Strömlinjeformad ångestreducerare

Idag slog det mig att alla ställen som serverar lunch borde ha en liten fin glasmonter uppställd där de presenterar dagens meny. Vill kanske inte dra det så långt som att lagstadga det i ett första steg, men åtminstone strängt uppmana alla lunchkrögare att följa mitt råd. Jag har nämligen räknat ut det visuella intrycket skulle minska min kraftiga beslutsångest, i samband med lunchbeställninngar, med upp till 75%. Inte illa.

”En sunkig lunchmonter”, suckar nog många blasérat nu. Jag kan fan höra er genom blogginlägget. Det är för att ni tänker på Marmaris, Playa del Sol och andra osexiga turistkulisser. Men det här är banne mig inte samma sak. En fräsch monter kan signalera väldigt mycket omtanke och hög servicenivå för människor som liksom jag lider av tvångsmässigt grav lunchångest. Det går överhuvudtaget inte att jämföra med gulnade bilder, där plastlamineringen börjat krulla sig på samma sätt som pensionärers hud blir skrynklig, och som satts upp för att skapa tarmsug hos alla förbipasserande lönnbukar med hawaiiskjorta, khaki-shorts och flip-flops.

Som det är nu tvingas jag gå runt och glo suspekt på redan sittande matgästers tallrikar för att se vad som verkar smarrigast. Bara för att om möjligt göra den kritiska beslutsfasem mindre smärtsam. Det är förnedrande för både dem och mig. Tänk vad skönt att komma in på ett ställe och mötas av dagens tre till fem olika alternativ prydligt upplagda. Åh, vad smutt. Så jävla strömlinjeformat. Jag kommer drömma om det här inatt.