Fy fan för Thor Heyerdahl

Har ni sett Kon-Tiki? Bra, gör aldrig det. Det är bland det bedrövligaste jag har skådat i filmväg. Någonsin.

Det finns så mycket att störa sig på och så lite som är bra att det nästan är värt ett pris i sig. Det enda jag kan ge den är att den har en story. Det har den. Att den sedan förvaltats som en påse fekalier är bara beklagligt. Särskilt med tanke på att det är Norges genom tiderna dyraste film som lär ha gått på dryga 100 mille. Men det är kanske inget som rör ett oljeimperium.

Det som hade kunnat bli så spännande och delikat kommer istället ut som som en segdragen iscensättning av en draknästetpitch, där en jävla hipster-dåre försöker lura folk att investera i hans sinnessjuka projekt. Att segla 8000 mil över Stilla Havet på en flotte av balsaträ. Dödsföraktet i det. Men så satans jävla långtråkigt. Cut to the chase nån gång, började jag tänka efter fem minuter. En känsla som höll i sig eftersom det bara höll på och höll på och höll på. Som att de ville misslyckas. Eller medvetet vills skilja agnarna från vetet och bara få de som är riktigt kåta på Thor Heyerdahl att hänga med ända till slutet.

Hela tiden envisades de dessutom med att prata en engelska, så färgad av det norska språket att det mer lät som dialogen politiker emellan under ett statsbesök än samtal människor emellan. Den ökända Torslandaengelskan bleknar i jämförelse och styltigt är bara förnamnet. Resultatet hade blivit betydligt bättre bara av att låta dem prata norska med varandra. Alternativt skicka dem till en jävligt ruttad logoped.

Sedan så känner jag att det inte adderar att Thor Heyerdahl dessutom verkade vara ett riktigt ärkesvin. Jag är i och för sig inte förvånad. Inte ett piss. Han var en äventyrare och därför är det fullt rimligt att han delade exakt de osympatiska drag jag tycker att de flesta äventyrare verkar ha. Men ändå.

Flottfärden var det enda han kunde uppbåda intresse kring. Han brydde sig inte ett skit om sin familj och vad de tyckte om att han tänkte förverkliga sitt vansinnesprojekt till dröm. Han var så anal med flottjäveln att han helt medvetet valde att riskera sitt och besättnings liv. Allt skulle vara original. Han skulle välja döden alla dagar i veckan före att använda ståltråd istället för rep av hampa – inget fick komma emellan honom och den stora "saken".

Nä, fy fan för Thor Heyerdahl, för hans lilla rötna balsaträflotte och för Kon-Tiki the movie. Det kändes hopplöst att redan från början veta att de skulle klara sig och att det därmed var olönt att hoppas på att en jättevåg, val eller nåt annat bjässigt skulle slakta dem. Så se den inte. Det kan vara mitt bästa filmtips någonsin.