Breven från Holm...

Veckan som gått burit med sig ett helt nytt inslag, mest tack vare den ihärdige läsaren och bloggaren "El Mango" - mannen med obotlig konfliktfetisch och en svårartad fäbless för uppvigling i alla dess former.

I måndags kväll skrev jag ett blogginlägg om Stefan Holm där jag förklarade att jag inte längre kände samma agg när jag såg honom figurera i tidningar och på tv. Jag förklarade även att min gamle kamrat "Mr Needles" hade jobbat i skift och nu hade gjort sig förtjänt av lite "time off". Jag skrev även en uppmaning riktad direkt till Holm om att han borde satsa mer på hoppningen än på att läsa TP-frågor och lajja och verka clever.

El mango berättade att han hade tipsat Holm om mitt inlägg och att vi nu skulle få se om han dök upp i kommentarsfältet. Och nedan följer en kort redogörelse eftersom jag vet att många väntar på vad som hänt i den frågan.

Dök upp gjorde han och jag måste tillstå att jag blev mäkta förvånad när jag såg att "Stefan Holm" lyste i min inbox. Jag tänkte att det är någon som skämtar men kollade domänen och mycket riktigt det var Mr. Höjdhopp själv.

Efter det har vi i fyra dagar haft ett livligt mailutbyte och kommit fram till en form av ömsesidig (enligt mig iallafall) acceptans av varandras åsikter.

Holm verkade smått irriterad över vad han just hade läst (och vem skulle klandra honom för det) och frågade ganska korthugget vad han hade gjort en "stackare" som mig för ont. Jag svarade att jag trodde allt började med guldtröjan på OS i Aten och att jag tyckte han verkade allmänt osympatisk av det jag sett av honom. Han i sin tur undrade om han ens behövde gå in på vad han fick för vibbar av min blogg. Det tyckte jag inte var nödvändigt om han inte gärna ville och sa att jag skulle tro att han tyckte jag var "ett jävla rövhål". Holm sa att det tyckte han inte, mer en stackare på grund av min pessimistiska grundinställning.

Jag var tvungen att förklara att något som alltid förväxlas med pessimism är destruktivitet, vilket inte är sant. För en pessimist är pessimismen en lika stark drivkraft som
den positiva inställningen är för en optimist. Det är helt normalt och ganska typiskt för "optimister" att döma ut pessimisters synsätt. Det har lyckats bli praxis att mallen för ett lyckligt liv går via optimism. Precis som det jävligt irriterande fenomenet att det är morgonmänniskornas regler som styr världen medan kvälls- och nattmänniskorna avfärdas som slöa hippietyper. Jag blir så jävla trött på det.

Vidare utbytte vi åsikter i fallet med guldtröjan och vad gäller anldeningen till att han tryckte upp den så har jag inga synpunkter utan antar att alla mentala medel är tillåtna. Det är när det kommer till det kritiska momentet "användandet" (eller snarare hur det gick till när den användes) som vi inte förstår varandra. Och låt så vara.

Det har även kommit till min kännedom att jag burit med osanning i fråga om vilken sportbag guldtröjan låg i. Det visade sig att det inte var i Holms egna väska den låg. Alla kan begå misstag;)

Holm tyckte att det fanns en stor skillnad i våra respektive sätt att uttrycka åsikter. Han genom obestridlig fakta och jag genom känslor och överdrifter och eller rena lögner. Känslor och överdrifter yexbox - thats my middle name - men lögner vill jag inte hålla med om. Jag hävdar åsikter och kommer ofta fram till en rad antaganden. Tillochmed "möjliga" sanningar. Men jag aktar mig alltid noga för att hävda dem så mycket att det kan anses som en lögn. Hårfin linje som jag tycker att jag lyckas behärska ganska bra.

Vi har kommit fram till att vi nog aldrig blir bästa polare och att det nog knappast är en större förlust för någon av oss. Jag diggar inte Holm mer nu än innan men måste ge honom det att efter vår konversation har jag fått en större förståelse för honom och hans sätt. Det är det som är det magiska med kommunikation.

Jag avslutade med att säga att han kan ta det kool och inte ska tänka för mycket på "Mr Needles" när han står inför nästa hopp. För min lille voodookille har gått på semester.

Slutligen måste jag erkänna att det känns lite extra kul att jag verkar ha fått en ny och solid läsare i form av Stefan Holm himself, för jag tror faktiskt att han kommer känna en (om än tvångsmässig) dragning att flukta lite på Bloggfrossa framöver;)