Dåliga nyheter

Idag hämtade jag och chiefen foder på donken. Inget jag är stolt över. Men jag skyller på att jag var lite sliten efter guldäggsgalan med tillhörande dryck och baluns... och en okristligt tidig tågresa hem.

Medan vi väntade på burgarna pekade hon på dagens Metro och uppmärksammade mig på att att glassgubben har börjat kila stadigt. Kärat ner sig. Vi diskuterade bara kort med var överens om att det kändes fel som fan. Sedan har det gnagt på mig hela dagen. Egentligen borde jag glädjas för hans skull men det gör jag inte. Jag känner mig besviken. Han har stått där helt solokvist utanför landets kiosker så långt bak i tiden mitt minne räcker till. I ur och skur har han funnits där och varje dag och ihärdigt påmint alla glasstarmar om sin existens. Han har levt för glassen. Sånt engagemang är hedervärt.

Därför känner jag en väldig olust när jag plötsligt får svart på vitt att han under alla år har gått och mörkat sin könsdrift. Fan. Jag vill helt enkelt inte veta att han doppar. Jag vet inte varför egentligen. Det känns bara fel. Han ska hålla på med glass och helst ge fan i alla former av frivolt leverne. Och absolut inte skylta med det i alla fall.

Samtidigt känner jag mig såklart en aning missunsam. Det är ju på ett sätt vackert att även han har hittat någon att hålla i handen och... nä fan, jag vill inte tänka på det. Eller?

Tänk på det nästa gång ni avnjuter en Nogger i solen, när era läppar vidrör en Magnum. Tänk då på att den glassen kommer från den där glassclownen som öppet börjat njuta av köttets lustar. Tänk att exakt den här glassen är gjord av en kille som knullar så in i helvete så fort han kommer åt.