In med det nya...

Nytt år. Skönt. 2012 var bra men 2013 ska bli ännu bättre har jag tänkt mig. Året då jag blir en bättre människa. Dock får det ju finnas gränser. Men här kommer i alla fall en lista på vad jag har bestämt mig för att bli bättre på. Lite som ett nyårslöfte.

– Svara på SMS. Jag är orimligt dålig på att svara på SMS. Så att jag skäms. Detta inkluderar även Facebook-meddelanden, mail och andra kommunikationsvägar.

– Umgås med mina vänner. De senaste åren har nästan 100% av min umgängesform skett under formen över en öl (där "en" innebär en mycket obestämd form). Jag måste bli bättre på att hitta på annat med mina vänner. Också. Fortfarande ta "en" öl men även gå på bio, utställning, konsert, fika, luncha, spela tv-spel eller waddevva.

– Träna. Japp, den gamle käpphästen. Jag ger mig på ännu ett försök att upprätthålla någon form av värdighet när det kommer till hållning och omfång. Men jag ska inte sätta upp några idiotmål eller följa någon diet eller annan skit som förtar all livsglädje. Keep it simple. Mindre portioner. Mindre onyttigheter. Kontinuitet. Dessutom ska jag börja utnyttja lunchtimmen till träningen och inte förlägga allt till kvällstid eftersom det ändå inte funkar för mig att gå iväg en timme fyra gånger i veckan. Det kommer alltid något emellan. Att träna på lunchen har tidigare varit förenat med pina och obehag eftersom det har inneburit att jag då tvingats avstå en daglig och mycket social aktivitet som jag uppskattar mycket – den värdiga lunchen. Nu när jag arbetar på Hisingen är detta inte längre ett problem eftersom värdiga luncher är ytterst fridlyst här ute (separat hatinlägg kommer).

– Bloggandet. Jag är nästan trött på att säga att jag ska ta mig i kragen med bloggandet. Jag har återfått lusten men inte haft tiden. 2013 ska jag reclaima det kravlösa bloggandet som tidigare har skänkt mig glädje. Det där jag inte oroar mig för besöksstatistik och antal läsare. Jag har nått botten känns det som. Vet knappt om jag har några läsare längre eller vilka ni är (visa har jag koll på såklart). Men ur askan kan det bara bli bättre. Jag vill mer än gärna ha många läsare men jag kommer fortsättningsvis att skriva om det jag känner för (hur banalt det än må vara) och inte försöka anpassa mig till vad som är poppis på Twitter. Mer kärlek. Mer hat. Mer starka känslor och mindre mellanmjölk. Således.

– Skaffa/Arbeta in en klädstil som jag trivs med. Jag är trött på att vara så fladdrig i min klädstil. Trött in till märgen på att alltid gå runt i billiga t-shirts som är producerade av genuint lidande i tredje världen, Acne-Jeans och andra kläder av pisskvalité. Det är för enkelt och får mig bara att se fet och deppig ut. Som alla och ingen på en gång. Jag är inte ute efter att se unik ut. Tvärtom. Jag vill gärna hitta något som gör att jag vid en första anblick alltid ser precis likadan ut utan att vara det. Jag vill ha en enkel och nedtonad men proper stil, som blir min stil som jag kan känna mig trygg i, så att jag aldrig mer behöver förbereda mig mentalt i en vecka innan jag ger mig ut för att köpa kläder. Jag fan hatar det. Jag vill ha en stil att åldras i. En värdig stil. Och så vill jag göra det enkelt för mig. Jag vill se bra ut i mina kläder men utan att anstränga mig och utan att bli ett offer för dressmanstilen. Därför tänker jag mig en version av min gamle kollega Jens egenutvecklade modekoncept Adult Contemporary (som är en briljant och ganska självförklarande titel) där jag tar tillvara och bygger vidare på mina tillgångar som skägg och nya glasögon. Intellectual Contemorary skulle man kunna kalla den. Eller kanske ännu bättre; Autistic Contemporary. Vi får se.