Bokbunkring

Inte nog med att J var och hämtade ett stort tjockt bokpaket igår. Idag när jag kom hem hade hon fyllt bordet med ännu en hög. Jag kände stress när jag såg högen. Det gör jag alltid när hon handlar böcker som att det inte finns någon morgondag. För varje bok hon köper framstår min andel böcker allt mer blygsam. Och gör jag ett kontraköp så fylls ju hyllorna på ännu mer och så står vi plötsligt där och fingrar lystet på en Billy till.

Jag har gjort tröstlösa försök att bromsa inflödet. Ett tag tror jag till och med att hon lyssnade lite, för hon började plötsligt låna på biblioteket istället.

Men det finns tillfällen hon inte går att stoppa och det är när hon lyckas lägga vantarna på en ny Lapidus (fan-fucking-tastisk recension). Då är hon såld. Det är samma sak varje gång. Han liksom trollbinder...
  
"Jorge drog bak skallen. Spanade in snubben på tre decimeters avstånd. Höll fram presenten: en Dom Pérignon 2002 – tydligen råfin.
   Babak: Mahmuds äldste homie. Babak: iransk langarprofet, fittmagnet, fett med förortskaxighet – trodde han själv i alla fall. Babak: gjort resan som Jorge en gång själv planerat. Snott vägen som varit vikt åt honom. Börjat nere på gatan. Lärt sig gejmet. Greppat marknaden – hur vanliga förortslirarna börjat bruka som värsta Stureplansfolket gånger en lax."


 
Notering: Herr lapidus verkar ha fattat tycke för extravagant användning av skiljetecknet kolon.