Skönt är att bli förvånad

Det är så otroligt skönt att bli förvånad. Det blir jag inte särskilt ofta nuförtiden. Jag har liksom vant mig vid världens vansinne vid det här laget. Vant mig vid att tugga, svälja och glömma så fort jag slår upp en tidning, och det sämsta mänskligheten har att erbjuda skyfflas rakt ner i halsen på mig. Jag har till och med lärt mig slappna av när Peter Settman sätter igång att fista mig, när allt jag vill är att koppla av framför tv:n.

Men när jag såg Dressmans nya Rolling Stones-kampanj blev jag faktiskt paff på riktigt. Så in i helvete sjukt men fantastiskt roligt på samma gång. Den som lyckades signa rättigheterna kommer ju gå till historien som personen som lyckades knäcka de gamla rockrävarnas varumärke en gång för alla. Varken pedofilskandaler, överdoser eller ens ålderdom har ju lyckats rå på dem hittills. Men så plötsligt, från ingenstans, kommer Dressman in på arenan och klyver gobbajävlarna som fuktig furu.

Fatta hur många medelålders män som knappt vågat drömma om att slippa lös ur sina strykfria byxor och ribbstickade tröjor av egyptisk bomull, som plötsligt fått ett alibi för att våga bli lite "rockiga". Och så kommer deras modeleverantör nummer ett och dukar upp till köpfest. Bara sådär. Grattis Sverige!

Dessutom har de som alltid lyckats få till en riktigt schysst Ullared-patina på samtliga tryck. Ett konstsycke i sig. Det hela är våldsamt genialt. De kommer givetvis sälja grossvis med t-shirts till sin målgrupp (män som gett upp) och i samma veva tokdöda all annan konkurrens.

Ingen kommer någonsin vilja riskera att få frågan om man köpt sin bandtröja på Dressman. Saker som bär muntrycket kommer inte ens duga till att elda med utanför Dressmans kundgrupp (som för övrigt kommer att fyllas på underifrån i all evighet). Det är bara att applådera. Dressman har troligen lagt grunden för ett vattentätt monopol på Rolling Stones-merchandise från nu.