Dubbla apanaget nu!

Jag har så länge jag kan minnas haft väldigt svårt att inse rimligheten med monarki i ett modernt och förhållandevis upplyst samhälle. Att ha ett kungahus där en liten familj sitter med sina nedärvda titlar och tankar duktigt med deg från alla skattebetalare varje år känns liksom bara förlegat och konstigt. Barockt rent av. I min omgivning har jag flera personer som är av den rakt motsatta åsikten vilket är helt i linje med demokrati och åsiktsfrihet. Det tar sig generellt två olika uttryck som jag har lika svårt att förstå. Dels de som tycker om traditionen och tycker att det är nice att läsa om dem i Svensk Damtidning varje vecka och dels de som motiverar fenomenet med att de är en ovärderlig reklamyta för Sverige. Jag tycker varken det är intressant att titta på bilder och läsa texter om en semi-debil familj och deras skyddade verkstad till liv och jag tycker inte att de gör bättre reklam för Sverige än Hollywoodfruarna på tv3. Inte ens med ansträngning har jag kunnat förstå poängen med dem. Inte förrän nu på sistone.

Men plötsligt, efter att under ett par års tid ha förbluffas över kungens makalöst dåliga tajming, tarvliga försök till ironi och hans fantastiskt dåliga fingertoppskänsla när det kommer till att bemöta journalister har jag börjat vända om lite. Även hans skojiga fru och yngsta dotter har visat framfötterna på lytesarenan. För att inte tala om kungaparets son. Sicket ess. Istället för att titta bort och undvika har jag börjat omfamna varje kontakt de har med media. Istället för att känna irritation över att ha dem på min payroll där de svassar världen runt på sina officiella uppträdanden (som en jävligt överbetald kopia av Glada Hudikgänget) så har jag med en genuin förtjusning börjat gnugga händerna och gräva djupt i den imaginära popcornhinken. För jag vet att så fort de dyker upp i rutan så vankas det underhållning som inte går att köpa för pengar, som inte går att skriva, återskapa eller ens likna. Vi snackar primetimegrejer. Avancerad och skruvad improv-skit som har god potential att radera Monty Pyton ur historieböckerna och införa Sverige som supermakt på den internationella humorkartan. Om vi bara börjar satsa lite mer cash.

Vad jag förstår får kungafamiljen bara runt 40-50 mille per år för att täcka alla sina humorproduktioner. Alla som jobbat lite med film vet hur otroligt lite pengar det är. Det är typ som en och en halv Ulf Malmros-film.

Jag har alltså ändrat åsikt och börjat inse att det är som en nästintill oändlig naturtillgång vi har. En resurs motsvarande Afrikas diamantfyndigheter, som bara ligger där och väntar på att exploateras och masskommersialiseras. Men inget kommer att ske av sig själv. Det gäller att investera lite i både utvinnings- och förädlingsprocessen. Därför vill jag uppmana till ett upprop under parollen: Dubbla apanaget nu!

Genom att bara dubbla budgeten de närmsta åren skulle vi kunna säkerställa säkert 500% mer kvalitetsunderhållning utan att blinka. Med lite effektivisering och strömlinjeformade processer kan det bli en hur stor apparat som helst. Sedan släpps marknaden på som en stor fet ekonomisk testospruta och tar det hela till nya nivåer. Kanske blir det en play-tjänst med nytt fräsch material varje dag. Gud vet att potentialen finns. Jag tänker på att kungen redan nu visar allt mer fientlig inställning till att uppfylla sin förbannade informationsplikt och att det genererar allt mer vridna klipp under den svarta humorns hissade fana.

Jag satte i halsen när han kommenterade Silvias hälsa och sa att det kanske var dags för doktorn att skära av henne öronen. Jag shockskrattade mig igenom alla intervjuer där kungen frontas med innehållet i "Den ofrivillige monarken", ryst åt hela Camilla Henemark-gate och nu senast när han kommenterade offentliggörandet av Maddes graviditet så förstummades jag åter igen av hans totala brist på finess. Det går långt mellan gångerna. Men tänk om ett par år, när han snurrar till det ännu mer för sig själv, när han kanske tappar det alldeles fullständigt och kommer ut som en riktigt aggressiv gammelnazist. Då kan vi få sådant guldmaterial direktströmmat. Som när man tappar upp öl ur fat. Det har alla chanser att bli storslaget men det behöver så klart styras upp en produktionsmaskin runt hela skiten.

Sedan har vi det unga hoppet C-P som redan visat var skåpet ska stå om man säger så. I och med uppdagandet av hans design-scam för Svenskt Tenn så hittade jag ett gött klipp från TV4 (såklar, vad annars?) där Tilde de Paula intervjuade honom om "hans" eldskärm. Närmare världsklass går inte att komma. Det är en skamsköljning som heter duga. El fantastico!! Jag tänker att det knappast är första gången som C-P möter media eller blir intervjuad, men trots att han troligen fick mediaträning tillsatt i bröstmjölken så är det som att han upplever att han just kastats ut ur sin lilla varma rymdkapsel mitt ute i mörkaste rymden och att han svävar iväg längre och längre bort från sin lilla trygga kuvös. Den paniken. Känslan av total blackout som blandas med en stark air av lågbegåvning när det pratas formgivning. Den går varken att imitera eller spela upp till något som ens kommer i närheten av någon utanför den Bernadottska klanen.



Det var när jag såg detta alldeles delikata klipp förra veckan som jag blev verkligt övertygad om att vi måste värna om vår kungafamilj. Det är fanimej rent av ansvarslöst att inte ta tillvara mer på en sådan tillgång. Med en ganska blygsam investering skulle vi troligen kunna växla om hela den svenska industrimodellen och lägga tonvikten vid en lika miljövänlig och hållbar som brottartung humorexport. Bara en sådan sak som att alltid alltid alltid envisas med tala om varje familjemedlem i tredje person. Och sköna lines som "behovet behövs" och "som en tanke på posten" Fullständigt briljant.

Sprid ordet: Dubbla apanaget nu!