Det blir inte alltid som man tänkt sig

Fan!

Det har varit en hektisk tid på sistone. Husvisningar hit och dit, en Moskvaresa med en helvetes massa jobb före och under det, sedan Berlin (också med jobbet) och medan jag var där så slog vi till och blev husägare. Och håll i hatten. Hus på Hisingen minsann. Jag fy fan. Jag har väl knappast gjort mig känd för min enorma kärlek till ön och frågan om jag någonsin kommer älska den ön. Inte som Majorna. Men allt har sin tid och nu är min tid som Hisingsbo stundande. Med allt som händer där med nybyggen och skövling av slummen så känns det som att det är den smartaste investeringen man kan göra just nu. Se bara på Kvilles gamla råslum. Borta. Plötsligt insåg väl någon att det är helt orimligt att som storstad i västvärlden hålla sig med så nedgångna områden fem minuter med bil från centrum. Det märks att det händer saker på Hisingen. Progressivt. Sakta men säkert sker en förändring och snart kommer det att bli mycket dyrare att köpa hus så nära centrum. Det är jag övertygad om. Dessutom är det mysigt som fan.

Allt är med andra ord fridens. Eller skulle ha varit. För när jag väl kom hem från Berlin så hade vi tänkt fira det hele. Jag hade knappt fattat att det hade hänt. Så bisarrt att köpa hus och inte vara tillsammans när man gör en sådn stor affär. Så fredagen gick åt till att kokonga med familjen och försöka smälta allting. Så vaknade och det var lördag och strax efter lunch fick Josefine jätteont i magen och blev mer eller mindre sängliggande resten av lördagen och hela söndagen. Till slut gick hon till läkaren igår och han skickade henne akut till Sahlgrenska. Plötsligt var det blindtarmsoperation på gång, men efter en massa provtagningar och klämmande på magen och väntan hände inget och nu börjar hon må bättre. Så det kanske inte blir någon operation i alla fall och då får hon komma hem imorgon igen. Åh den längtan. Jag funkar inget vidare utan henne. Det är tomt och kallt här hemma. Även om hon är i trygga händer så är oron konstant.

Konstigt. Men imorgon ska handpenningen in och då dyker ju ett nytt tillfälle att fira upp. Eller?