IPRED och lite annat

Kollade just på Kvällsöppet med Lennart Ekdal. De började med att diskutera IPRED-lagen som från och med idag träder i kraft. Jag orkar faktiskt inte opponera mig nämnvärt mycket. Det lär väl ge sig med tiden skulle jag tro, om den här typen av lagar är rätt väg att lösa problem. Med tanke på att 2,2 miljoner svenska datorer ansluter mot piratbuktens servrar varje vecka kanske det ändå är läge att titta över lagen. Men men. Det här handlar om något helt annat.

Att delta i debatten hade de bjudit in någon gammal jävel från svenska förläggareföreningen eller något åt det hållet. Det var de som tog initiativet att samla svenska författare att skriva under ett upprop mot nätbuset. Några av dem som skrev på och verkligen gick i bräschen är Henning jävla Mankell och Jan Guillou såklart. Janne är lite av en gratisätare när det kommer till att tycka till om saker. Han har bättre tryne än ett tryffelsvin när det handlar om att nosa upp en arena där han kan komma till tals och köra sitt raljanta och överlägsna gubbtugg, om än det ena och än det andra som hör yngre generationer till. Det där sura förstadiet till utvecklad senildemens. Eller så kanske det bara blir så när man gifter sig med någon som ser ut att vara framdriven ur samma äggstock. Vad vet jag. En sak kan jag i alla fall säga, guilloueffekten får mig att vilja göra precis exakt tvärtom mot vad Janneman säger. Jag funderar på att infektera min hårddisk genom att okynnesnedladda Arn-filmerna och bara sitta och fulhålla på dem. Njuta av gratiskänslan, slänga dem och sedan göra om samma grej igen.

Vidare är i mitt tycke helt absurt att låta förläggare snacka om hur de drabbas av förlorade inkomster genom fildelningen. Löjeväckande rent av. Helt ärligt måste väl biblioteken vara en sjukt mycket större aktör på fildelarmarknaden i så fall. Att ens fantisera om att någon stackare skulle orka läsa Arn i pdf-format är som ett enda stort aprilskämt bara det. Och om nu någon störd sate mot förmodan faktiskt skulle få för sig att snika till sig något smutsigt digitalt alster signerat Mankell så är det bara att beklaga. Men jag tror nog att han klarar det bortfallet.

Hade det inte varit både lämpligare och mer relevant att ta dit någon representant från filmbranschen istället?

Sedan var det dags för motståndarsidan att komma till tals. De hade valt ut en rackig gotbrud, helt utan argument, men med blått skabbhår och mörkare (smink)ringar runt ögonen än självaste Björnligan till att ge svenska fildelare ett ansikte. Frågan är hur de kom upp med den mästarplanen. Jag är ganska säker på att tanken var att de skulle markera vad det är för galningar som sitter och laddar hem film och musik utan att betala för sig. Det funkar säkert klockrent på den äldre generationen. Hur svårt är det att ta parti emot någon som ser ut att skita i precis allting. Jag kan riktigt få upp bilden av hur det skruvades på sig i fytriotalistfåtöljerna i landets radhuslängor när hon kom i bild. Vad är det för jävla as, fildelarna – de verkar ju inte riktigt kloka i huvudena. Fan, undra om inte det var Ekdal själv som kom på den briljanta iden. Han verkar ju sådär lagom subjektiv.

Synd bara att det andas äckligt mycket likhet med all annan typ av smutskastningspropaganda.

Sedan måste jag tillägga att jag verkligen stör mig på att de lagt upp två rejäla travar med riktigt skitgamla böcker på Birros plats. Som för att visa att här har vi en påläst kille. Han har skrivit böcker har verkligen ett jättestort behov av att kunna bläddra loss i originalutgåvor av böcker från tryckteknikens begynnelse. I direktsändning.