Bjudglass - ich dont think so!?

Jag skrev för ett tag sedan om Ben & Jerrys magiska glass. Den som får en riktig gammelheroinist att framstå som fullt kapabel att kontrollera sitt beroende.

Responsen blev slående och när det kort efter visade sig att jag lyckats förleda ett flertal tidigare oskulder in i ett närapå motbjudande glassmissbruk så blev jag så mallig att jag skrev ett brev till B&J's marknadschef för att upprätta ett slags gratifikationsprogram för mig själv.

Jag skickade även en kopia på brevet till deras kundsupport bara för att försäktra mig om att ärendet skulle landa rätt. Inget svar. Oproffsigt värre. Men vad kan man förvänta man sig av ett gammalt trött hippigäng egentligen. Att de löser ens munchies är väl mer än nog. AS!

Jag funderar på om det är en del av de gamla grundarnas slapphänta livsföring som smittat av sig och transformerats till vad man på andra företag brukar kalla företagskultur.

Jag blir så jävla lack!

Ett svar kan de väl kosta på sig ialla fall. Tidigt imorse mailade jag ytterligare en gång och påpekade det faktum att jag ignorerats i tidigare mail. Jag förklarade att jag inte tyckte det verkade finnas någon förankring mellan deras tugg om "Peace Love & Icecream" och den reella sanningen. Ingen love min väg än så länge iallafall.

Kontentan är att jag förskjuter B&J's som varumärke nu. Jag hatar dem öppet - förbannade glassretarder. De kan fan dra åt... och köra upp sin fred-och-kärlek-bullshit i stolgången. Allt är bara lögn ändå.

Det hade varit bättre om de gick ut och sa: "OK, vi är assholes - men assholes som gör världens godaste glass!". Mer ärligt och nästan lite kreddigt. Som det är nu är deras kundansvar bara ett stort gåochknulladigsjälvtecken (fast i lönndom) till alla konsumenter.

Det mest förnedrande i hela historien är att jag vet att jag inte kommer sluta köpa deras produkter. No way. Det är jag alldeles för svag för.