Day 20 – This month

December. Ja, vad ska man säga om december egentligen? Högvinter. Snö och hela faderullan är här. Bara dopparedagen kvar. Och nyår såklart. Det är som vanligt. Springer runt på dagarna och försöker rodda med de sista klapparna. Stressen börjar ta ut sin rätt men jag försöker intala mig att det hör julen till och det gör det kanske också. Till helgen ska det flängas runt. Det ska firas lite här och där så det blir åka av. Det ska bli trevligt och kul på alla sätt, men jag längtar lite till när det är dags för oss att börja fira jul hemma. När folk får flänga för att komma till oss. Men mest av allt längtar jag till mellandagarna. Då ska jag parkera röven i soffan och hårdpunda film och tv-serier. Det är i alla fall planen. Vi får se hur det går med det.

Jag gillar december. Det är den bästa vintermånaden. Det ges så många tillfällen att mysa och ha det lite kurigt. Mina tankar går till de som är ensamma. Helt ensamma. Man ska inte behöva vara det. Inte kring jul i alla fall. Jag skulle gärna vilja göra något bra för någon någon gång. Men jag vet inte riktigt vad. Att köpa Faktum känns lite futtigt men det är ju bättre än inget.

Jag brukar tänka på en historia som min gamla chef berättade. Jag minns inte exakt hur det var men det var ungefär såhär:

Det var vinter och han hade varit ute på krogen. Hans flickvän och relativt nyfödda son låg hemma och sov. När han kom hem såg han en hemlös stå och huttra utanför hans bostad i centrala Göteborg. Det var iskallt ute och mannen frös som fan. Av någon anledning började de snacka och utan att tänka så spontanbjöd han in mannen att käka något och lät honom sova på soffan. På morgonen kom hans flickvän in och frågade vem i helvete mannen i deras vardagsrum var. Min chef hade råkat glömma av att nämna deras oplanerade nattgäst. När mannen hade fått vaknat och fått frukost så tackade han för sig och gick. Väldigt tacksam.

Det är en fin historia. Helt jävla galen, men väldigt fin.

Apropå gammal chef. Jag inledde även den här månaden med att säga upp mig. Det var ett jobbigt beslut. Jag gillar alla mina kollegor och har mycket att vara tacksam mot byrån för. Men det var kanske dags. Min anställning upphör på nyårsafton. På tolvslaget. Sedan ska jag vara pappaledig en månad till innan det är dags att möta världen utanför igen.