Naturupplevelsens gyllene fasförlopp

Igår var vädret förhållandevis fint och efter två dagar av total kroppslig träda och inomhusvistelse sög det lite i friskluftstarmen.

Destination delsjön gick av stapeln och jag såg fram emot en härlig promenad i lagom anlagd vildmark. Under den förhållandevis långa färden runt stora delsjön hann jag uppleva hela den klassiska "cykeln" som uppstår vid varje naturupplevelsesession.

För det är ju så. Varje gång jag ska ut i skog och mark och promenera upplever jag i bilen påväg "dit" alltid en uppsluppenhet och vilja som snabbt som övergår i längtan att komma fram (tillbaka till bilen). Eventuell medhavd fika ses gärna som ett delmål, en ljuspunkt i allt pustande och schostande. Igår var inget undantag.

Varje mitt-i-naturen-vistelse följer utan undantag exakt samma fasförlopp:
Uppsluppen förväntan >> Tystnad >> Ånger och hat >> Uppsluppen mallighet

Fas 1 - Uppsluppen förväntan: En fas fylld av iver. Allt armod från föregående naturupplevelse är som bortbåst. Förnekelse är det knappast tal om, snarare en naiv form av glömska.

Fas 2 - Tystnad: Ganska kort efter att en promenad i skog och mark tagit sin start mattas glädjen av skogsdoft och frisksportariver av. Man påminns snabbt om hur satans osoft det är att trippa runt i vita sneakers i lerpölar och över halkiga rötter. Barnvagn och hund adderar en helt ny dimension av bonusbök. Man blir tyst.

Fas 3 - Ånger och hat: Först ångrar man sin initiativrikedom, sedan blir man tom och allt man vill är tillbaka till punkt A. Sedan tar hatet vid. Självhatet först. Att man var så jävla dum.

Snart hatar man alla friluftsvänner som man möter, man irriterar sig på gubbjävlarna som springer i kroppsstrumpa och låtsas gilla det. Svinen som fullt munderade våldscyklar i vcarenda backe så man måste hålla på och väja och "se upp i backen".

Till sist börjar man hata natur och omgivning. Så jävla fint är det väl ändå inte. Fucking sjöar och barrskog. Lite antibajsdoftspray (skogsdoft) och slå på discovery channel så har man tillgodosett sina sinnen från soffan.

Fas 4 - Uppsluppen mallighet: Plötsligt är fas två och tre minnen blott. Man känner sig duktig och sjukt värd en bullfika. Som man har gått och så härligt det var. Borta är all butterhet och sura miner - kvar är bara minnet av en skön promenad i Sveriges eget allemanssköte - skogen och marken.

...ända till nästa gång.