Verbalt Sweeny Toddad

Var hos min gamla frisör igår. Var tvungen att trimma barret, akut omgående, och eftersom Sharper hade över två veckors kö var jag tvungen att plocka fram plan B. Min gamla frisör. Det är alltid lite obekvämt att gå tillbaka till en frisör om man som jag väl har börjat gå hos en annan. De blir så snarstuckna. Känner sig bedragna och sätter igång hela martyrapparaten. Man får känslan att de tycker att man är ett otroget jävla svin. Samtidigt de innerst inne verkar lite glada att man är tillbaka (vill jag tro i alla fall). Därför blir första återbesöket en nästan lite pervers tillställning där man blir slagen och smekt med samma hand medan man sitter lydigt och håller käft. För man vill inte jinxa sin klippning. Inte för att jag på riktigt tror att jag skulle riskera att bli regelrätt Sweeny Toodad. Men väl en light-version, där jag går ifrån salongen, verbalt förnedrad och med en klassisk särskole-crew-cut som krona på verket. Det är standard.

Inte nog med att jag bokade en tid tidigare i veckan som jag glömde av och därför fick ringa upp, skylla på stress, be så hemskt mycket om ursäkt och genast boka i en ny tid. Som jag i ett förvirrat tillstånd av stressdemens råkade glömma av och därför tvingades ringa ännu en gång dagen före för att dubbelkolla. De var med andra ord fett trötta på mig när jag väl sprätte in glad i hågen på lördagsförmiddagen och hivade upp en hand i en yvig men glad hälsningsgest. Ett stramt hej till svar. Inte mer, inte mindre.

Så blev det min tur. Jag berättade hur jag ville ha det. Kort på sidorna, men inte rakat, och lite längre ovanpå. Sedan bara hände det: Varför inte rakat? Du ska ha rakat. Ok, det blir bra. Men inte för långt uppe på då... så det ser syntigt ut!? Det blir nog bra ska du se. Ok, det låter bra. Du klipper dig ALDRIG så det är nog bäst så här. Hehe, ja jag får väl vara ödmjuk nu när jag varit så dålig, skämtade jag... [tystnad till svar] Heheheee.... [fortfarande tyst]. Sedan var isen bruten och vi kunde föra ett trevligt samtal om Berlin och Berghain, om min stundande Moskvaresa, Putin och ryssarnas allmänt osofta homopolitik. Om ditten. Och om datten.

Jag vaggades in i ett lugn. Började slappna av och trodde nästan att jag var förlåten. Klippningen var nästan klar och då plötsligt kom det verbala njurslaget "Håller du på att spara ut ögonbrynen eller är det ok om jag trimmar dem lite?"

HÅLLER DU PÅ ATT SPARA UT ÖGONBRYNEN, ELLER ÄR...

Fan alltså. Jag var bra spak när jag äntligen kom ut i friska luften.