Ben & Jerry's

- Hej! Mitt namn är Mikael och jag är en Ben & Jerry's junkie.

Det är här ni i vanliga fall säger "Hej Mikael"... men skit i det nu. Detta är inget AA möte - det är mer en slags varning/hyllning.

Ben & Jerry's borde fanimej narkotikaklassas. Seriöst.

Jag är fast, så fast man kan bli i en drog. Vissa säger att heroin ska vara ganska vberoendeframkallande. Att horse-abstinensen är en brinnande plåga och det värsta beroendet. Det är nåt man säger innan man provat Ben & Jerry's "glass".

Jag vägrar att säga glass om BJ's. Det är rätt och slätt BJ's för mig. En helt annan nivå. Något annat vore som att seriöst jämföra maten på en trestjärnig (Michelinguiden) restaurang med Ikeas varmkorv. Vanlig glass går knappt ner längre, Jag bespottar GB och Lejonet & Björnen är ett förbannat hån. Häagen-Dazs når knappast ens en respektabel metadoneffekt.

Med smaker som Caramel Chew Chew, Choclate Fudge Brownie, Dublin Mudslide och nu senast Peace of cake har jag pundat ner mig nåt alldeles vansinnigt.

Med en paket BJ's i famnen blir allt annat oviktigt. Känslor avmattas och världen utanför försvinner när jag lystet och snudd på hålögt stirrar ner i deras magiska formula och gräver efter guldet. My precious!

Det är lustigt är när man går in på Ben & Jerry's hemsida och läser om lirarna. Snabbt blir man varse om att Ben och Jerry är två rätt sköna hippiepolare som på det glada sjuttiotalet kom på att de skulle börja rodda ihop lite skön glasstillverkning. De var snabbt överens om att bara blanda i grejer de gillar i sin glass, vilket genast blir extra lustigt eftersom de knappast hymlar med sitt peace&love-bagage.

De har verkligen lyckats, de gamla hippierävarna. Jag upplever både fred och kärlek varje gång jag begraver ansiktet i deras (glass)massa. Det är det som kallas en jävla smakresa.

Fan vet vad deras hemlighet är egentligen men hippisar är ju lätt kända för sin hyfsat liberala inställning till olika ljusskygga substanser och allt annat som är psykadeliskt och kul för den delen. Lägg i vad ni vill, hho cares. Ge mig bara lite mer "chunks" så ska jag inte bråka på er killar.

Jag säger prova om ni är redo för det ultimata ruset. Det finns inget skönare än när lite Dublin mudslide kickar in i venerna och jag vågar knappt fantisera om mitt inte så länge till oprövade kort "The Vermonster".

Men var på vakt för abstinensen go'vänner.

Kinesisk vattentortyr är en promenad i parken mot plågan en BJ's tom pint lyckas generera inom loppet av sjukt kort tid. Suget sitter som ett skavsår på magsäcken och värker intensivt och rent djävulskt... men återigen det är värt det, varenda sekund av lidande för de där gyllene minuterna när man sitter där med sin sked och letar efter lyckan.

Nog sagt. Pundarn har talat.