Pointing School of Castro

"En frän kepa räcker räcker långt men knappast hela vägen", brukar det ju heta.

När man ser Fidel Castro på bild idag är det jävligt lätt att tro att han föddes tuff och galen (ja kanske inte idag men de senaste åren). Men så är alltså icke fallet. Även den hårde kubandåren har en gång varit ett blåbär i pekningssammanhang.

Det kan vara svårt att förstå när man ser hans skabbiga skägg och vansinnet i hans uppsyn. Jag brukar tänka att hade han haft tillgång till den röda knappen så hade han spontantryckt på den för längesedan. Jag tror det är kakin som gör det. Fidel har precis som sion kollega Kim "Kimpa" Jong Il har en nästan pervers buff för kaki och uniformt mode.

Innan jag började gräva i det här med diktatorers pekposer tyckte jag att Fidel var en kille som tydligt signalerade "Kom an då... jag skiter i allt". Men faktum är att det inte var särskilt längesedan han var en novis. Ett skrämt litet lamm i en djungel av hårda pekare.

Visst kunde han peka, visst kunde han tyrranniskt dominera ett folk och hålla dem kort. Men han kunde inte peka med stil. Det är en jävla skillnad.



Det är viktigt att förstå essensen av en äkta hårdrockspekning. Själva definitionen av en "äkta" är: Den skall vara en förlängning av blicken.

Först och främst, pondusfingret. Gärna spikrakt (som en tajt rullad feting ex. "Cohiba") men har man cojones nog kan krökt vara ett effektfullt och överraskande alternativ. Det samma gäller armen. Helst spikrak men är man duktig kan man komma undan med lätt böjd. Utsträckt ska den iallafall vara på ett eller annat sätt, något herr Castro verkade har svårt att fatta i början av sin karriär.

Han höll på att trixa och bända men var så ofokuserad att Idi Amin vid upprepade tillfällen sägs ha hotat honom med bonk. Och då är Idi Amin inte på långa vägar ett föredöme när det kommer till pekning.



Vidare är ett bistert ansiktsuttryck att föredra. Inte många kommer undan om de signalerar ett flabbigt intryck. Stalin kunde ofta vara lite flabbig men face it - Josef var ingalunda en kille man tillrättavisade.

Gnska snabbt lyckades Fidel öva upp och lägga till med sitt klassiska och numera patenterade "I-will-punk-you-up-real-bad-ansiktsuttryck". Det blev nyckeln till framgång. Mentalpatientblicken hade han per default så hälften var ju nästan vunnet från början.

Castro experimenterade vilt i olika forum och med olika former. Det sägs t.ex. vara Castro som ligger bakom den väldigt populära inverterade pekningen (d.v.s. med handryggen nedåt. Se bilden ovan till höger). Han har blivit en slags trendsättare i diktatorbranschen och särskilt Saddam har anammat flera av Fidels kommytrix. Bytet från irakisk mustasch till skägg ska tydligen inte ha varit en slump.

Så en dag fick han plötsligt till den kan man säga. Sådär perfekt småkrökt hållningen, distinkt fingerriktning och ett ansiktsuttryck som signalerar "nu jävlar blir det åka av". Perfektion, precis som det ska vara.