Jag tog fajten

...och jag vann!

Vilken kväll. Jag har varit på pisshumör sedan jag kom hem.

Idag när jag var påväg hem skulle jag köpa lite thai-krubb to go. En ganska enkel uppgift kan man tycka, som borde avlöpa utan större motgångar. Kan man tycka, sa jag.

Jag kom in och gjorde min enkla beställning som landade på hundratio riksdaler. Jag frågade om han tog kort. Det gjorde han men att det kostar en femma. Aha, tänkte jag, en gammal hederlig smygockrare och som topping på korven - thailändsk sådan.

Jag har länge närt ett förakt för att inte säga hat mot omotiverade kortavgifter och krögares små finurliga sätt att skinna sina kunder på lite mer deg. As! Må de brinna hårt i helvetet en dag.

Men jag har vant mig och jag har mot min vilja "accepterat" det faktum att trots att jag som konsument hjälper affärsidkare att slippa dyr hantering av kontanta ekonomiska medel ska straffas.

Det som dock skiljde ut dagens incident var att jag hade handlat för över en hundring och jag har aldrig behövet betala kortavgift när jag uppnått dubbelnolla. Så jag frågade i lugn ton om han skulle ta ut kortavgift trots att jag slösade bort över en hunka hos honom.

"Jajjemen", svarade det jävla aset då.

Han hade en vidrig översittarton som fick mig att vilja grabba tag i ett paket nudlar och smacka det med all fysisk kraft mina tunna armar kan uppbåda, rakt i ansiktet på den lille jäveln. Jag sa att jag aldrig hört nåt liknande och frågade om kortavgiften skulle tas ut om jag hypotetiskt sett handlade för tusen spänn. Det skulle den.

Det är skandal. Det är en ekonomisk rövpullning och jag tror att det ligger tjockt med dålig karma för Phons Thaikök för det.

Jag gick till banco istället. Stängd. Jag gick till nästa. Stängd. Jag gick till "Baloo's Livs". Där lukade det mänsklig avföring på mejeriavdelningen vilket sällan är ett bra tecken för en livsmedelsbutiks näringsidkande. Dessutom ger de inte ut cash när man handlar på kort. Dock tog de ut fem kronor i kortavgift eftersom jag bara handlade blåbärssoppa för femton spänn. Ironiskt.

Mitt kortavgiftskonto var fett övertrasserat och jag kände hur förbannad jag började bli. Det spände i huden. Förbannade medeltidsfasoner. Jag kände ett stort begär att förinta all tillstymmelse till affärsverksamhet från torget. Chapmans torg får ju nästan "Backaplan" att framstå som ett fullstädigt socialt funkis och belevat köpmecka. Allt pekade mot att grov ekonomisk förnedring stod för dörren.

"Så fan heller att han ska få ta kortavgift av mig", tänkte jag och gick i taktfast marsch in hos mister thaimat för att ta fajten.

När jag kom fram till kassan flinade den utsugaren från fjärran östern fryntligt mot mig. Jag sa direkt att jag vägrar betala kortavgiften. Han sa att den var jag tvungen att betala, annars var jag välkommen att gå till bankomaten. Jag sa att jag givetvis hade gjort det men att de var stängda. "Så synd", sa han menlöst. Jag mistänker att någon har behandlat honom styggt och att han tänker låta resten av samhällets medborgare smaka payback utan pardon. Han har attitydsproblem den killen.

Jag sa att antingen låter han mig slippa den där kortavgiten eller så går jag utan maten. Han sa att så kunde jag inte göra - för jag hade redan beställt. Wow. Jag hade redan beställt. Bra argument. Jag suckade en dödssuck och sa att jag menade det, att jag går om han tänker ta ut kortavgift trots att jag handlat för över hundra pix. Jag sa att jag tyckte det hela var barockt.

Jag slapp. Så jävla sweet. jag var nöjd med mig själv för att jag väntade med att jiddra tills det var dags att betala för maten. Annars hade han helt säkert haft en oll-fest (ollat) på mina äggnudlar - utav bara fan.

Sur var han och sa att jag inte behövde komma tillbaka. Jag sa att han knappast behöver oroa sig för det. Det är synd, för hur fuckad den där thaikillen än må vara i pallet så fräser de nudlar och pananggrytor bäst i stan.

Antingen är det Bøf 4-ever... eller så skickar jag en bulvan.