklig tid vi lever i.