måndag, mars 20, 2017

Tågåkeri, mys och lite vanligt hederligt gnäll

Har åkt mycket tåg på sistone. Gbg-Sthlm, Sthlm-Gbg. Repeat. Gillar att färdas med tåg. Läste om nån gubbe som köpte ett frikort när han blev pensionär och började åka tåg precis överallt, precis jämt. Nya platser varje dag. Läsande. Filosoferande. Det var så han spenderade sina dagar. Och bortsett från att bistroutbudet skulle kunna utlösa en självmordsvåg på svältdrabbade breddgrader, så varför inte? Jag blir ofta trött av att läsa på tåget men älskar att kolla på tv-serier

Förra gången jag åkte hem från Stockholm satt jag mitt emot Erik Blix och hans son (förmodar jag). Han har aldrig sett bättre ut. Han såg både kulturell och smart ut när han hade brillorna nedskjutna långt ner på näsryggen och skumläste i Theodor Kallifatides Ännu ett liv. Snyggt klädd också med mörk kajav, paisleymönstrad bröstnäsduk ett mycket stiligt skägg som matchade hans lite patenterat trötta blick. Det var hoppingivande. Hann tänka att så vill jag med se ut när jag är äldre, bortsett från en kort stund när han hade slocknat och satt bakåtlutad med vidöppen mun, då såg han ut gubbmodellen av en fågelholksprototyp. Men vem fan gör inte det? Jag plockade upp telefonen och knäppte av en bild. Zoomade lite. Knäppte av en till och en till. Sedan mötte jag plötsligt hans blick genom mobilskärmen. Busted. Jag blev så stressad att jag råkade hålla in avtryckaren och kameran började spruta fram bilder i en serie om 24 stycken suddiga panikrutor. Tänkte att nu flippar han på mig, men tror att han var för sömndrucken för att ens fatta vad som hände. Eller så hatade han mig i det tysta. Det händer att folk gör det.

Idag åker jag baklänges och sitter snett mittemot en kvinna som är lite lik Gudrun Schyman och det är ju inte så pjåkigt. Hon ser precis lika munter ut som jag. Giftastycke skulle kanske en del säga, men jag har aldrig gillat det ordet.

Förklaring: Hörlurarnas placering beror på att min AD-kollega
frågar mig saker precis hela jävla tiden.


Det finns två saker jag tycker är det sämsta med att åka tåg:

För det första så är det obehagligt att vara så uppfylld av känslan av hur lite man kan lita på någon som jag litar på Statens Järnvägar. Jag tror att jag hellre hade låtit en av Rolexförsäljarna utanför Grand Bazaar i Istanbul passa en väska med kontanter än att våga tro på SJ:s tidtabell. Det är lustigt hur lokföraren alltid annonserar förseningen genom att skylla på andra långsamma tåg. En timmes försening ingår i standardrutinen. Sist var vi en och en halv timma försenade vilket känns extra trist en fredagskväll. "Så blir det ibland", hojtade en glad gamäng genom högtalarsystemet. Det uppskattades av ingen. Möjligtvis hade gubben med frikort kunnat låta det passera med ett leende.  I skrivandes stund står vi stilla utanför Skövde. Anledningen är som vanligt andra tåg som sabbat flowet. En tågvärd ropade dock ut den mycket glädjande nyheten att de lovar berätta exakt hur sena vi kommer att bli. Om en stund. Bra jobbat SJ. Applåd. Jag undrar hur det kommer sig att tågtrafik fortfarande kan räknas som ett fullvärdigt färdmedel. Antar att det bara kan bli så här i syltryggarnas heliga rike. Jag bara misstänker att en så valhänt järnvägsdrift inte skulle passera obemärkt i ett land med lite strängare styre. Josefine blev inte eld och lågor när jag citerade utropet i sms. Sammie hade just haft en härdsmälta och nu blir hon tvungen att ta med henne för att hämta Stella i stallet. Oh, sweet Moses and his holy mother. Hade jag fått bestämma hade jag utan att blinka kunnat utmäta det som straff till ansvarig personal. Låta dem barnvakta Sammie, en dålig dag, precis innan läggdax. Brrr... men om skendränkning anses vara okonventionellt så lär en maffig child-meltdown-session för alltid få stanna vid en vacker dröm.

Den andra saken som är riktigt dålig med att åka tåg är att det bästa kaffet man kan få tag på är på centralstationernas Espresso House. Lustigt namn på ett företag som gör så lam espresso. Hur svag är ens espresso om det krävs tre shots för att kaffesmaken ska börja förnimmas i en liten cappuccino? Fast det är klart, det kan ju vara mjölken som är STARK?!!

10 kommentarer:

David sa...

Visst är det egendomligt att varje dag blir dom lika förvånade? "Va?! Är där mer än ett tåg på spåret? Stoppa allt!"

mikebike sa...

Haha ja det är fan helt otroligt starkt jobbat. Jag tror SJ har plundrat näringslivet på mer arbetskraft (i form av utebliven närvaro) än någon annan aktör.

adde sa...

Jag har rest med tåg i Japan, helt underbart! Du skulle nog också gilla det. Där fanns visserligen varken Erik Blix eller någon som var lik Gudrun, men tågen går i tid. Alltid! Och snabbt också. De borde komma hit, japanerna, och köra sina tåg.

Krokofanten sa...

Förseningar i all ära, men strejkar gör man inte i Sverige iallafall.
Jag har 3 timmars tågfärd, med två byten, till jobbet, tre dagar i veckan (prisa Gud, eller vem ni vill, för homeoffice) och jag är ta mig f-n förvånad om tågen går som de ska de 3 dagar jag nyttjar deras "service".

Är det inte pga "ofrivilliga omständigheter" (läs löv på spåret alternativt någon som har glömt att komma till jobbet) så är det STREJK! Fransoserna strejkar minst en gång i månaden och det kan vara allt från ett indraget tåg till inga tåg alls!

Smaklöst! Tur att kollektivtrafiken är billig! Apropå spik I foten då...

Arne sa...

ÄLskar att Erik Blix kom på dig.
Vill gärna se bilderna på det?

mikebike sa...

Krokofanten: haha nä det är klart. Samtidigt kan jag respektera fransosernas totala brist på förmåga att ta skit. Nähä, då blir det väl strejk då.

Arne: haha de när han vaknade till har jag raderat. En suddig fotomissar i 24 frames ;) men jag har en där han sover ovärdigt om du vill se.

Arne sa...

Hahaha ja, tack. Det vill jag gärna.

Anonym sa...

Som sagt. Japan, alla tågfetishisters mecka. Oavsett om det är staten eller något privat bolag som kör så går tågen i tid. PUNKT. Jag var i Osaka då det under natten var ett jordskalv 6.0 ute i havet.. skulle till Kyoto med Shinkansen och det var finsk stämning hos alla, hos konduktörerna såväl som annan stationspersonal. Nåt ställverk hade brunnit och nu, nästan harakirivarning, var tåget försenat, hela 3 minuter. Detta katastrofläge hade inte förekommit på flera år. Folk bugade ryggen av sig i ursäkter. Och så har tågen coola namn som "Snow Crane" Winter Wind" och sånt, + att dom ser futuristiska ut. 350 km/h märks f.ö. inte...servicementaliteten hos den lilla damen som sköter fikavagnen i ap-klassen är också ett föredöme. Se och lär SJ. Mvh/exilväschötten

tessan sa...

Sugen på att bjuda på någon än dessa birro-rariteter?
http://www.tradera.com/profile/items/1046996/j-maria

mikebike sa...

Tessan: Fan, musmattan blev man ju lite sugen på ändå ;)