Igår snackade vi om glass här hemma. Inte vilken glass som helst heller utan glassbåtar och specifikt de som man köpte från glassbilen. Jag gillar verkligen när vi grottar ner oss i viktiga ämnen J och jag.
Hon sa att hon hatade glassbåtar när hon var liten. Hon hade förätit sig på dem för det var den enda glass som hennes mormor (som bodde nästgårds) köpte hem och det fanns alltid ett stadigt saldo glassbåtar i frysboxen. ALLTID. Fatta grejen. Fri tillgång till glassbåtar.
Jag gapade och dumttittade helt oförstående. Jag hörde vad hon sa men kunde inte ta in det. Det var provocerande. Mitt förhållande till glassbåtar är helt tvärtom. Jag kan räkna de gånger det fanns glassbåtar hemma. Det var lyx och glädje – det var karnevalen i Rio (för barn). För mig var glassbåtar det yttersta tecknet på att det rådde ekonomiskt välbestånd i familjen. Jag råälskade glassbåtar och har än idag svårt att hålla tillbaka förtjusningen som uppstår när jag blir överraskad med denna sublima skapelse.
Lyx! Lyxlyxlyx! Vi fick bara knattepinnar och isglass från Glassbilen när jag var liten. När jag 20 år senare sommarjobbade för Hemglass hade de sommarkampanj - en storpåse Glassbåtar för 109 kr. Jag var avundsjuk på varenda en som köpte dem, men alldeles för chockerat hänförd för att slå till själv.
SvaraRaderaGlassbåt är lyx - så är det bara, punkt!!
SvaraRaderaDet var som när man hörde glassbilssignalen, skulle mamma/pappa slå till idag eller skulle man få vänta ännu en vecka? Man satt som på nålar, antingen "glassbåt och stor lycka" eller så "lappskojs".
SvaraRaderaDet är mystiskt det här med glassbilen: När man var liten hade de ju regelbundna veckorutter genom alla bostadsoråden.. nu hör man ju deras tutande väldigt sporadiskt, kanske en gång i halvåret eller så. Har inte heller sett en glassbil på evigheter. Vad beror detta på? Jag kräver en förklaring.
SvaraRaderaFör övrigt var marängcupen favoriten hemma hos oss. Det var ett rituellt inslag framför nöjesnassakern på lördagar.
SvaraRaderaMm.. marängcup.. Finns de fortfarande?
Vi fick Duffy jämt rätt och slätt.
SvaraRaderaJag vill också snacka nostalgoglassar med min man. Men han har barnarovat mig så han berättar mest om när han träffade Hitler och Fuhrern gav honom en klubba på gatan mitt i heilmarcshen. (detta skall målas upp svartvitt när man tänker på det och endast klubban skall vara i färg-i sann tyskfilmsanda)
Kan jag inte få vara i hop med dig och J?
Andreas:
SvaraRaderaFattar du inte att alla glassbilar är rånade och så?
Finns en anledning till att man har en lön på tjugostvå papp i ingångslön. Sen om du kör i Bergsjön med omnejd får du en fallskärm på 12 miljoner om året.
Glassbåtar är lyx. Kommer i håg att dom alltid var dyrast i glassbilen (förutom typ nån äcklig vuxenglass med likör) och man tjatade sig blå för att få dom.
SvaraRaderaMen allt som oftast slutade det med nån vaniljpuck, eller möjligtvis en 88an-kopia.
Min snåla morsa från Gagnef köpte bara knattepinnar så hos oss var glassbåtar fantasifoster som man på sin höjd fick hemma hos en kompis lätt senila farmor.
SvaraRaderaGlassbilen susar förbi hos mig ibland men jag kommer aldrig ihåg när så jag blir utan glass.
Andreas: det kanske beror på att du är vuxen och har ett jobb. Glassbilen kör sin runda under eftermiddagarna/kvällarna.
SvaraRaderaDu har fått ett mail till bad actors Mike.
SvaraRaderaAnnars så är glassbåten lite för mycket, för stor. Tacka vet jag piggelin. Plus att man slipper chokladen!
exakt mr elway! piggelin. och twister. som jag älskar twister. trots att den bytte namn.
SvaraRaderaMen gunåde om du slafsar i dej glassbåt innan du ätit potäter, sa mormor.
SvaraRaderaÅ Båtkexet var godast! Finns dom ännu?
Haha! Lyx! När jag var barn fick jag inte glass överhuvudtaget - jag fick frysa in bananer på pinnar och låtsas att det var glass. Det var hårda tider.. :)
SvaraRaderaSnålfan i mig plockar alltid billiga, kasserade glassbåtspåsar från fabriken. Oftast helt kanon men ibland saknas sylten inuti. Då blir man lessen
SvaraRaderaOHHHH!!!! Jag älskade också glassbåtar, denna oväntade lyx som så sällan bjöds. Och så vad det den där lilla syltklicken i mitten...
SvaraRaderaUsch, nu blev jag riktigt ledsen. Chansen att jag någonsin mer ska få äta en glassbåt är försvinnande liten. Jag är numera laktosintollerant och det finns inga laktosfria glassbåtar :-(
(än???)