Igår när vi kom hem efter att ha varit ute en sväng, stod jag och muttrade medan jag grävde i fickan efter dörrnycklarna. Jag gruvande mig ljudligt inför att behöva möta lukten av den förhatliga kattlådan i hallen. Den nya kattmaten har nämligen fuckat upp de små livens tarmflora såpass att de har utvecklat en massiv produktionslinje för ett nytt aggressivt C-stridsmedel på kuppen.
Ivrigt rusade S:et in först för att säkra. Väl inne utbrast hon förtjust: "Näe pappa, det luktar inte bajs... Det luktar bara skräp".
Jag tittade på J och kände hur tröttheten grep tag om mig igen. Man vet att man har nått en slags bottennivå när familjens 6-åring försöker peppa upp stämningen med att det bara luktar sopor hemma. Måtte den här jävla renoveringen bli klar snart.
äcklit m sopor. tycker du borde städa.
SvaraRaderaäh skoja ba mere. när ska du berätta om nya kneget? är rätt nyfiken.
Jag måste vara dum och missat några tankesteg.
SvaraRaderaMen hur ska renoveringen fixa kattens dåliga mage?...:)
Jag VILLE missförstå....sorry.
Håller även med "emster", berätta om nya jobbet snart Mike.
Mike, följ mig och jag skall leda dig till paradiset:
SvaraRaderaDet är dessa "små" vardagsbekymmer som får den lilla människan att stanna kvar på jorden. Det är känslan av att längta efter det som funnits vid horisonten så länge, för att sedan uppnå det - som gör att man lär sig att värdera sin omvärld.
Det kan vara det enda som får en människa att inte bli som Lindsey Lohan.
Dessa små vardags-stimuli är det enda vi har. Dessa små vardags-stimuli är det som skiljer oss till exempel från de ny-rika och mongolida kändisarna. De som oftast inte kämpat tillräckligt hårt, för att det ska stå i direkt relation till deras leverne.
Rubbas balansen mellan ångest, prestation och drömmar ligger man illa till. Där runt hörnet väntar de, Lindsey, Paris och de andra.
Se dej omkring i världen, deras eviga strävan efter små, små tillfällen av den där känslan att besegra ett litet vardagsproblem, tar hela tiden nyahöjder.
Det är som att först diggga "nicko-kickar", för att sedan klättra hela vägen upp till heroinet.
Ditt kök är din nicko-kick, njut så länge det varar för nästa ångest-laddade bajs-macka från verkligheten väntar runt hörnet.
Och! Se det från den ljusa sidan, när köket är klart, kan du laga mat till katterna och på så sätt bli av med båda dina problem.
Låt katten förorena ute istället. Grannarna tjurar mne vad fan det gör de ju ändå?
SvaraRaderaFyra ord till dig;
SvaraRaderaPussi kattsand
Royal Canin
... fast det kanske är fyra helt onödiga ord för dig... Hemma hos mig är de helt nödvändiga. Soporna har jag ingen lösning på emedan jag tillhör den numer exklusiva skara som har ett fungerande sopnedkast, helt utan sorteringskrav. (Fy mig. Jag vet. Men det är en lyx jag unnar mig.)
Kolla in http://www.facebook.com/home.php#!/group.php?gid=87500194530
SvaraRaderaAlltså det var ingen skum reklam för min egen hemsida eller så. Det är facebook-gruppen Family Living - the True Story. http://www.facebook.com/home.php#!/group.php?gid=87500194530
SvaraRadera