Gott nytt

Så är 2006 näsan slut.

Sitter och letar på internet efter en manual på slipsknutar. Jag lär mig aldrig. Det är en kunskap som vägrar sätta sig. Det är för miug helt oförståeligt hur man med några enkla trix och handrörelser lyckas knyta en fet maffiaknut... men jag ska inte ha en bred ändå. tycker det är snyggare med smala.

Hinder numero två är att slipsaset ALLTID blir för kort. Jävligt hett när slipsen slutar i höjd med solarplexus. Då ser man retarderad ut oavsett vad man har på sig i övrigt.

Jaja, vi ses igen när raketerna skjutits av och marschallerna slocknat och champagnen försvunnit ut ur kroppen. När året är nytt och fräscht.

Gott nytt år på er alla. Över och ut.

112 - chill out

Mycket märkligt.

Igår kväll rasade (märk väl: kvällspresslingo) en brand längre upp på gatan. Det var alldeles tyst och öde. Jag ringde 112. Efter kanske tio signaler svarade en trött jävel med mat i munnen. Vaffan håller de på med undrade jag. Tio pers skulle lätt hinna brinna ihjäl medan de sitter och fikar bulle på larmtjänst. Iallafall. Lätt upphetsad sa jag att det brann för fullt i mitt kvarter.

Old news föklarade telefonistmähät, brandis var redan på g. Det var bara i återvinningsstationen. Mycket riktigt, men det ligger i tät anslutning till det vi i Majorna kallar landshövdingshus och de brinner bra som fan.

När farbror röd väl kom åkande var det inte alls med den dramatik som jag hade önskat. Jag hade förväntat mig blåljus, sirener, stegbilar och fet snutbackup. Istället kommer en trög minibrandbil med en samling sura chipsfeta brandmän. Inte alls så där pigga och släcksugna som man gärna får för sig.

Jag stod på balkongen och spanade intresserat. Fan nu skulle det väl ändå bli släcka av. Men inget hände. De hoppade ur bilen lite lojt och eftersom det är december vilket betyder kyla i vår klimatzon (även om spanjackerna har det kallare i år) så var min uthållighet inte tillräckligt för att invänta att de skulle börja spruta vatten. Snacka om att bli blåst på konfekten.

Här engagerar man sig och ringer till och med 112 (trots att branden inte skulle kunna sprida sig ända till mig). Då förväntar iallafall jag mig ett visst mått av action. Fan, jag blev så sur. Jag hade lust att dra på brallorna och springa upp till dem och be så hemskt jävla mycket om ursäkt för att "hjältarna" blev tvungna att avbryta innebandyn för en sådan här skitbrand.

Fy fan för brandmän. Ska en halv stadsdel behöva brinna ner för att man ska få se dem jobba lite.

Systemet dagen innan nyår

= Köa 50 minuter för några simpla flabbor vin.

Jag har varit för att behålla Systembolaget. Har känts rätt schysst med sådant utbud under ett och samma tak. Idag fanns inte ens utbudet. Hyllorna gapade tomma som i öststatsbutiker, människor köade som om det vore dags för matransonering.

Bryt monopolet nu för i helvete.

Jag vill aldrig mer uppleva det jag upplevde på systemet idag.

Nu blir en Mikael trött igen...

Min kolllega (RG) vet hur man retar upp mig. Fort som fan.

Imorse skickade han en länk. Till den outtömliga källan för äckel och hat. En artikel i Aftonbladet.

Jag vet. jag har tjatat om det och det är bara att sluta läsa för att slippa. Men det är väl min självspäkarådra som bara gör det omöjligt att låta bli. Särskilt när man vet att man ska bli serverad sådär viktig, matnyttig info som får det att rusa i hjärnan och susa i öronen resten av dagen.

De har gjort det förr, nu har de gjort det igen och de kommer nog att lyckas överträffa sig själva ännu en gång. De kör "Kickispåret".

När "Kicki äter korv" och när "Kicki super till" ja då kan vi luta oss tillbaka och njuta av att det inte har hänt någonting av vikt i hela världen. Inga bilbomber i Irak, inga tsunamis, inga villainbrott, inga shockhöjda energipriser. Ingenting. Nada.

När Kicki viker ut sig - då är världen lugn och fin.

Den här gången lyckas de nog ändå överträffa sig själva. En artikel (av ungefär samma textomfattning som vid ett mördargripande) med tillhörande bild där Kicki berättar att hon valt att fira nyår själv. Det är fan inte lätt att hitta ämnen med så lågt nyhetsvärde. Särskilt inte med tanke på att samma tidning redan stått för följetongen BB-linda (inkl. Fadde-mongot). Men på nåt sätt lyckas de gång på gång. Imponerande och äckligt på samma gång.

Jag var tvungen att skriva till ansvarig "journalist" Niklas Strömberg på Aftonbladet och fråga den klassiska hur-känns-det-frågan:

---------------------------------------------

Hur känns det

...att vara en så skicklig journalist?

Det är få förunnat att kunna sänka lägstanivån ytterligare. just när man trodde att nu fan har aftonbladet gått och toppat, tagit position och visat hur man skapar nyheter av händelser med lägre nyhetsvärde sin egen morgontoalett. Mycket mindre intressanta till och med.

Fy fan säger jag bara. Grattis killen. Du har lyckat med en bedrift likvärdig att stoppa tideräkningen.

Kicki firar nyår själv. Hur kändes det att komma och få fläka ut den egentligen? Snälla svara på det. Jag vill verkligen veta.

---------------------------------------------

Man tror att det är på skämt just därför skrattar flabbet i halsen för man inser snabbt att på andra sidan trycksvärtan sitter nåt mongo till chefredaktör och godkänner att löpet befläckas av larmet att Kicki Danielsson, en av jordens i särklass mest ointressanta människor ska fira nyår själv. För att hon valt att göära det dessutom. Viktigt.

Det är fanimej en provokation mot alla människors intelligens. Såna artiklar borde bestraffas med nackskott. Rakt av.

Hör du det Nicke!

GOD JUL

Till alla som läser bloggfrossa. Det är ni som gör det kul.

Jag har varit lite halvkass på att skriva under hösten men börjar faktiskt få känn på en nytändning nu.
Sweet!

Så god jul som fan till eder alla.

Det är nåt i bilden

...som gör mig väldigt deppig.

Fick den skickad till mig av en kollega (R2) idag. Han hade suttit och småflabbat åt den hela dagen sa han, utan att riktigt veta varför. Han frågade om jag förstod det roliga. Nej, det gjorde jag inte. Brolin, varför blev det så här egentligen.

Vad är det man brukar säga nu igen... hmmmm... jo, just det: "Upp som en snurrande raket och ner som en påse..."

Nåt att tänka på för Chrille Fuglesang kanske.

Julskinkan har rymt

Men vad fan gör han dansandes i bara kallingarna... Borde han inte ligga på ett bord med ett äpple i pajhålet. Det är ingen stil på julegrisarna längre.

Det är gissningsvis en bieffekt av tv4-satsningen "bonne söker bitch"

Årets citat - alla kategorier

– Jag har funderat mycket på det som hänt, men har svårt att se att jag skulle ha kunnat handlat annorlunda.

Anna Sjödin - dömd för att först ha kallat en vaktjävel för svartskalle och sedan med sin graciösa brottarhållning bonkat på den samme vid en spritfylla på sossepuben Crazy Horse tidigare i år.

Jimmydiss väcker ont blod

Uppdatering:
Idag blev jag varse om hur sinnessjuk Jimmy Nordinidolisering kan bli.

Min kollega R blev först lätt irriterad av det faktum att jag dissade "multibegåvningen" Jimmy Nordin. En stund senare kom kravet om återlämnande av skivan jag fick för ett tag sedan och sedan hot om att R:s kusse A skulle lacka ur nåt alldeles tokigt.

Det hela slutade med att jag fick ett msn-meddelande där R önskade mig att JN skulle hämnas oförrätten genomn att använda metoden jag beskrev i filmscenen från "Spun" häromdagen. Att jag skulle få ett sexpack kultstött rakt i nobben.

Det var då jag ringde och bokade madrassead svit på rättspyk åt "kussarna".

Stoppa pressarna goddämit

Saxat ur Önrsköldsviks Allehanda:

Förolämpning polisanmäld

En man i 70-årsåldern från Örnsköldsvik har polisanmält en annan man för förolämpning. Enligt 70-åringen har den andra mannen förolämpat honom genom att ha sagt; ”Du är tokig. Jag ska hämta en bil och köra dig till Sundsvall”.

Knivskarpt.

Nu snackar vi om att leverera nyheter. Både samhällsrelevans och underhållning i ett. Som en roman med flera nivåer. Där har drakarna något att lära må jag säga. Aldrig har Aftonbladet imponerat så.

Se det live >>

Framgångssagornas ultimata motsats

Allas våran Jimmy "Kulpopparn" Nordin har bytt bana (igen).

- Det är mycket roligare att virka mössor än att slita med en massa träning i ringen, skriver Jimmy i ett uttalande. Thattaboy! Fantastisk vinnarinställning om ni frågar mig.

Killen har provat allt måste man väl ändå kunna säga nu.

Han har hystat kula på (svensk) elitnivå, skrivit egen "musik" som alla utom han själv (och min arbetskamrat R + kusin) verkar skämmas för. Han har försökt omsätta dildos och kukringar till ekonomiska medel via nätet. Kosttillskott är ytterligare en skön business som inte heller den verkar ha genererat det där man till vardags brukar kalla "det stora breaket".

Allt Jimmy har tagit sig för har ackompanjerats av uppmärksammade spritfyllor, stök och en längtan efter bekräftelse. Fast inte på klassikt rock 'n rollvis.

Vi får hoppas att syjuntan är "Jimpas" grej - på riktigt.

- Fast ölhallarna får han nog allt låta bli, som J-man själv skulle ha sagt.

Koolaste filmscenen ever

Diskuterade hårda filmscener med en kompis härom dagen och började tjabbla om vilken filmscen som innehåller mest procent "skön badass" i filmhistorien, men samtidigt lyckas behålla den där sköna magkänslan och göra att man flabbar snarare än äcklas.

Inte scener somnär Michael Madsen i Reservoir Dogs plågar den stackars snutstackarn är . Vissst den är jävligt ond. Men helt utan hjärta. Utan själ. Jag är ute efter lite mer hårdkokt bääd mavvafacker-varning. En sån där hård jävel man aldrig skulle kunna bli, men om man skulle bli det, skulle det vara just en sådan.

Dirty Harry ligger ju bra till med sitt ihopbitna "Hey punk... ". Det är hårt så det förslår men ändå han känns lite för traditionell. Samuel L Jackson i Pulp Fiction när han fäller sin bibliska dödsdom över några stackars surfarkillar, eller varför inte scenen där Charles Bronson i Death wish 3 sitter och äter en fridsam middag med ett par pensios när han plötsligt hör hur buset utanför går hårt åt hans bil. Bronson går ut och blåser hål i allihop för att sedan gå tillbaka in och fortsätta med sin lammgryta som om han bara besökt herrarnas.

Visst visst, allt det där är storlsgna scener men jag lyckas inte komma på något som mäter sig med en kort sekvens ur J. Åkerlunds katastrofalt misslyckade skitfilm "Spun". Hela filmen suger grispitt men där finns några sekunder som satt sig som ett gåshudstäcke över hela krppen. Det är scenen när en skön affepundare i vit cowboyhatt kortärmad jeansskjorta (om jag inte missminner mig) spelad av Mickey Rourke kommer in på en bensinmack för att handla lite "förnödenheter". Framför honom står en ung latinokille och smädar kassörskan - kallar henne hora och andra trevligheter.

Till slut tröttnar Rourke på killens attityd och säger typ "Hey..." och när det kaxiga aset vänder sig om för att börja jiddra så möts hans ansikte av ett sexpack öl som Rourke liksom kulstöter fram. Burkar flyger och far som innehållet i nån fetstuffad pinjata och killen ramlar chockad omkull och blir tjockt manglad av Rourkes snakeskinboots en liten stund. Så gött åt honom. Dagens hjältenominering på den. Det är så att man önskar att det var en själv.

Fy fan vad hårt att toknita ett sånt där tjafsigt avskum med sex burköl - pang - rätt i fejjan. Brutalt men samtidigt sådär skönt rätt. Bonuskredd för överraskningsfaktorn.

Frågan är om jag glömt nån scen som är ännu bättre? Jag kan inte komma på nån iallafall. Hjälp mig!

Fyndigheter

Jag promenixade förbi Göteborgs tinnitusförening häromdagen. De kallade sig för "Värkstaden". Fy fan vad fyndigt, tänkte jag surt.

Sedan kom jag att tänka på vad roligt det skulle vara om man ringde dem och möttes av en telefnsvarare: "Hej och välkommen till Göteborgs tinnitusförening, vi kan för närvarande inte ta emot ditt samtal men var god lämna ett meddelande efter pipet".

...hahahaha PIPET.

Fy fan vad fyndigt, tänkte jag glatt.

Praktisk!

Så beskrivs (marknadsförs) termosmuggen - ett av alla monster människan har skapat. Läckert. Det är bara det att praktiskt är en synonym för skitfult, efterblivet, smaklöst, vederstyggligt samt socialt och stilmässigt komplett värdelöst.

Jag har bitit ihop och hoppats att fenoment Termosmugg skulle passera. Att det onda skulle dö bort och försvinna eller åtminstone stanna på industiföretagens IT-avdelningar, men det verkar aldrig bli dags. Fortfarande säljs termosmuggar som om det inte finns någon morgondag. Uppskärpning för fan.

Visst, det är säkert jättepraktiskt att kunna hälla upp en halvliter kaffe när man kommer till jobbet och att det håller sig varmt resten av dagen. Men hur jävla mongo ser det inte ut när man ser en idiot glida runt malligt med en moddad termos till kaffekopp. Så jävla jobbigt är det ärligt talat inte att ta en kopp till ifall det svalnar.

Termosmuggen är kanske den mest osexiga produkt jag kan komma på. Det finns inget som kommunicerar så mycket "I dont give a fuck" som termosmuggen.

Jag tar mig min lätt fördomsfulla frihet att ringa in målgruppen:
Personer som brukar termosmuggen är samma personer som köper ballongskjortor och gubbchinos i parti på Dressman. Det är de som köper ALLTID flintastek när det vankas grillkväll på klotgrillsfyndet från Rusta och refererar till sin fru/flickvän som "regeringen".

Det är de som tycker att bluetooth-handsfree är the shit, som kör chiptrimmad Peugeot 206 cab och kallar det för "sportbil". Det är de personer vars liv revolutionerats av bag-in-box-trenden och som tycker att Gore-Tex är lösningen på livets alla problem.

Termosmuggens målgrupp mäter livskvalité efter mängden bonuspoäng på Siba-kortet och har lagt till ord som kanarieöarna, tjabba och dabuzz i in mobilordlista.

När man möter en person med termosmugg i ena handen kan man ge sig fan på att denne visar uppskattning genom via high fives.

Peace, Love & Bjudglass

Ironin blir nästan slående ibland.

Typ i samma sekund jag postat min hatblogg (se nedan) om B&J's "bristande" kundsupport så dimper ett trevligt mail ner. Se nedan. Vad ska man säga - jag skäms såklart för min smädelse - men sån är jag. Ett superlativt mongo. Japp, så är det. Vilket steg i 12-stegsprogrammet är insikt nu igen?

Jag lovar att alltid hylla B&J's från nu. De är föredömen. Måna om sina kunder och baserar sitt företag på en mycket sund balans mellan affärsnytta och medmänsklighet bla bla bla... någon som får en bild av exakt hur brun min tunga är just nu?

Hahaha... snabba svängar här. Antingen eller, inga gråzoner. Men som jag brukar säga: "Lite glass förlåter allt... ALLT!"

----------------------------------------------

Tjenare Mikebike !

Kul att läsa din blogg. Vi visste redan att det finns många fans som vi träffat men detta sätt att ta del av deras åsikter känns mer ärligt. Ärligheten ligger förstås i att ingen får någon favör för att det skriver.

Att vi inte besvarat ditt tidigare mail beror på att vi är mitt i en "roll-out" av XP datorer och alla servrar lirar inte som vi vill men nu börjar det att ordna upp sig.

NEJ, du får inget för att skriva om oss men du kan få några pints för att du har en rolig blogg. Vårt motto är ju att ha FUN så det ska vi självklart premiera. Skicka över din postadress till mig så fixar jag det. Fortsätt att skriv och har roligt för det har vi läsare när vi tar del

Peace , Love & Ice-cream

Ps. Ben Cohen & Jerry Greenfield lever och frodas och kämpar just nu tillsammans med Ben & Jerry´s att bekämpa växthuseffekten så alla rykten om att de är döda eller overksamma är helt fel Ds.

/XX

----------------------------------------------

Fridens B&J - jag blev väldigt glad över att höra att de lever. Vi möts i en pint!

Bjudglass - ich dont think so!?

Jag skrev för ett tag sedan om Ben & Jerrys magiska glass. Den som får en riktig gammelheroinist att framstå som fullt kapabel att kontrollera sitt beroende.

Responsen blev slående och när det kort efter visade sig att jag lyckats förleda ett flertal tidigare oskulder in i ett närapå motbjudande glassmissbruk så blev jag så mallig att jag skrev ett brev till B&J's marknadschef för att upprätta ett slags gratifikationsprogram för mig själv.

Jag skickade även en kopia på brevet till deras kundsupport bara för att försäktra mig om att ärendet skulle landa rätt. Inget svar. Oproffsigt värre. Men vad kan man förvänta man sig av ett gammalt trött hippigäng egentligen. Att de löser ens munchies är väl mer än nog. AS!

Jag funderar på om det är en del av de gamla grundarnas slapphänta livsföring som smittat av sig och transformerats till vad man på andra företag brukar kalla företagskultur.

Jag blir så jävla lack!

Ett svar kan de väl kosta på sig ialla fall. Tidigt imorse mailade jag ytterligare en gång och påpekade det faktum att jag ignorerats i tidigare mail. Jag förklarade att jag inte tyckte det verkade finnas någon förankring mellan deras tugg om "Peace Love & Icecream" och den reella sanningen. Ingen love min väg än så länge iallafall.

Kontentan är att jag förskjuter B&J's som varumärke nu. Jag hatar dem öppet - förbannade glassretarder. De kan fan dra åt... och köra upp sin fred-och-kärlek-bullshit i stolgången. Allt är bara lögn ändå.

Det hade varit bättre om de gick ut och sa: "OK, vi är assholes - men assholes som gör världens godaste glass!". Mer ärligt och nästan lite kreddigt. Som det är nu är deras kundansvar bara ett stort gåochknulladigsjälvtecken (fast i lönndom) till alla konsumenter.

Det mest förnedrande i hela historien är att jag vet att jag inte kommer sluta köpa deras produkter. No way. Det är jag alldeles för svag för.

Moccamaster

Nog är nog.

Moccamaster må göra det godaste (ful)kaffet, clean form, perfekt temp, snabb och en massa annat som är bra och bonus för kaffejunkies... men fy faen vad jag börjar lacka på skiten nu. Handhavandemässigt suger Moccamaster fet gubbpung. Punkt. Börja inte jiddra om det. Det bara är så.

Moccamaster är lite skranglig och skröplig men framförallt, varenda förbannade gång man ska till att stjälpa upp lite kaffe, så spiller det och läcker utanför värre än tysk sprutfilm. Ska det vara så.

Morgonhumöret blir inte bättre av det. Jag känner bara äckel och hat då. Vet inte hur många gånger den senaste månaden jag kommit till jobbet med lindrigt morgonhat som snabbt tvingats eskalera till ett tyst men inre vansinne.

Idag funderade jag seriöst på att smasha kannjäveln i väggen när den började läcka men min mer socialt välanpassade sida avrådde mig. Tror folk hade börjat snacka tvångströja och män i vita rockar då. Men det är inte långt borta. Nu väljer jag fulare kaffe till förmån för händer som INTE luktar disktrasa resten av dagen. Lätt.

Till ingengörerna på Moccamaster: Produktutveckling för i helvete eller "Go fug yourselves!"

Det finns alltid en ursäkt till hands

Nätet vimmlar av viktiga sidor. Själv kollar jag dagligen in www.isitfriday.net (man vet ju aldrig ochg en gång på sju är det jackpot) och www.whatsgaytoday.com (mycket bra för att hålla sig ajour med vad som är bögigt för dagen)

Men bäst av allt www.ursakt.nu där man dagligen serveras en kall färsk ursäkt till att höja bägaren.

Bookmarka nu för i helvete!

Balle fortsätter

Jag fick precis veta från en kollega (skånepåg) att balle/ballar betyder skinka/skinkor där nere. Första reaktionen var att de är rubbade (skåningarna alltså) men han påtalade det faktum att röven får alldeles för lite uppmärksamhet.

Något som alla har som ändå inte förärats med en rimlig mängd smeknamn. Kanske inte är så dumt ändå. Kanske de har en poäng.

Nu släpper jag detta. Tid att gå vidare.

Balle

...kan vara ett av de fulaste ord jag vet. Jävligt fult iallafall!

Don't try this at home

Steve Moseley. Så stavas årets meste losertyp.

Idioten trodde han vunnit 14 mille på en skraplott och spontanbad sin chef att stoppa upp jobbet i röven och stack iväg för att kolla på en Aston Martin. Något man hört folk säga men som alla vet att man inte gör. Om man inte råkar heta Seve Moseley då.

Det roliga för oss och det synnerligen tråkiga för even Steven var att han tagit fel på ett nummer och visade sig ha vunnit nada. Steve inser att det var överilat och handlar precis som vilken annan man som helst utan någon stolthet what so ever. Han gick in på chefens kontor, vek isär sina skinkor och lipade tillbaka sitt pissjobb. Fy fan.

Ännu värre är det faktum att han faktiskt fick jobbet tillbaka är att hans kollegor fullkomligt fistade honom med hån och pekningar så det blev ohållbart för Steve "Vinnar'n" Moseley att existera under samma tak som dem. Så han fick sluta igen.

Dubbel förödmjukelse är den bästa förödmjukelsen.

Det är gåshudsvarning på det scenariet om man har bara lite inlevelseförmåga. Snacka om att goofa.

Läs mer >>

Första adventfirande på Hisingen

GP rapporterar idag söndag om en klassiskt Hisings-vykortsmotiv.

Strax efter 13 idag fick en bil motorstopp i en korsning på Hisingen. Några medtrafikanter i bilen bakom lackade då självklart ut nåt alldeles fantastiskt och ramlade ut med tillhyggen i form av baseballträn och gick helt sonika fram och trashade bilen för "svinet" som fick motorstopp. En helt naturlig reaktion... iallafall om man bor på hisingen.

Jag måste erkänna att jag tycker det är lite lustigt att flera personer går ur bilen med baseballträn. En kvalificerad gissning är att det inte är tal om ett korplag i softball på väg hem efter ännu en förlustmatch. Det känns för långökt.

På hisingen räknas baseballträ till standardutrustning i bilen. Typ, som varningstrianggeln.

När jag sålde en bil till en Hisingislandare en gång så hade han en lista han bockade av punkter på och frågade förvånat: "Men, vart har du tillhyggena då?"

Ja vad ska man säga. Hisingen - så nära men ändå så långt bort.

Läs mer här: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=311812

Sveriges roligaste man

Nu gör jag mig nog ovän med hela Sverige...

Jag HATAR Robert Gustavsson!

Fy fan vad han är tråkig. Alla gillar honom men jag, jag hatar honom. Regisserad rolighet. Såg nyss ett klipp med honom på tv4 där han lörde sin dussinkomik. Jag höll på att få en hjärnblödning.

Jag ryser när jag ser honom köra sin skit skulle vilja ge honom en fet jävla backhand och be honom stoppa upp sin Weiron och Tony Rikardsson i stolgången. Old stuff mister. Stefan och Krister ringde och ville ha tillbaka sin "edge".

Robert har gjort en bra grej - Torsk på tallin - Thats it my friends.

Robert Gustavsson är sveriges alla komikers egen "bajstacka". Förstööööööör!

Hamburgar'n

När någon säger hamburgarn är det lätt att direkt tänka på ett det käcka posset med downs syndromare från hallands hjärta som startat band och tryckte in tjockt med edge när de valde bandnamn. "Hamburgarna".

De brukar utannonsera att de "spelar egna låtar, samt rock, pop och annat som gungar". Personligen blir jag sjukt nyfiken på vad "egna låtar" samt "annat som gungar" är för något lajbans.

Iallafall, "Hamburgar'n" är nåt helt annat. Nämligen namnet på avancerad könskonst som illustreras på bilden nedan.


Hamburgar'n är ganska paradoxal till sin natur. Trots att den bjuder allra högst underhållningsfaktor så är det knappast ett trick man drar på första dejten. Det är en synnerligen grotesk skapelse som kräver en sjuk tajming och exakt rätt situation för att ge full utdelning.

Ingen slentriangrej alltså och absolut inte ett fylletrick.

Det hela går kort och gott ut på att få kuken att illustrera köttet och pungkulorna att agera bröd. Vridmomentet är något kritiskt och bör helst utföras med s.k. kirurgprecision för att inte skapa onödigt obehag.

Är man riktigt händig kan huden på "el skrotum" tajtas upp ett snäpp extra och på så vis tvinga hårsäckarna att framträda som små små sesamfrön. En mycket rolig och uppskattad specialeffekt.

Stopp Ronny, det räcker nu!

Fick en länk av en kollega R (tillika min pervokran som jag pratat om tidigare här på bloggfrossa) igår. Gud vet vart han hittar allt. Jag brukar fråga men vill egentligen inte veta. Det är lite för otäckt.

Denna gången handlar det om julklappar och det är hårda paket vi snackar om. En snubbe som specialiserat sig på lasergravyr och med stor fingertoppkänsla lyckats ringa in den absolut mest köpkåta målgruppen för sin skit i friluftskretsar.

http://www.ronsvelasergravyr.se/

Jakt och fiskeintresserade människor är tydligen extremt heta på graverade termosar och icke att förglömma - toasitsar. Vem vill inte ha ett vildmarksmotiv på dasslocket. Något slags social statussymbol... för den som vill vara med liksom. Ett fenomen som ingen egentligen förstår men som ÄR. Ungefär som med mongoloider och dansbandsmusik. Den där oförklarliga fäblessen.

Visst, låt dem hållas kan man tycka. Whatever makes them happy... och de skadar ju ingen.

Men så kommer jag in på kommentarssidan och finner följande:

"Hej Ronny! Jag fick termosen idag. Den blev helt fantastisk, vi är mycket, mycket nöjda. Gissa om den kommer att väcka uppmärksamhet på Ulfs 50-årsfest! Tusen tack! Hälsningar Jesper."

Jesper Höglander, Arvidsjaur som beställde en termos med foto på en blivande 50-åring, en Golden Retriever samt en Polar husvagn.

JAG REPETERAR: "Polar husvagn".

Att lasergravera in en Polar husvagn på sin termos är att pusha det. Det är självbefläckelse och ungefär så nära man kan komma gränsen innan man slår över i mental ohälsa. Snuddande nära.

Ok man ska inte döda budbäraren men jag undrar ändå när ska någon steppa upp och säga: "Stopp Ronny, det räcker nu!"

Naturupplevelsens gyllene fasförlopp

Igår var vädret förhållandevis fint och efter två dagar av total kroppslig träda och inomhusvistelse sög det lite i friskluftstarmen.

Destination delsjön gick av stapeln och jag såg fram emot en härlig promenad i lagom anlagd vildmark. Under den förhållandevis långa färden runt stora delsjön hann jag uppleva hela den klassiska "cykeln" som uppstår vid varje naturupplevelsesession.

För det är ju så. Varje gång jag ska ut i skog och mark och promenera upplever jag i bilen påväg "dit" alltid en uppsluppenhet och vilja som snabbt som övergår i längtan att komma fram (tillbaka till bilen). Eventuell medhavd fika ses gärna som ett delmål, en ljuspunkt i allt pustande och schostande. Igår var inget undantag.

Varje mitt-i-naturen-vistelse följer utan undantag exakt samma fasförlopp:
Uppsluppen förväntan >> Tystnad >> Ånger och hat >> Uppsluppen mallighet

Fas 1 - Uppsluppen förväntan: En fas fylld av iver. Allt armod från föregående naturupplevelse är som bortbåst. Förnekelse är det knappast tal om, snarare en naiv form av glömska.

Fas 2 - Tystnad: Ganska kort efter att en promenad i skog och mark tagit sin start mattas glädjen av skogsdoft och frisksportariver av. Man påminns snabbt om hur satans osoft det är att trippa runt i vita sneakers i lerpölar och över halkiga rötter. Barnvagn och hund adderar en helt ny dimension av bonusbök. Man blir tyst.

Fas 3 - Ånger och hat: Först ångrar man sin initiativrikedom, sedan blir man tom och allt man vill är tillbaka till punkt A. Sedan tar hatet vid. Självhatet först. Att man var så jävla dum.

Snart hatar man alla friluftsvänner som man möter, man irriterar sig på gubbjävlarna som springer i kroppsstrumpa och låtsas gilla det. Svinen som fullt munderade våldscyklar i vcarenda backe så man måste hålla på och väja och "se upp i backen".

Till sist börjar man hata natur och omgivning. Så jävla fint är det väl ändå inte. Fucking sjöar och barrskog. Lite antibajsdoftspray (skogsdoft) och slå på discovery channel så har man tillgodosett sina sinnen från soffan.

Fas 4 - Uppsluppen mallighet: Plötsligt är fas två och tre minnen blott. Man känner sig duktig och sjukt värd en bullfika. Som man har gått och så härligt det var. Borta är all butterhet och sura miner - kvar är bara minnet av en skön promenad i Sveriges eget allemanssköte - skogen och marken.

...ända till nästa gång.

Piffigt värre

Idag när jag gick till jobbet mötte jag en tant som hade blått hår. På riktigt.

"But why?"

Jag gapade. Trodde det var nåt man bara sa. Vad är dealen med blått hår egentligen?

Sånt som gör en lite mallig

Fick en kommentar från mizzz maj häromdagen. Jag har tillsammans med alla B&J-junkies som läser och kommenterar min blogg lyckats dra ner ett par till i träsket - eller värvat som vi säger i B&J-kretsar.

"Lite OT men jag läste ditt inlägg angående B&J för c:a 1½ timme sedan, så läste jag alla kommentarerna, sedan läste jag ditt inlägg igen, högt för sambon och sedan alla kommentarerna igen, högt för sambon. Inom fem minuter var vi på väg till Focus och nu har vi nyss provat våra första B&J´s. Vi är fast båda två! Redan innan vi smakat kan man tro, med tanke på att vi slog till med fyra smaker på en gång.... *rodnar* Tack för tipset... eller inte! ;)"

Konsumentmakt!

Tjo, vad det var livat...

Något som är extremt irriterande är att när man ligger hemma i feber och svår huvudvärk, tvingas lyssna på svensk folkmusik. Det finns inget helande och lugnande i att behöva höra hur en nästan döv granne förlustar sin sista gnutta hörsel med "Absolute Logdans". Jag vet. Det hände mig i morse.

EN dag på året kan jag bita ihop och hålla tillbaka all min antipati för den sortens gnissel och gnol. Det är midsommar. Även då skär det i mig men jag har respekt för traditioner - hur skruvade de än må vara.

Det är däremot för mig helt obegripligt hur någon kan välja att spela skiten, oavsett ålder, hemma i sin stereo. De där fiolerna... åhh jag blir så förbannad bara jag tänker på det. Jag kunde riktig höra knätofsarnas swoschande läte mot folkdräktstyget.

Brrr... det är bara så JÄVLA perverst!

Sourze vad händer?

Jag minns en tid när tidningen skrevs av läsarna själva. Visst, jag har hela tiden tyckt att det var sjukt stört att de tar betalt av sina skribenter, men det har ändå funnits en independentkänsla som varit rätt skön. Så de har liksom kommit undan med det...

Ända till de tog in Billy Butt som krönikör. Då fick iallafall jag en brun smak i munnen. Jag menar att försöka hotta upp sitt varumärke med Billy Butt är ungefär lika trovärdigt som att låta "bajsmannen" agera frontfigur för ett healthfood-koncept. Då slutade iallafall jag läsa.

Man undrar vem som kom på den smällkaramellen.

Men men, även solen har ju fläckar... Sourze gjorde ett hjärndött strategidrag - get on with it.

Så plötsligt börjar allas våran riksdörris Fadde som krönikör. Hold the fucking pony... jag satte i halsen när jag läste hans viktiga artikel om sitt gig som livis åt 50cent. Hög nivå Sourze, jävligt hög nivå.

Jobbigt nog hinner jag inte ens hosta upp det där äckliga som stuckade sig i halsen innan nästa lavett utdelas. Rena aprilskämtet. Linda Rosing följer samma väg och börjar som krönikör hon med. Grym deal kan man tänka att Sourzemongot som värvade dem tänkte - två för en = high five!!

Eller också inte.

Linda skriver (om än med språkbegåvning i mellanstadienivå) om att hon är trött på att alla lägger sig i hur hon lever sitt liv. Bullshit! Det är precis det som är hennes levebröd. Utan all skit hon tar sig för och alla brutala sågningar det medför hade hon inte ens fastnat på tryck. Hon säger att hon provat att vara seriös men inte blivit omtyck för det så nu skiter hon i det.

Deppigt skulle man normalt tycka. En vild gissning är att hon själv med sin svårt utveklingsstörda logik anser att partiledarskapet i unika partiet räknas in i kategorin "seriöst". Sorry, men det enda seriösa med det var att det var ett seriöst mentalstört påhitt.

"Varför ska jag tänka på vad andra tycker om mig och mina val i livet, när ingen jävel tänker på mig? Nu är det slut på att vara mesig. Nu kommer den riktiga Linda - och hon har inga hämningar."

Ursäkta mig men allra ödmjukast och fullkomligt uppriktigt vill jag ställa frågan: Vilka hämningar hade den gamla Linda?

Min första reaktion var givetvis att jag måste göra en textmässig avrättning av stackar'n men kom nästan direkt på att det faktiskt inte är hon som är problemet. Det är alla idioter som drar in henne i olika engagemang som hon är fullkomligt inkompetent till. Så jag låter bli.

Jag skulle på riktigt vilja höra "tankegångarna" när Sourze kom fram till att det var en strålande idé att plocka upp de där förbannnade halvfigurerna. Har de ingen värdighet alls på sourzeredaktionen längre. Aftobbladet är ju deras officiella arena. Det signalerar inte många independentvibbar till mig iallafall.

Det är inte bara ett hån mot alla läsare. Det är att arsla (den anala motsvarigheten till att utföra en klassisk ollning) alla som betalar sura pengar för att publicera sina texter där - från topp till tå.

The Killers

...är inte bara namnet på det bowlingkorplaget jag och några vänner tänkte starta för några år sedan. Det är även namnet på ett band som jag bara hört en låt med innan men som jag nu låter ljuda i mina nya sköna högtalare. Fy fan vad bra alltså. Indierock när det är som allra bäst.

Min nittioåriga granne brukar spela skiten ur mig med svensk gammal folkmusik. Stråkar som ylar och skär. Så här får hon lite igen.

Just nu kör jag succésingeln "When you were young" så högt att skjortan står rätt ut... som farsan brukar säga. GÖTT!

Ben & Jerry's

- Hej! Mitt namn är Mikael och jag är en Ben & Jerry's junkie.

Det är här ni i vanliga fall säger "Hej Mikael"... men skit i det nu. Detta är inget AA möte - det är mer en slags varning/hyllning.

Ben & Jerry's borde fanimej narkotikaklassas. Seriöst.

Jag är fast, så fast man kan bli i en drog. Vissa säger att heroin ska vara ganska vberoendeframkallande. Att horse-abstinensen är en brinnande plåga och det värsta beroendet. Det är nåt man säger innan man provat Ben & Jerry's "glass".

Jag vägrar att säga glass om BJ's. Det är rätt och slätt BJ's för mig. En helt annan nivå. Något annat vore som att seriöst jämföra maten på en trestjärnig (Michelinguiden) restaurang med Ikeas varmkorv. Vanlig glass går knappt ner längre, Jag bespottar GB och Lejonet & Björnen är ett förbannat hån. Häagen-Dazs når knappast ens en respektabel metadoneffekt.

Med smaker som Caramel Chew Chew, Choclate Fudge Brownie, Dublin Mudslide och nu senast Peace of cake har jag pundat ner mig nåt alldeles vansinnigt.

Med en paket BJ's i famnen blir allt annat oviktigt. Känslor avmattas och världen utanför försvinner när jag lystet och snudd på hålögt stirrar ner i deras magiska formula och gräver efter guldet. My precious!

Det är lustigt är när man går in på Ben & Jerry's hemsida och läser om lirarna. Snabbt blir man varse om att Ben och Jerry är två rätt sköna hippiepolare som på det glada sjuttiotalet kom på att de skulle börja rodda ihop lite skön glasstillverkning. De var snabbt överens om att bara blanda i grejer de gillar i sin glass, vilket genast blir extra lustigt eftersom de knappast hymlar med sitt peace&love-bagage.

De har verkligen lyckats, de gamla hippierävarna. Jag upplever både fred och kärlek varje gång jag begraver ansiktet i deras (glass)massa. Det är det som kallas en jävla smakresa.

Fan vet vad deras hemlighet är egentligen men hippisar är ju lätt kända för sin hyfsat liberala inställning till olika ljusskygga substanser och allt annat som är psykadeliskt och kul för den delen. Lägg i vad ni vill, hho cares. Ge mig bara lite mer "chunks" så ska jag inte bråka på er killar.

Jag säger prova om ni är redo för det ultimata ruset. Det finns inget skönare än när lite Dublin mudslide kickar in i venerna och jag vågar knappt fantisera om mitt inte så länge till oprövade kort "The Vermonster".

Men var på vakt för abstinensen go'vänner.

Kinesisk vattentortyr är en promenad i parken mot plågan en BJ's tom pint lyckas generera inom loppet av sjukt kort tid. Suget sitter som ett skavsår på magsäcken och värker intensivt och rent djävulskt... men återigen det är värt det, varenda sekund av lidande för de där gyllene minuterna när man sitter där med sin sked och letar efter lyckan.

Nog sagt. Pundarn har talat.

Dr. Direkt i retrospektiv

Idag är det en vecka sedan jag tog beslutet att ta en på kontoret omdebatterad vaccinationsspruta mot influensan.

"Mot" signalerar i min värld vanligtvis: "För att jag inte ska få...". Men nu vet jag inte riktigt längre.

På en vecka har hunnit uppleva febersvallningar, ledvärk, nackvärk, köldfrossa, halsont yrsel, huvudvärk, kraftig scmertz i vänster arm, en öm röd ring där sprutan satt, allmän mosighet och så har jag varit på dåligt humör.

Bortsett från humöret har jag alltså varit mer sjuk denna vecka än jag normalt är under ett vanligt år. Vad är dset fölr jävla stil. Jag blir bara så trött.

Dr. Direkt - bra namn - en spruta och sedan får man lida igenom all skit på en vecka. Direkt. Inte så smooth, jag tycker nog att det borde framgått något tydligare att man skulle få brinna i helvetet en vecka för att slippa tokdäckning. Samtidigt utlovas bara 60-70% täckning av alla flunsavirus. så med mitt fantastiska otursschema så ligger jag snart där och kvider. Kass deal helt enkelt.

Jag ska aldrig mer sluta avtal med vetenskapen. Det straffas sig bara som en tjock tumme i ögat. "Vem fan tror du att du är liksom din bleka jävel..." *dish dish*.

Nu är det helg igen och jag känner mig bubblig. Smart som jag var höjde jag insatsen med att gå och krubba på en "fulkina" idag på lunchen. Friterad kyckling med sötsur. Det är vad man kallar high stakes i influensatider.

Men men... det är bara att bita i kudden och be till min smala lycka.

Windsurfer

Klicka för större bild

Windsurfer är övningen för alla. Kukpysslets motsvarighet till knäckemacka med kaviar. Svennig - knappast en sensation men funkar i brist på annat. Windsurfer ställer inga krav på utövaren förutom tillgång till "grundutrustningen". Det är bara att köra.

Windsurfer väcker knappast någon uppståndelse, inga applåder. Dess största fördel är möjligen att det är en rätt oväntad pose i sociala sammanhang. Kreativitetsbonusen ekar tom.

Kort och gott: Windsurfer är inget partytrick direkt men den duger i krig, som det brukar heta...

Könspyssel - del1

Nu när hösten nästan nått sitt klimax och är påväg att övergå i mörk och illjävlig finbulvinter kittlar det ju i pysseltarmen lite var till mans.

Vissa löser det hela genom att gå till Panduro och lätta läder, andra tager vad man haver (bokstavligt talat) och experimenterar fram rent storslagna kreationer och pyssellösningar.

I år verkar könspyssel vara hett som fan.

Det brukar ju sägas att mesta möjliga output ur minsta ekonomiska medel slår högt... men jag vet inte. I och för sig får man ge det den fördelen. Det är sjukt gratis.

Klicka för större bild!

Eiffeltornet
Först ut är en ganska basic övning som helt enkelt går ut på att man formar sitt kön (vilker förövrigt är själva kärnan i begreppet könspyssel) för att i möjligaste mån imitera formen av ett annat föremål. Prova, det är kul.

Just Eiffeltornet är dock lite speciell. Den är ganska så förhudsberoende i och med att själva basen bygger på att utövaren har rikligt med förhud. Det innebär att den del av befolkningen som är omskuren kan få det ganska så meckigt i skapandeprocessen. Det är helt enkelt skitsvårt att få till ett schysst torn utan förhud.

Jag skulle avråda de utan att ens ge sig in på just Eiffeltornet. Visst, lite deppigt kan tyckas men håll ut, det kommer fler kulkuliga övningar inom kort - väldigt kort.

Lagförslag månne?

Det känns som att tiden borde vara mogen att mota bort det dåliga genom att lagstadga bort onödigt provocerande mynthantering.

Tillåt bara jämna tiotal. Det skulle skapa en mental semester.

Var nyss och åt lunch och på väg tillbaka diskuterade jag och en kollega det mycket irriterande fenomenet att det alltid ska kosta ojämnt. Varenda lunchställe tar 59 kr, 69 kr o.s.v.

Visst var det ett kreativt och smart trix när det kom för en livstid sedan men det är väl knappast någon som fortfarande tycker att det känns så sjukt mycket billigare för att det hamnar en krona åt vänster. Fan, ska det var så förbannat svårt att hålla sig till jämna tiotal.

Jag hatar att betala 59 kr med en hudring och tvingas ta emot (4)1 kr. Jag är så förbannat trött på att ha växelmynt i fickorna så spontant vill man ionte ta emot den där kronan. Samtidigt ställs man inför ett dilemma eftersom att säga att det räcker med 40 känns gör en till ett drygt svin och att bara lämna det där stackars myntet på bordet är ett klassiskt förnedringsknep. Man tvingar dem att vara tacksamma och själv märks man upp med stämpeln "pissdricksare".

Det skapar en oskön loose-loose situation. Ingen vinner, alla förlorar.

Ärligt talat... hur bra är det liksom.

Välgörenhet Schmälgörenhet

Sitter och slökollar på tv3:s fantastiska samhällsprogram "Insider". De brukar aldrig leverera och gör det inte idag heller. Men det spelar mindre roll. Jag fattar grejen och jag blir så förbannad att jag spontant dragit fram slipstenen.

Det handlar om telefonnasarföretag som samlar in deg för välgörande ändamål. Bland annat SSC - Stiftelsen Svensk Cancerbehandling. Ett företag som i välgörenhetens namn samlat in mångmiljonbelopp men låter över 90% av cashen stanna i egen ficka. Ja, det kostar ju att leva flott. Det är klart.

En person som livnär sig så måste vara lägst av de lägsta i näringskedjan. En amöba har tusenfalt fler sympatiska drag. Jävligt hedervärt att kräma upp sig med tilljugna stålar i dödsjuka männiksors namn. Svin!

Alltså, de jävla asen är så jävla smutsiga att de inte förtjänar en kula ens. Maken till parasiter har jag aldrig skådat. Åhhh, om jag bara fick bossa en dag. Jag skulle lavettera upp dem och passat på att gratta dem till sin nya terminalsjukdom. Som de skulle få lida.

Det är just p.g.a. sånt mygel jag aldrig befattar mig med pengaskänkning i välgörenhetorganisatoriska sammanhang. Aldrig. Jag litar inte på någon. Det skulle vara så otroligt förnedrande att bara skänka en hundring och få vetskap om att det går till någon fet katts gåslevermacka. Jag skulle hellre pissat på mig i direktsänd tv än att bli lurad av såna lågliv. Jag skulle hellre lösa biljett till och genomlida en Rhapsody in Rock-sittning (och då fattar de som läst bloggfrossa ett tag hur jävla äcklad jag blir).

Oj, nu blev jag sådär trött igen känner jag. Phew!

Koppleri-tv

Vaffan är dealen med tv4:s mjukisdoku, bonde söker fru, egentligen?

Käcka Linda Isaksson agerar hallick åt fyra bonnapågar som upppenbarligen inte har god social förmåga nog att lyckas träffa någon.

Det är lite lustigt när man tänker på hela formatet egentligen. Varför just bönder? De har väl i alla tider lyckats fortplanta sig. Det MÅSTE finnas yrkeskategrupper med som har betydligt svårare att kamma ragg. Vem tog sig rätten att omyndigförklara sveriges alla jordbrukare egentligen. Dock ska de ha kredd för att de lyckats gallra ut ett par riktiga ess. Jag kan tänka mig att den som är ansvarig för inköpet av serien tänkte att "vaffan, klart pöjka sa ha lite fetta" (skaraborgsbonne-dialekt). Men de gör bara alla en björntjänst.

Fast jag måste erkänna att det kittlar lite i underhållningstarmen när man ser grispojken Andreas snacka om "schyssta pattar" och göra sexuella anspelningar som skulle få de mest härdade av mansgrissvin att tappa hakan.

Men utöver den massiva lyteskomikfaktorn och den där ryggmärgsisande pinighets-faktorn håller det inte så bra. Förutsägbart på nåt vis.

"Slaktare söker fru" skulle vara lite mer edge måste jag säga och "Reningsverksarbetare söker fru" skulle vara riktigt charmigt. Om tv4 verkligen ville göra göra nytta skulle de gjort "Arbetsförmedlare söker fru" istället... fast det vete fan om det finns tillräckligt med tv-tid i omlopp för att locka till sig ett någon form av frumaterial (offer). Arbetsförmedlare, det är liksom bara för perverst. Där går nog gränsen till och med för såna som BB-linda och Robinson-Robban.

Hursomhelst verkar formatet ha blivit en mindre succé och då vet vi av erfarenhet att kanaler som tv3 och kanal5 snabbt brukar kontra med nån sjuk spin-off version. Jag skulle helt ärligt bli förvånad om jag INTE får se Robert Aschberg leda "Vem vill gifta sig med en koprofag" eller något liknande till våren. Det ligger absolut i linje med Strix televisions fingertoppskänsla.

We've aint seen nothing yet... eller vad är det de brukar säga.

Mr Pubeslook 2006

Var just och åt svindyr lunch på Barique. Jävligt upp-pimpade Hjortfärsbiffar med svamp och kryddpepparsås och annat som är kul. Fint ska det va.

Det hade lätt varit värt varenda spänn om det inte var för att Peter Swartling satt ett par bord bort och såg sjukt fet ut. Hans rubbade skäggkreation gör att han ser ut som en vanställd penis. Fattar han inte det?

Och brillorna... brrrr brillorna. Jag fick en dålig smak i munnen.

Kick it in the face!

Videosamtal

Vilken revolution.

Det har precis gått upp för mig nyttan med videosamtal. Jag har bara hört om det innan aldrig sett det. Än mindre förstått det. Jag snackar om de döva rackarna.

Jag har trott att videosamtal bara varit teknikonani för fjortisar och annat pack. Att det varit så jävla meningslöst med alla features. Onödigt. Egentligen.

Men så såg jag en döv kille sitta och "snacka" i sin mobil på vagnen. Det var riktigt sweet. Han hade värsta diskussionen med tyst gapflabb och allt. Grymt. Han höll upp mobben med ena näven och tecknade på utav bara fan med den andra. Jag tror han snackade högt och här kommer det fina. Det störde inte ett skit. Inte alls som när alla glin tuggar bubbel och och skriker i luren om helgens drängfylla.

Undrar om döva som ser andra döva teckensnacka stör sig på att de sitter och pratar vitt och brett, om de flinar åt fula" dialekter" etc.

Det hade varit rätt soft om alla kunde teckenspråk kan jag tycka. Det ser jävligt stört ut - men på ett fint sätt.

Hade jag fått chefa lite skulle jag lätt tvångsinföra teckenspråket som andraspråk. Då hade man kunnat snacka i mun på varandra utan att det blir allt för stojjigt.

Bara en sån sak... bara en sån sak.

Den stora tidsresan

Hej livet - här är jag.

Igår var jag en ung pigg rackare i tjugoårsåldern. Idag är jag plötsligt en krämpornas kejsare - en pajsare i trettioårsåldern. Jag har rest tio år på en natt. En resa ungefär lika upphetsande som en bussresa till Ullared.

The big three-o. Fy fan!

Jag har inte haft någon ångest för ålderns höst. Inte förrän det gick upp för mig att jag brutit in i en ny tidsepok. Att man kan jämföra mitt förbannade åldersskifte med inträdet i ett nytt milennium.

Förutom att jag börjat spana efter diverse proteser på blocket och se över det här med pensionssparande börjar det bli dags att klä sig "bekvämt", spontansura för "bagateller"(big change) och kunna använda frasen "Jag minns när jag..." helt ohämmat framöver.

Jag ser även mig själv bli närmast sexuellt upphetsad av Clas Ohlsson-katalogens årliga duns mot hallgolvet och åka på tysk-charter. Dagen till ära gav jag mig själv i present att byta till vinterdäck. Jag tror jag hatar det här med trettioårsåldern.

Där har ni svaret. Så känns det. Men jag är rätt glad ändå. Det finns de som har det värre... ni vet vilka ni är.

Idag

har jag tagit lärdom...

Än en gång har det gått upp för mig hur jävla dåliga Converse är som vinterdojor. Hur fan kan man lyckas förtränga det så. Jag blev brutalt varse eftersom vädret fulllkomligen fistade mig imorse. Jag höll på att bryta benen fem gånger påväg till dagis och sedan var vagnarna försenade. Fy fan jag känner redan agg mot den pissigaste av årstiderna. Fucking jävla grisvinter!

När jag kom till jobbet var det en sak som gjorde mig glad och en som gjorde mig arg.

En hissreparatör kom för att göra vad hissreparatörer gör mest. Snacka skit. Han var extremt lik David Brent. Vilket öde. Han var smalare, längre och lite snyggare än originalet men han hade "det" någonstans där. Det var en kombo av flera faktorer, han var väldigt lik i hela ansiktet, men det som verkligen träffade tjurens öga var en ner på molekylnivå exakt likadan syltburk (a.k.a. skäggring, apröv etc.) som mr Brent. Det gjorde mig glad. Ja, ni vet skadeglädjen...

Sedan kom en farbror med bluetooth-handsfree på besök... fy fan vad det ser ut. Alltså den jäveln som kom på bluetooth-handsfreen skulle jag vilja nita.

The Misfits

Jag är oroad. Juniorette rådiggar Bamse.

Jag vet inte varför, men hon verkar tycka att han är rätt sympatisk trots att han nästan dagligen dopar sig med anabola-honung (som hans egen farmor absurt nog tillhandahåller). Hans användande kickar ju skiten ur Ludmilas lilla pillertrillande. Det känns lite otäckt när jag tänker på vilken totalt moraliskt förtappad intällning det genererar egentligen.

Bamses polare Lille skutt är bara en kuvad urmes och katten Jansson är en parasiterande lowlife. De är knappt värda att nämna.

Men en sak har slagit mig. Vad fan är dealen med Skalman egentligen? Varför får han så jävla mycket kredd. Han är ju bara ett extremt egocentrerat svin. Verkar tro att han är nåt bara för att han är grön och ärligt talat, så mäktigt är det fan inte att ha ett skal på ryggen. Dock kammar han trendbonus för att han kör på hatt.

Visst, jag gillar att slacka men Skalman är otrolig. Hans slackervanor har antagit abnorma proportioner och alla verkar köpa det. Men inte jag. Hur fan hade det sett ut om alla körde på en sådan maniana-attityd, helt utan utrymme för dynamik. Det är fan otäckt - inte kreddigt.

Jag hade blivit så sjukt lack om jag satt i klistret och min livboj plötsligt säger att "nä, nu är det nap-time" eller "och lite mat på detta så...". Men Skalis gör det hela tiden och kommer undan med det bara för att han är en riktigt halare när det kommer till att uppfinna en massa shit. Som McGyver, fast jag har iallafall aldrig sett indikationer på att skalmans fiffighet gjort att han får ligga - så kanske att det finns någon biblisk rättvisa. Han har nog inte ens kuk. Gött åt honom!

Jag skulle säga att Krösus sork, bamselandets stekare är en rätt skön lirare. Han är moderatsvinet i en tvättäkta såsseserie. Han är kapitalist och materialist ut i fingerspetsarna. Killen som ger fucktecken till allt vad mjuka värden heter - men han står iallafall för det.

Så har vi Vargen. Frilansar'n. Ej fackligt ansluten och därför ute i kylan hos Bamse och hans LO-polare, men även föraktad av de rika och "onda". Personligen gillar jag honom mest. Han är seriens underdog, antihjälten. Jag kan tänka mig att gå så långt som att jag älskar Vargen och kan inte hjälpa att hata Rune Andréasson lite bara för att han aldrig låter honom vinna.

Asshole!

Lagen är lika

med skitsnack!

Idag när jag satt på vagnen till jobbet hoppar två patrullerande snutar på vid valand. De tittar på biljettautomaten och byter följande repliker:

Snut1: "Den tar ju inte tjugolappar"
Snut2: "Hmm näe, det verkar inte så"
Snut1: "Ja då kan vi ju inte betala... faktiskt?"
Snut2: "Nä det går ju inte... vi får ta det nästa gång" (*fryntligt flinande*)
Snut1: "javisst... hehehe"

Fy fan säger jag bara. Jävla PIGS!

Jag skiter givertvis egentligen i om de som privatpersoner betalar eller inte men i sitt ämbete som lagens långa arm känns det jävligt brunt att de står där och tokskiter i att pröjsa - bara för att de vet att ingen kommer börja jiddra med dem.

Dessutom var de ett par rikitgt slöa gamla gnetsnutar för trötta för att jaga bus och inte ens orkar promenera ner längts avenyn utan plankar kollektivt. Anstötligt. Så värdelösa.

Två grisar redo för slakt kan man säga.

Här var det spaning... färsk kall spaning

Sett ikväll med egna ögon:

Jag vill bara meddela att Ebbot (sångare i soundtrack of our lives) åker ANDRA klass på x2000. Fan!

Jag verkligen diggar Ebbot, men ärkigt talat. Hur jävla rock 'n roll är det att snikåka tåg (=sitta på runksäten) och mula i sig en liten vidrig singelportions potatissallad från ockervagnen (bistron).

Besvikelse och bedrövelse.

Hade jag fått rollen att agera privat pr-konsult åt killen hade jag sett till att han stökade om lite. Det minsta man kan begära är väl att han dricker sig pruttfull på burköl och river ut ett par säten i vagn 1, eller nåt i den stilen. Drömmen hade varit om han yxsparkat nån direktörkilles laptop åt helvetet eller spontanhängt i nödbromsen och vansinnesvrålat "se upp i backen Oldsberg".

Men icke. Ebbot är lydig. Han åker andra klass och betalar svensonmannamässigt sin rötna bredbandsupphoppling och bistrokrubb. Sålde förra plattan så förbannat dåligt eller skjuter de heroin för alla royalties? Eller är han bara snål?

Skitsamma, jag gillar Ebbot ändå. Fast han just dödade rockmyten för mig

...och så gick en era ur tiden

Idag är en svart dag i bøf-kalendern. Vi har blivit frontade vilket innebär att Bøf-bloggen (se länk längst ner) stänger. Den har gjort sitt. Dessutom har de börjat bedriva ockerverksamhet genom att chockhöja lunchpriserna. Förmannen a.k.a "Vreden" hade en ytterst förvirrad förklaring där han redogjorde för sambandety mellan kött- och oljeindex. Så dumt.

Högmodigt sa vi från start att tillsammans ska vi hjälpa Jensens Bøfhus att bli bättre att bli bättre. Vi såg oss som frälsare och trodde någonstnas påriktigt att vi var speciella. Vi sa att de behövde oss mer än vi behövde dem.

I bøf-gänget brukade vi kaxigt säga att vi bröt ny mark. Att vi gjorde något som skulle löna sig i slutändan. Två månader har passerat och ihärdigt har jag personligen lagt c:a 90% av mina lunchpengar i herr Jensens ficka. Till vilken nytta?

Ok, jag vet. Rom byggdes inte på... och sån skit, men vi siktade mot stjärnorna och landade i rännstenen till slut. Så ironiskt, så danskt.... men det är inte oss det är fel på, det är dom.

Idag blev vi frontade av en samlad personalstyrka på Jensens Bøfhus of Gbg. De visste om vår ordern, vår slutna cirkel. Nån satans golbög från malmö hade rattat ut OSS - den innersta kretsen.

Först ut var vår insider F med att fråga om vi inte hade någon rolig blogg på gång. Alla på bøffen visste sa han. Sedan kom "Vreden" på GOTT humör och skojade om bilden vi publicerat på honom. En bild där Vreden himself ser asförbannad ut. Stora delar av gruppen frös och kände viss rädsla för blodutgjutelse men RG projektledde snyggt och frågade varför han var så arg dåp det begav sig. Förklaringen låg i att det var nåt strul och att det egentligen var hans lediga dag och att han på sina lediga dagar brukade vara på kontoret. Det lät rubbat men han är dansk och kanske betyder "kontoret" helt enkelt "hemma och softar" på danska.

Dagens lunch kändes helt enkelt som en psykadelisk svamptripp. Från att närmast ha känt oss som persona non grata när vi tjatat och gått på om bord 807 på bøfhyllan till en jätteuppståndelse som inkluderar allt från leenden, service och trevligt bemötande till det vi hittills bedömt omöjligt. Dialog. Dansk ironi när den är som allra sämst.


...Och så nu, när den sista bøffen smält av säger vi, förvisso med en klump i halsen men ändå segervisst...

"We were only in it for the bøf!"

Goddämit! Det finns väl plenty med lunchmarker för killar och tjejer som oss.


För de som vill läsa hela följetongen: http://jensensbofhusgbg.blogspot.com

Skägg

Förra veckan brast det plötsligt. Allt kom upp till ytan. Jag såg en bild på Idoljusryns boss Peter Swartling och hans vederstyggliga skägg. Fy fan! Jag stör mig så kraftigt på det. Känner mig uppenbart provocerad. Vad fan är det för vansinne han håller på med egentligen.

Alltså killen: Det är ingen idé att du försöker, du lurar ingen annan än dig själv. Alla vet ändå att det är för att du inte har någon haka.

Hmmm... det här med skägg i allmänhet, eller ja fan, all annan kroppsbehåring med för den delen. Visst är det skumt. Vart kommer allt ifrån egentligen?

Jag fattar... men ändå inte. Det är jävligt konstigt.

Frågan har ställts många gånger och jag är inte dummare än att jag fattar att det än nån liten jävla process i kroppen som provocerar fram detta beteende. Vissa har mer, vissa har mindre men alla har den där cellen eller genen som tycker att det är ett kul prank att skapa hår och använda kroppen som nån jävla potatispress.

Min egen skäggväxt är som en svinförbannad rebellrörelse i micronivå. Jag blir tokig. Oavsett om jag rakar mig på morgonen så sticker de små asen upp igen lagom till lunch. Uppkäftigt som små griniga bajs-punkare på GHB.

Det har resulterat i ett slags utseendemässigt status quo för mig. Jag går konstant runt och ser ut som en lodare-light. Charmant. Därmed är frågan om vad som givit mig min s.k. bum appeal (djurisk dragningskraft i lodiskretsar).

Expilo here i come... kanske.

Metro City Punkt SE

Alltså kan någon förklara det roliga för mig. För det måste ju vara ett skämt.

Jag erkänner, jag fattar verkligen inte.

Vad är egentligen dealen med alla förbannade pajastyper som står och trängs om uppmärksamhet på hållplatser och torg varje morgon, varje dag och trycker upp sina gratistidningar i ansiktet på en när man bara vill gå förbi. Jag har svårt att hålla humöret uppe som det är under de tidiga morgontimmarna och vill gärna slippa den mycket sjuka typen av nasande de där gratisutdelarsvinen håller sig med.

Om det var ett helete att åka kollektivt innan är det maximal ångest nu. Jag känner verkligen hat när jag kommer till min hållplats och måste tackla mig fram bland alla as med upp-brandade vindjackor, kepsar och skit. Alla flinar mekaniskt och hoppar framför en, spelar allan, de vill dela ut sin skit till vilket pris som helst.

Hur svårt kan det vara att ställa ut sitt lilla tidningsställ och let it flow. Varför måste de vara så speedade och VARFÖR så många. Varför måste de vara två på en? När man kommer till hållplatsen är det dubbelt upp med tidningsutdelare jämfört mot resenärer. Det måste vara en helt ny dimension av vansinne.

Jag börjar tröttna som fan på Metrosvin, Cityretards och Punkt SE-mongon nu. De är apor på min rygg och jag är trött i ryggen som det är.

Lösning någon?

Bot och bättring

Jag vet att jag varit en riktig jävla sopa på att uppdatera bloggen på sistone. Tro mig, jag gillar det inte alls men ibland blir det så.

Tackar för ert tålamod. Det glädjer.

Jag lovar bot och bättring från nu.

En liten spaning

Igår när jag var på böffen så slog det mig plötsligt. Danskarna anfaller. Hela Göteborg har invarderats av danska fillialer. Obemärkt.

Hur fan gick det till. Hur kunde vi låta det hända?

Efter att ha funderat igenom detta noga så kom jag på att det måste ha börjat på 90-talet. Oskyldigt trängde de in ett par pölsemannenvagnar här och var på stan utan att någon protesterade.

Och efter korvscamen så har sverige legat öppet som en buffélunch för danskarna och nu härjar de fritt. Dansk design, bah! Bo Concept, Bolagret och Kvik har tagit sig in i våra hem och sedan släppte de Netto på oss. De mest efterblivna av oss gick på det. Med Netto har de tagit makten över våra plånkor och vi fattar inte att vi stärker den danska kronan för varje burk lågprismajs vi hadlar hos de jävlarna.

Och så Jensens Böfhus. Med prisvärda och populära böffar tar de kontroll över våra matvanor. De har tillochmed snirklat in en egen line med böffar, sås och coleslaw på Hemköp. Det är fasansfullt förnedrande.

Vi har alltid överskattat oss själva - vi svenskar - trott att vi är all that.

När ryssen dundrade på kring finska gränsen fick de se hur jävla hård man blir av att bada bastu och dricka dunkvis med hembränt varje dag.

Finnarna stod pall mot rysk pansar. Vi blev blidkade med ett parti röd korv. Det är riktigt pinsamt. Vi är så satans lättlurade här i svedala.

Konsumentmakt - inte bara i drömmen (längre)

Jag var på Bolagret igår. En inredningsbutik med jäkligt sjyssta grejer till billig prislapp. Det är bara en sak. Det är danskt, vilket innebär att det (inte) fungerar på ett klassiskt danskt sätt och att det känns danskt ner på partikelnivå.

Anledningen att jag besökte butiken var att jag beställt en soffa där för exakt en månad sedan. Nu har jag mätt lite och fick härom dagen panik när jag insåg att den är i längsta laget. Det var 3-sitsmodellen jag hade beställt och jag kände att jag verkligen borde byta mot den lite mindre 2,5-sitsarn.

Glatt kutade jag in. Jag hade ringt och förvarnat så de visste att jag skulle komma in och strula till deras stenålderssystem en aning, vilken dag som helst, men av kassörskans blick att döma anade de nog inte hur snart. Jag förklarade med min trevligaste röst både problemet och min eminenta lösning. Jag ville helt enkelt byta soffan innan jag fått den mot en annan soffa. Något som skulle komma att bli en s.k. "brainmelter" för de små pågarna & pigorna.

Utan att lyssna klart bröt hon in och sa snabbare än en bensinbrand att det tydligt står i deras villkor att öppet köp inte gäller på beställningsvaror (vilket är jävligt skärpt av dem eftersom hela deras koncept bygger på just beställingsvaror). Lika trevligt replikerar jag att det gör inget för jag har bara tänkt utnyttja bytesrätten.

Jag vill försöka lösa det snyggt även om jag av erfarenhet vet att när man har med danskar att göra så finns det inte ens hopp om smidighet att göra från början.

"Det går inte säger hon då."

Och där tog mikes trevliga ton slut och blev myndig. Vad fan trodde hon egentligen. Att Bolagret har någon form av ambasadstatus. Svenska lagar gäller väl även för danska bolag som verkar i Sverige. Jag började ana att det skulle ta tjockt med tid.

"Har du hört talas om konsumentköplagen", frågade jag bryskt.

Hon tittar på sin boss som nickar och säger att man faktiskt får byta. Gött tänker jag och sedan inleds en mycket lång och krånglig process som upptar en anstälds fulla tid i 40 minuter samt hennes chef i uppskattningsvis lite mer än hälften.

Det ska ringas till danmark, till centrallager, till huvudkontor och ja, hon ringer nog runt till varenda jävel i koncernen. De har aldrig varit med om något liknande. Jag får tillfälle att åtnjuta känslan av att vara unik. Mumma. Jag spankulerar omkring inne i butiken och tittar på kuddar och lampor. Ska det va så ska det va.

Till slut har hon alla papper på bordet. Bokstavligt talat. För Bolagret arbetar inte med riktiga datorsystem. De kör den gamla sköna draeng-metoden - papper och pärm. Hon frågar efter mitt kort så att hon kan överföra mellanskillnaden till mitt kort.

DÅ... flikar jag in en fråga om den lilla soffans sittyta. Lånar ett måttband och går och mäter. Jag får beslutsågest. Kanske att den lilla är för liten ändå. Då är det bättre med en för stor. Inget är värre än en sniket tilltagen soffa. Inget!

Jag säger att jag måste fundera. Nu har det gått ungefär 40 minuter. Jag mäter igen och tar sedan det mycket oväntade beslutet att skita i att soffbytet. Tjejen i kassan bara tittar på mig som att jag just dragit ett bajsskämt. Istället köper jag till hemleverans på åbäket och börjar nöjt fantisera om möjligheterna att få hem soffjäveln innan helgen.

Tjejen verkar sur. Inte konstigt. Jag har just slösat bort massor av hennes tid för att nå samma resultat som jag hade i utgångsläget.

"Haha... ja det var då en jävla resa det här, gött jobbat", sa jag übermuntert. Ingen respons.

I rulltrappan ner önskade jag dem en trevlig kväll och jag tyckte faktiskt mig kunna skönja ett leende någonstans.

Resten av kvällen var räddad för min del. Jag kände att jag nästan fick en kick av min konsumentmakt. Att det var skönt som fan att vara på rätt sida för en gång skull när det strular. Nu planerar jag att utföra liknande operationer mot andra affärsrörelser, myndigheter och i situationer där man vanligtvis brukar tillskrva sig epitetet "den lilla människan".

Tid för hämnd... ohh yeah baby... det ligger rätt på tungan känner jag.

Efterlyst

Kollar just på Efterlyst i trean. De visade precis ett inslag om den beryktade "Nekrofilen från Västmanland" (charmigt nick må jag säga).

Fan, jag satte i halsen... den killen är vad man brukar kalla "one sick puppy".

Över och ut.

Söndagens eldprov - "Operation Backaplan"

En del sover ut på vilodagen. Andra utsätter sig (mer eller mindre) frivilligt för eldprov.

Få saker är så oavslappnade som när ens unge gallskriker och man befinner sig i en folkmassa. När ens unge gör just det och folkmassan består av en massa fynd-svin på en stormarknad för hemelektronik, ja då är man nära hades. När så alla kriterier är uppfyllda och stormarknadens geografiska position är "417 05 - Backaplan"... Ja gott folk, då ÄR man mitt i det brinnande helvetet.

Idag åkte vi till den mest dystra platsen i Göteborg för att kolla på en plattis till D. Det är något otäckt över ställen som Siba och El-Giganten. Jag får för mig att jag befinner mig i en postapokalyptisk zon. Vår världs yttersta slutskede.

Folk är som förrykta. Tunnelseende plöjer de lystet fram längs gångarna. Flytta dig eller dö lyder det tysta budskapet. Rädda sig den som kan för inget, INGET, får stå ivägen för ett skönt fyndpris på plasma och dussinpartier av hembioanläggningar. Det är otäckt att se hur effektivt människor avhumaniseras så fort de kommer innanför skjutdörrarna. Där inne råder det närmsta vi kan komma anarki i ett annars så ordnat samhälle.

Vi spankulerar runt ganska lugnt och tittar på spektaklet. D frågar efter hjälp och just då, just där bestämmer sig juniorette för att riva upp helvetet.

En enda sak kan desarmera henne när hon väl lagt till med det humöret. Nappen. Och den hade vi glömt hemma. Jag greps av panik. Hon skrek som en stucken gris och jag kände hur horder av fyndmongon tittade med sitt brinnande hat mot mig. De lät mig förstå att det är svårt att göra prisjämförelser när en mistlur ersätter den annars så förföriska muzaken. I know.

Som en marathon-kenyan sprang jag med Juniorette i vagnen runt kvarteret till ett av de mest tragiska affärskomplexen denna jord har skådat. Coop - Backaplan. Vi låg som streck i luften. Tiden är knapp. Måste ha en napp fort som fan.

Alldeles innanför dörrarna möts jag av en hägring. "Happyland" - en barnaffär. Det är för bra för att vara sant. Jag måste sett vild ut för tjejen i kassan kom fram innan jag hunnit in och frågade med uppspärrade ögon om jag behövde hjälp.

"NAPPAR", skriker jag "var har ni nappar, jag måste ha en napp fort".

Tjejen fnissar och pekar mot en hylla längre bort. Jag rusar fram och rycker till mig ett paket. Betalar stressat och sliter upp paketet i affären så att napparna yr som konfetti.

Juniorette var så tagen av situationen att hon hade börjat flabba åt sin papphammar-pappa mitt i alltihopa. Neutralisering slutförd.

Vi återvände till materialismens högborg och beslutade att ta Siba när vi ändå var där.

På Siba hade de lyckats kamouflera apokalypskänslan lite bättre. Istället fick vi hjälp av en grovt dryg försäljare. Den äldsta de har. Han verkade inte vilja sälja någonting till oss överhuvudtaget. Han svarade suckande på våra frågor och använde en rakt igenom nedsättande ton. Verkade nästan irriterad för att vi frågade saker.

Jag kände hur jag hatade honom. Jag fick en plötslig och intensiv vilja att straffsparka säljsvinet i skrevet, så hårt att han skulle bli tvungen att leta upp sina kulor någonstans i sitt lönnfeta bukparti. Kanske bjuda på ett hårt njurslag med tillhörande uppercut
eller minst brotta ner honom mot mattan och välta "Fabbes" tyngsta bakprojektions-tv över honom.

Jag blir våldsam i sinnet när jag blir förödmjukad av ett sånt svin.

Till slut lyckades vi slutföra uppdraget med en förhållandevis trevlig försäljare... Alla var i upplösningstillstånd. Jag konstaterade att det var väldigt skönt att komma därifrån, men även att humöret skulle vara rökt för resten av dagen.

Det kostar dyrt på psyket att ta en spontan söndagsrepa i helvetet.

Lock up your daughter, kill your son...

'cause Mike is coming to town... brukar det ju heta.

Idag är det min dag. Det är Mikael-dagen enligt almanackan. Mycket speciellt må jag säga. En hel dag i sitt eget namn... och i Mikaelas som inte é så dum hon heller;)

Men hur hanterar man en sådan högtid?

Man får väl passa på antar jag. Föna frillan, dressa om till skräddarsytt, catera in lite kanapeér och snittar och sabrera champagnen. Ställa till med ett galet baluns, kanske chartra en helikopter och åka till en ostronbar och starta matkrig.

När det är Mikael-dagen är det faktiskt årets mest förträffliga tillfälle att dundra på utav bara fan. Bränna alla pengar - bränna alla skepp. Vara ett härligt pundhuvud för en stund.

För imorgon är det bara en vanlig dag igen - en vanlig tråkig.

Bara ett problem... hmmm... pengarna!

Bara ett av alla as i mängden

Vad är grejen med spårvagnschaffisar egentligen?

Imorse hände något som har hänt så många gånger förut och som kommer att hända igen och igen och... ja, ni fattar. Jag kom gående mot spårvagnshållplatsen och ser 9:an komma. Jag bedömer att avståndet är något för långt så jag börjar småspringa och hinner fram. Trodde jag.

Precis när jag är framme stängs dörrarna vid föraren. Jag trycker på knappen. Inget. tittar på föraren och får ögonkontakt. Inget. Han har inget där. Jag rycker på axlarna och tecknar att jag vill att han ska öppna dörrarna. Ingen reaktion. Istället trycker han plattan i botten och rusar iväg. Ett sånt jävla AS!

Det hade tagit honom fem sekunder att öppna dörren och gjort en god samarittjänst för en medmänniska (mig). Men det fanns aldrig med på kartan.

Kvar står jag på hållplatsen och känner mig förnedrad. Folk tittar. Ett par unga flickor skrattar. Troligen åt mig. Kanske åt själva situationen. De skrattade helt säkert inte MED mig för jag hade jävligt lätt att hålla mig för flabb just då.

Helt ärligt började jag fantisera om att ta en taxi till Järntorget, fort som fan, och där möta upp den lille fascisten. Jag skulle slita ut honom från sin lilla sura förarhytt och ge honom ett hederligt kok stryk. Inför alla andra chaufförer. Jag skulle vara väldigt tydlig med att göra mig förstådd så att fattar vad det gör med hjärnan hos en helt vanlig svensson att bli så utstuderat pissad på.

Kalla mig gärna pro-aktiv.

Varför håller de på och svinar så. Vill de bli hatade/föraktade. Kanske hatar sde själva världen och livet så mycket att de bestämt sig för att göra sitt värsta för att fucka till det för alla som vill åka med. Det är nåt som luktar fisk och jag har fått nog.

Jag dömer ut hela yrkeskåren.

Det har hänt för många gånger för att att vara en tillfällighet. Det måste vara om inte ett krav, så ialla fall en fördel, att vara helt blästrad i skallen när man vill bli ratta en spårvagn.

Åhh... inte ett spår av mänsklighet - You're hired!!

Zeb Macahan

Varje söndag kl. 15 bjuder kanal 6 på nostalgifrossa i form av familjen Macahan. Idag är inget undantag.

Trots att trean visat serien varenda sommar så länge jag kan minnas blir jag altid lika trollbunden. Jag nynnar med i signaturmelodin, tittar med fuktig blick på tant Molly, tycker synd om lille Josh och fattar fortfarande inte dealen med Luke. Inte egentligen.

När jag var liten lekte vi alltid familjen Machahan [masa-han]. Min kompis som bestämde ville alltid vara Luke. Jag skattade min smala lycka för att han inte fattade bättre. Att Zeb var bäst. So what att Luke var poppis hos damerna, han hade ändå aldrig en challe mot Vargtass och Vargtass var ju dessutom polare med Zeb.

Brorsan fick alltid vara Josh, vilket innebara att han alltid fick stanna hemma när vi hårda "män" var ute på äventyr (jag tror brorsan fortfarande hatar Josh, fast vi har båda konstaterat att han hade mäktiga polisonger).

Jag kan fortfarande få gåshud så fort Zeb kommer i bild. Ingen annan man genom historien har med värdighet, utan att bli stämplad som ett råskruvat pervo, kunnat klä sig i brun hud med fransar. Inte heller är det lätt att hålla upp en Bowiekniv och få det att te sig lika normalt som att det vore en kopp kaffe. Man vet att det ligger ruff i luften.

I teorin är det väldigt lustigt att man redan som tioårig pojkvasker närde en dröm om att en dag bli en ledbruten, skitsur gubbjävel som ser ut att ha fått uppleva minst två milleniumkiften. Men varje söndag kl 15 går det upp för en.

Visst, han stapplar runt som att han just blivit påkörd av ett godståg. Han ser ungefär lika pigg ut som Ötzi Alpmannen. Men han är alltid livsfarlig. Redo att dra blankstår och fnysa bakom sin mördarmustasch. Zeb talar alltid med sammanbitna tänder och levererar oneliners som får Dirty Harry att lukta mjukglass. Det är ett konststycke bara det. Zeb är hårdheten personifierad. Han är P:et i "pondus".

Vem förstår inte det bekväma i att vara en snubbe som ingen jävlas med. En person självaste döden darrar inför att hämta.

Köttbandsåg

Igår fick jag en länk skickad till mig på mail. En blocketannons. Ett slags hett tips.

Givetvis blev jag väldigt glad för länken eftersom jag varit ute efter en just sådan pjäs till mitt källarförråd. Bra pris och mycket kringutrustning på köpet. Extra sågband och såna smutta grejer. Vem vill INTE ha en sådan liksom?

Samtidigt är det inte utan att jag börjar undra vad för signaler jag sänder ut.

Om jag skulle be slumpvis utvalda personer i min omgivning att karaktärsbeskriva mig. Hur många skulle då beskriva mig som "en kille som verkar digga att såga i kött".

Klädsamt.

Dubbelpek - en svår konst

Saddam - kungen av hårdrockspekning.

Jag har tidigare korat honom till världens hårdaste pekare men vill belysa det hela lite extra med att visa ett potpurri av råhårda pek från the man.

Det senaste året har vi fått bevittna den gamle irakiske bad mutha-diktatorn härja vilt i rättegångssalen. Han är trotsig som en treåring och har provat alltifrån inverterade pekningar, mejselpeket (när man börjar med handryggen ner och liksom skruvmejslar) till världens hårdaste hårdrocksåpekning (tidigare publicerad).

För inte särskilt längesedan höll jag dock på att ramla av soffan när jag såg honom på tv prova nåt jag bara sett på en konsertvideo med Manowar innan. Dubbelpek eller "Doppelzeigen" som det heter i ursprungslandet Tyskland. En riktig bubblare i peksammanhang skulle man kunna säga.

Dubbelpeket är så jäääävla hårt. Ruggigt effektfullt också.


Om en lyckad hårdrockspekning är podus måste en lyckad dubbelpekning vara iklass med att uppnå nirvana i pekningarnas värld. Se och och bedöm själva.

I rest my case.

Unika partiet

Jag hade tänkt hålla käften om det mest efterblivna försöket till partibildande i världens historia. Men det går bara inte.

Först när det snackades om Unika partiet och att Linda Rosing skulle bli partiledare höll jag på att sätta i halsen. Så började det ryktas om att Strix skulle köpa rättigheterna och göra en dokuvariant av Lindas väg till riksdagen. Då började jag fatta... det kändes faktiskt helt unikt att BB-Linda skulle ge sig in i politiken. Unikt för sverige. Inget annat land skulle låta det ske.

App, app, app... kom inte och säg att Italien skulle toppa med att Ilona Staller a.k.a. "La Cicciolina" hamnade i det italienska parlamentet. Det ligger mer värdighet i varenda sekund hardcore-porr som Cicciolina har spelat in än Rosing någonsin kommer att lyckas rädda åt sig själv. För säga vad man vill om Cicciolina men hon framstår närmast som ett geni bredvid Faddes "rack".

Nu i efterhand visade det sig att all medial bevakning i form av kvällspresslöp och tv-tid skördat frukt och varit väl värt mödan. Partiets frontfigur/maskot säger att hon är nöjd (källa: aftonbladet.se såklart). Fler än 200 personer hade lagt sina röster på Unika partiet. Wow!

Alltså det måste vara ett skämt. Hur man lyckas floppa riktigt så grovt, trots den vansinniga mängd PR de fått är ett mysterium. Och faktiskt helt jävla unikt. Alltså, bara organisationen bakom partiet och med "nära och kära" borde uppgå till 100 pers.

Jag tror fanimej på riktigt att precis vem som helst hade kunnat starta ett parti helt utan marknadsföring och rodda ihop mer än dem.

Snälla Linda - gör världen en tjänst - lämna in din ansökan om att bli omyndigförklarad NU!

Aldrig mer La Gondola

På avenyn ligger en "skönt" tacky restaurang som heter La Gondola. Fy fan!

Idag gick vi dit för att äta oxfilé med murkelsås. Borgarlunch var det någon som sa. Låter fint på pappret. Men jag sitter nu och retar kräkreflexerna med att tänka mig tillbaka ett par timmar i tiden.

När man kommer in på La Gondola så tror man att någon jävel bärgat inredningen från Bar Lido på Stena Lines färja "Jutlantica" och tryckt in rubbet i en avenylokal. Stället har mörkröda bås med säten vars textil känns lite mer än väl använda, lågt monterat koppartak med infällda spotlights och ganska dryg personal. So far so good! Det är kul på ett väldigt skruvat sätt att gå på sunkiga hak och inmundiga sin lunchmat.

Men idag var det allt annat än kul. När jag smakade på första oxfilebiten tyckte jag att fan det smakar sådär va. Potatisen dröp och la sig som en stelnad vaxpöl i magsäckens nedre regioner. Kloggade igen. När det var dags att prova bit två höll jag på att ramla ur båset. Det smakade som en stia luktar, eller tänk er att man är riktigt förkyld och har dämpad smakförmåga och tänk stia. Så smakade det. Direkt ur gristråget.

De andra sa att deras mat var kass men INTE smakade stia. Jag vet ju inte vilka preferenser de har på lunchmat men det är knappast helt omöjligt att jag var den ende som hade oturen att få sämsta biten. Jag blev arg inombords och R skrattade rått. Han sa att jag troligen skulle komma få "skrika" ut den på kontorets vattenklosett senare idag.

Jag var smart - jag dödade "det dåliga" med en dubbel espresso. Pro aktivt värre Mikael.

Bark at the moon

Igår när jag kom gående på Värmlandsgatan höll jag på att bli påkörd av en platinablonderad 43-årig gubbjävel med ishockeyfrisyr, örhänge och Oakley-brillor. Han var solariebränd in till läder och kom fräsande i sin nedcabbade Pontiac Firebird som att han ägde världen.

I stereon spelade han Ozzy Osbournes - "Bark at the moon". Jag blev förbannad. Jag ville sätta fram en nyckel och ge honom ett skönt lackjobb. Inte för att han höll på att plöja ner mig, utan för att han spelade "Bark at the moon".

Det är precis såna as som han som förstört en hel musikgenre. Eller kanske inte förstört men åtminstone smutsat ner den. Befläckat. Fy fan.

Ser man ut som "Arvingarnas" farsa ska man inte låtsasdigga Ozzy och åka sportbil.

Det är bara så fel.

Världens kanske viktigaste blogg

Jag kan inte hålla detta tips från allmänheten längre. Under cover har initiativtagaren MT byggt ett nätverk av hängivna bøf-anhängare och startat en blogg. Den är ganska nischad skulle man kunna säga utan att överdriva allt för kraftigt.

Vi har de senaste veckorna ätit en jävla massa bøf för den goda sakens skull. Vi snackar gemenskap och lojalitet. Starkare än mc-gängens.

Syfte: Att hjälpa Jensens Bøfhus i Gbg att bli bättre.

jensensbofhusgbg.blogspot.com

Läs och begrunda.

Pointing School of Castro

"En frän kepa räcker räcker långt men knappast hela vägen", brukar det ju heta.

När man ser Fidel Castro på bild idag är det jävligt lätt att tro att han föddes tuff och galen (ja kanske inte idag men de senaste åren). Men så är alltså icke fallet. Även den hårde kubandåren har en gång varit ett blåbär i pekningssammanhang.

Det kan vara svårt att förstå när man ser hans skabbiga skägg och vansinnet i hans uppsyn. Jag brukar tänka att hade han haft tillgång till den röda knappen så hade han spontantryckt på den för längesedan. Jag tror det är kakin som gör det. Fidel har precis som sion kollega Kim "Kimpa" Jong Il har en nästan pervers buff för kaki och uniformt mode.

Innan jag började gräva i det här med diktatorers pekposer tyckte jag att Fidel var en kille som tydligt signalerade "Kom an då... jag skiter i allt". Men faktum är att det inte var särskilt längesedan han var en novis. Ett skrämt litet lamm i en djungel av hårda pekare.

Visst kunde han peka, visst kunde han tyrranniskt dominera ett folk och hålla dem kort. Men han kunde inte peka med stil. Det är en jävla skillnad.



Det är viktigt att förstå essensen av en äkta hårdrockspekning. Själva definitionen av en "äkta" är: Den skall vara en förlängning av blicken.

Först och främst, pondusfingret. Gärna spikrakt (som en tajt rullad feting ex. "Cohiba") men har man cojones nog kan krökt vara ett effektfullt och överraskande alternativ. Det samma gäller armen. Helst spikrak men är man duktig kan man komma undan med lätt böjd. Utsträckt ska den iallafall vara på ett eller annat sätt, något herr Castro verkade har svårt att fatta i början av sin karriär.

Han höll på att trixa och bända men var så ofokuserad att Idi Amin vid upprepade tillfällen sägs ha hotat honom med bonk. Och då är Idi Amin inte på långa vägar ett föredöme när det kommer till pekning.



Vidare är ett bistert ansiktsuttryck att föredra. Inte många kommer undan om de signalerar ett flabbigt intryck. Stalin kunde ofta vara lite flabbig men face it - Josef var ingalunda en kille man tillrättavisade.

Gnska snabbt lyckades Fidel öva upp och lägga till med sitt klassiska och numera patenterade "I-will-punk-you-up-real-bad-ansiktsuttryck". Det blev nyckeln till framgång. Mentalpatientblicken hade han per default så hälften var ju nästan vunnet från början.

Castro experimenterade vilt i olika forum och med olika former. Det sägs t.ex. vara Castro som ligger bakom den väldigt populära inverterade pekningen (d.v.s. med handryggen nedåt. Se bilden ovan till höger). Han har blivit en slags trendsättare i diktatorbranschen och särskilt Saddam har anammat flera av Fidels kommytrix. Bytet från irakisk mustasch till skägg ska tydligen inte ha varit en slump.

Så en dag fick han plötsligt till den kan man säga. Sådär perfekt småkrökt hållningen, distinkt fingerriktning och ett ansiktsuttryck som signalerar "nu jävlar blir det åka av". Perfektion, precis som det ska vara.

Alkopreventiv humor

Läste i Metro nu på morgonen att MHF inte längre tycker att den nuvarande alkolåsleverantören "Fox-Guard" känns heltajt. Det finns tydligen en säkerhetslucka.

Det roliga i hela historien är själva namnet på produkten. Fox-Guard. Det är inte bara roligt, det är vansinnigt roligt. Jag skulle velat vara med på deras spånmöte när de bestämde namnet.

"Vad ska vi kalla den här blåsutrustningen som ska hindra de där satans spriträvarna från att ratta ut bland gator och folk... hmm, vad tror ni om Fox-Guard?"

Humor det är humor det är humor...

Tema hårdrockspekning

Det hela sägs ha börjat när kejsare Augustus c:a 27 f.Kr. gjorde en vad vi idag kallar trevare.

Han hade tagit på sig att dominera romarriket och precis som varje fotbollsspelare vet vikten av en fet målgest så visste Augustus att han behövde sticka ut och varumärkesskydda en pose.

Så vad gör en kille med skolgossefrisyr, som gillar att svepa runt i lakan och klä sig i kroppstajta läderrustningar som idag endast kan skådas på de mest obskyra fetishklubbar, om han trots allt sitter och trycker på världens maffigaste våldsmonopol.

Han provade sitt wildcard - "peket" (idag mer känd som hårdrockspekning) - med stor fingertoppskänsla skulle det visa sig. Peket är känd som den kanske mäktigaste av alla dominansmarkeringar. Genom tiderna har den förfinats, utvecklats och det senaste århundradet genomlevt en smärre inflation som gjort den till lite av en "public domain-pose" bland diktatorer och andra hårda as.

Få lyckas fullt ut med konsten. Oftast stannar det just vid en vanlig brysk pekning. Nothin' fancy 'bout that.

Vi ska framöver utröna lite mysterier och presentera lite fakta kring vilka som lyckats och vilka som försökt men inte nått tredje basen så att säga.

Äntligen

Årets julklapp är här!

Jag som trodde att det var platt-tv som gällde i år. Ända till en kollega skickade en länk till Otto Bock. Sweet som fan. Titeln säger: "Otto Bock Has You Covered". Det låter lovande.

Överst på önskelistan »

Grillat är godast

Ibland blir jag så stolt över hur avancerad den mänskliga hjärnan är konstruerad. Kreativitet. Det är så vackert... eller också inte.

Jag undrar hur roliga på en skala personen kände sig när han/hon (troligen han) kom på detta fantastiska och smakfulla grilltillbehöret. Tacky är bara förnamnet. Jag skulle tippa att det är samma mongo som kom på vinställ för bag in box.

Hur belönar man en sådan brilljant hjärna egentligen. Nackskott kanske.

Fast när jag tänker efter hade det varit rätt kul om IKEA grillade sin femkronorskorv så. Då hade det varit IKEA-dag varje dag.

Jag tog fajten

...och jag vann!

Vilken kväll. Jag har varit på pisshumör sedan jag kom hem.

Idag när jag var påväg hem skulle jag köpa lite thai-krubb to go. En ganska enkel uppgift kan man tycka, som borde avlöpa utan större motgångar. Kan man tycka, sa jag.

Jag kom in och gjorde min enkla beställning som landade på hundratio riksdaler. Jag frågade om han tog kort. Det gjorde han men att det kostar en femma. Aha, tänkte jag, en gammal hederlig smygockrare och som topping på korven - thailändsk sådan.

Jag har länge närt ett förakt för att inte säga hat mot omotiverade kortavgifter och krögares små finurliga sätt att skinna sina kunder på lite mer deg. As! Må de brinna hårt i helvetet en dag.

Men jag har vant mig och jag har mot min vilja "accepterat" det faktum att trots att jag som konsument hjälper affärsidkare att slippa dyr hantering av kontanta ekonomiska medel ska straffas.

Det som dock skiljde ut dagens incident var att jag hade handlat för över en hundring och jag har aldrig behövet betala kortavgift när jag uppnått dubbelnolla. Så jag frågade i lugn ton om han skulle ta ut kortavgift trots att jag slösade bort över en hunka hos honom.

"Jajjemen", svarade det jävla aset då.

Han hade en vidrig översittarton som fick mig att vilja grabba tag i ett paket nudlar och smacka det med all fysisk kraft mina tunna armar kan uppbåda, rakt i ansiktet på den lille jäveln. Jag sa att jag aldrig hört nåt liknande och frågade om kortavgiften skulle tas ut om jag hypotetiskt sett handlade för tusen spänn. Det skulle den.

Det är skandal. Det är en ekonomisk rövpullning och jag tror att det ligger tjockt med dålig karma för Phons Thaikök för det.

Jag gick till banco istället. Stängd. Jag gick till nästa. Stängd. Jag gick till "Baloo's Livs". Där lukade det mänsklig avföring på mejeriavdelningen vilket sällan är ett bra tecken för en livsmedelsbutiks näringsidkande. Dessutom ger de inte ut cash när man handlar på kort. Dock tog de ut fem kronor i kortavgift eftersom jag bara handlade blåbärssoppa för femton spänn. Ironiskt.

Mitt kortavgiftskonto var fett övertrasserat och jag kände hur förbannad jag började bli. Det spände i huden. Förbannade medeltidsfasoner. Jag kände ett stort begär att förinta all tillstymmelse till affärsverksamhet från torget. Chapmans torg får ju nästan "Backaplan" att framstå som ett fullstädigt socialt funkis och belevat köpmecka. Allt pekade mot att grov ekonomisk förnedring stod för dörren.

"Så fan heller att han ska få ta kortavgift av mig", tänkte jag och gick i taktfast marsch in hos mister thaimat för att ta fajten.

När jag kom fram till kassan flinade den utsugaren från fjärran östern fryntligt mot mig. Jag sa direkt att jag vägrar betala kortavgiften. Han sa att den var jag tvungen att betala, annars var jag välkommen att gå till bankomaten. Jag sa att jag givetvis hade gjort det men att de var stängda. "Så synd", sa han menlöst. Jag mistänker att någon har behandlat honom styggt och att han tänker låta resten av samhällets medborgare smaka payback utan pardon. Han har attitydsproblem den killen.

Jag sa att antingen låter han mig slippa den där kortavgiten eller så går jag utan maten. Han sa att så kunde jag inte göra - för jag hade redan beställt. Wow. Jag hade redan beställt. Bra argument. Jag suckade en dödssuck och sa att jag menade det, att jag går om han tänker ta ut kortavgift trots att jag handlat för över hundra pix. Jag sa att jag tyckte det hela var barockt.

Jag slapp. Så jävla sweet. jag var nöjd med mig själv för att jag väntade med att jiddra tills det var dags att betala för maten. Annars hade han helt säkert haft en oll-fest (ollat) på mina äggnudlar - utav bara fan.

Sur var han och sa att jag inte behövde komma tillbaka. Jag sa att han knappast behöver oroa sig för det. Det är synd, för hur fuckad den där thaikillen än må vara i pallet så fräser de nudlar och pananggrytor bäst i stan.

Antingen är det Bøf 4-ever... eller så skickar jag en bulvan.

BØF! - inget annat

Jag har fått en lättare uppläxning... tja, tillsägelse med strängt tonläge om att jag stavat fel. BØF ska skrivas versalt. Inte gement. Det är tydligen att vanhelga Böffen. BØF följt av ETT utropstecken, enkla men väldigt stränga guidelines rörande rubriksättning i böffsammanhang.

Det är lätt euforisk stämning på kontoret idag. R har bokat bord på böffen. Han bokade bord 807 med svensk flagga och Servitrisen Ebba som "extra tillval/speciella önskemål".

M gav mig nyss instruktioner gällande övergång från böf-prospect till fullvärdig "böffer". Tre besök varav minst två besök på en arbetsvecka. Fair deal. Jag har just signat upp mig på böf-runda två. Spänning.

Jag var såpass till den milda grad nöjd med mitt första böf-besök att jag tog i med stora ord. Att böf verkar vara upprinnelsen till en livsstil, ungefär som hippierörelsen eller den organiserade mc-kriminaliteten. R tyckte att jag skulle vänta med det uttalandet till jag fått känna på deras grovt dåliga service.

Den som böffar får se.

En ny tid

Idag bröt jag ett väldigt gammalt levnadsmönster. Jag köpte månadskort så att jag på laglig väg kan börja ta del av den fantastiska kollektivtrafiken. Det är ett stort steg för en Mikael och en jävligt stor dag för Västtrafik.

Jag har ju utvecklat ett nästintill vattentätt system som gjort att jag inte behövt betala annat än i extremfall de senaste fyra åren... det har varit sweet, men nu sällar jag mig till den betalande skaran.

Fan det känns sådär mysigt och småborgerligt.

Bøf

Idag fick jag följa med en specialsammansatt och fritt agerande cell av företaget till Jensens Bøfhus a.k.a. "Bøffen".

Det har rått en extrem hype kring Bøffen men jag har inte förrän idag lyckats få ackreditering till Bøf-gängets slutna cirkel. Mycket glad är statusen nu. R & M ledde hela expeditionen kan man säga. R i form av projektledare och M som expertrådgivare. Tur de var med. Jag höll på att straffa ut mig själv genom att köpa läsk till och välja medium som grillval. Jävla nybörjarmisstag.

Att välja Bøffen är en form av extrem paradox som bygger på elementen njutning och smärta. Njutningen skulle kunna definieras i en något högre kvalitetsnivå på stekt kött till rimligt pris och smärtan är den enligt rykte provocerande låg servicenivån. Idag överträffade Bøffen dock sig själv. M:s egna ord är att det kan ha varit den bästa Bøf-upplevelsen hittills och R pratade om att det kanske vore klokt att införa en "Bøf-paus" för att det skulle bli svårt för Bøffen att toppa dagens upplevelse avseende både produkt- och servicekvalitet.

Det jag gillade allra mest med dagens Bøf var att lokalen är en gammal arbetsförmedling. Det känns skönt bara det, att veta att socialdemokratins största misstag (en organisation full va köttskallar) fått ge vika för ett kötthak.

Jag spårade ur en sväng och tänkte att köttet de serverar består av gamla arbetsförmedlare men jag insåg snabbt att det var för hög kvalité för att det faktiskt skulle vara rimligt. Mört och fint. Inte ett spår av den DDR-ångest en arbetsförmedlarjävel genomsyras av.