Appropå bevarandet av fornminnen...

Jag har länge undrat vad som är grejen med K-G Bergström och hans frisyr. Vad är det han försöker hålla fast vid egentligen? Ser han inte att det råder svår missväxt norr över? Eller kan han på fullaste allvar fortfarande leva i villfarelsen "det vänder nog snart... bara jag väntar"?

Vi pratar om en frisyr som gick samma öde till mötes som trilobiterna och numera bara finns till allmän beskådan i diverse marmortrappor. Eventuellt finns ett exemplar i Naturhistoriska museets källarvåning. Och på K-G Bergström – mannen, myten, hårsäcksförintelsen.

Men K-G Bergström är inte den som ger sig i första taget och det ska han ha kredd för. Jag minns att han för över ett år sedan satt i SVT:s morgonsoffa och blev avtackad under mycket finska former. Han skulle sluta jobba och istället börja bidra till vårt frodiga duvbestånd. Bli pensionär helt enkelt. Ett beslut, som av hans svinsura min och tomma blick att döma, knappast hade kommit på eget initiativ. Och redan efter ett par veckor var han där igen som om inget hade hänt. Nu mer än någonsin. Killen är fan all over Sveriges Television och kladdar. Det är bara att tugga i sig, han kommer att ta sin sinnessjuka frisyr med sig sex fot under, när den dagen väl kommer. Men inte en förbannad sekund tidigare än så. Med tanke på ryktet om att det var K-G Bergström som dödade Ötzi alpmannen en gång i tiden, kommer den troligen överleva oss alla.

Inte ens den massiva islamiseringen har en chans mot K-G Bergströms frisyr.