Analkaffe

Jag älskar kaffe. Har varit lagom nördig när det gäller bönor, malning, pressning och bryggning. Jag kan göra en ganska anständig espresso. Där har vi grunden. Hur mycket, mjölk man sedan föredrar, från ingen till massor, är en bisak. Jag blir glad av bra kaffe. Dåligt kaffe är ett straff. Sedan finns det sociala poänger med ett kaffeintresse, det är ganska välkomnande och kul att diskutera kaffe. Men det finns en gräns när kul blir snobbigt och slutar vara kul. Det verkar dock inbitna kaffesnobbar helt ogenerat skita i. Kaffesnobberi kan man tydligen dra precis hur långt som helst utan ett uns av självkritik. De klår allt och alla. De absolut mest anala människorna på denna jord måste vara ”kaffenördar”. Man vet inte ens om man ska skratta eller gråta.

När jag var på da Matteo nyligen tipsade min kollega Mats mig om att prova Clover-kaffe. Bryggkaffe i perfektionens förlovade namn. Det bryggs i en specialbryggare som två amerikanska smartasses uppfunnit och som tydligen ska filtrera bort varenda liten tillstymmelse till bismaker och bitterhet. En kopp kostar runt 40-50 riksdaler. Inte så konstigt med tanke på att bryggarjävlen går loss på 140 lök. Men ärligt talat, ska jag betala en dryg femtiolapp för en bryggkopp får det fanimej vara något extra. Då ska det knulla mig i munnen. Typ. Men det gjorde det inte. Faktum är att den där fantastiska upplevelsen uteblev rätt så hårt. Det var gott. Punkt. Och gott räcker inte halvvägs till det priset.

Där någonstans började jag känna ett litet hat mot kaffemongon. Alltså, jag vågar nästan med säkerhet säga att ingen på riktigt tycker att det är så fantastisk. För det var det inte. Men för att behålla sin kredd i kaffekretsar MÅSTE man man gilla (läs: älska) allt som expanderar deras lilla javauniversum. Annars är man ute. Alla kaffefanatiker ingår i en mycket sträng bigott-klubb. Så när två finniga mekanikingenjörer från Stanford hittar på en helt ny bryggmetod, slänger in en internetuppkoppling och prisar upp sin skapelse enligt ockrets alla regler – då är det karneval hela dagen. Då smakar det som allra bäst. Eller också inte.

Men Clover-fantasmen är ändå ingenting i jämförelse med bönhysterin. Absolut. Det är verkligen stor skillnad på bönor och bönor. Men när jag läser om världens dyraste kaffesort blir jag bara förbannad. Det är ett heter Kopi Luwak och kostar c:a 7000 kr/kg. Grejen med det, som gör att det är så exklusivt är att bönorna skördas ur avföringen på den indiska palmmården. Den lille gynnaren är tydligen en riktig läckergom när det kommer till kaffebönor och den äter bara de absolut bästa kaffebären. Sedan ligger bönorna till sig i palmmårdens tarmsystem och kommer slutligen ut den naturliga vägen där en bönplockare girigt står och väntar på att få slänga sig över bajshögen.

Bönorna rengörs, rostas och exporteras sedan till världens mest ekonomiskt välgödda kaffekonnässörssvin som tycker vaddå? Jo, att det är det absolut godaste kaffet som finns. Fabulöst. Lätt värt 50 pund koppen. Yeah right. Ett ohemult dyrt analkaffe är vad det är.