Parkeringspaxaren

Jag har lite dåligt samvete.

I fredags när vi hade besökt mina föräldrar och kom hem till trygga fina Majorna igen så började parkeringsletandet med en gång. För att vara säker på att få en parkering i mitt område bör man sluta senast 15.00 på en vardag. Helger är rökta dygnet runt. Fattar inte vad som är grejen. Har folk inga jobb eller tänder de på en bra parkering? Nu när jag tänker efter kan jag nästan själv bli lite upphetsad av en lyckad parkering. Allra bäst är när det finns en fet lucka precis utanför porten, så det bara är att plöja in i 50 som en annan jävla taxichaffis, istället för att mecka med fickparkering och sån skit. Fickparkering är sjukt avtändande. Visst kan det vara gött att få till en sådär riktigt snygg och rätt igenom perfekt fickis. Fast det är mer som att bajsa. Skönt men osexigt.

I alla fall så var livet snällt mot mig. I vanliga fall brukar jag räkna med att lätt få scouta runt som en torsk, ett tiotal varv innan jag slutligen flippar ur och svärande kör biljäveln till garaget, som ligger lite längre bort. Men nu hann jag inte ens köra ett helt varv innan två parkerigsplatser uppenbarade sig. Det var två bilar som hade varit på besök någonstans i kvareteret som var påväg. Jag kände adrenalinet utsöndras. Nu gällde det att handla snabbt. Eftersom jag kom från fel håll och parkeringsrutorna var snedställda stod valet mellan att göra en bonnaparkering genom att avigt svänga in från fel håll, hamna snett och behöva trixa fram och tillbaka. Eller att passera, vända blixtsnabbt i korsningen och hamna rätt direkt. Jag valde det sistnämnda. Jag var ändå först och endast en mötande bil kunde konkurrera om platsen men skulle inte ha en chans.

Nöjd som en hankatt med nötterna i behåll gjorde jag min manöver som planerat och svängde in mot platsen jag hade sett ut. Jag log malligt för mig själv och kände mig upprymd men insåg snabbt att något var fel.

Mitt i parkeringsrutan stod en gubbe med två willyskassar och gestikulerade vilt. Jag stirrade på honom som att han var efter och fortsatte att köra. Han backade men gesterna blev bara mer yviga och intensiva. Jag insåg att han gjorde anspråk på platsen och kände med ens hur mitt humör mulnade till. Där stod en fotgängare och försökte hålla en plats som var så uppenbart jävla min. Nädu gubbe, den där funkar inte på mig, tänkte jag när jag vevade ner rutan och sträckte ut huvudet för att fråga vad han sysslade med.

Vad är det med dig, frågade jag med irritation i rösten.
Jag ska ha den här parkeringen, jag ställde mig här för att ta den.
VA?
Ja, jag sprang fort längre ner från gatan för att ta parkertingen.
Men vad i helv... så kan du ju inte göra.
Jo det kan jag väl.
Nä det kan du inte och det finns ju en plats där, sa jag och pekade på en ledig plats en bil bort.
Ok, sa mannen och försvann.

Jag fortsatte att parkera och kände hjärtat klappra intensivt. Jag hade varit beredd att gå ut och ta till handgemnäng för att flytta på gubben. Plötsligt knackade det på min ruta och jag såg att
det var samma gubbe igen. Jag suckade djupt och vevade ner rutan.

Du, jag vill be om ursäkt!
Ok.
Jag känner mig faktiskt ganska dum nu ska du veta.
Ja, svarade jag torrt och stängde rutan utan att se på honom.

J tyckte det hela var en mycket prekär situation. Hon skämdes men jag försvarade min svala attityd med att det var HAN som hade gjort fel genom att försöka sig på en regelvidrig paxning. Jag förklarade att jag själv i unga år hade försökt mig på ett liknande trick på Heden och att det för min del nästan slutade med stryk av en riktigt kombipappa den gången. Den här gubben borde minsann vetat bättre.

Nu har det ätit på mig i flera dagar. Dels för att han sa förlåt men att jag slängde upp handflatan och bad honom prata med den. Men dels för att han kanske gjorde rätt. Jag vet faktiskt inte riktigt. Vem säger att parkeringsrutor är opaxbara? Egentligen. Det är bara något jag har fått för mig. När jag tänker efter ser jag egentligen inga stadgar i pax lag som hindrar en från att köra en sådan fuling. Eller?

Parkeringsmannen: Om du läser det här så vill jag bara säga att du är förlåten. Och att jag ska kolla hur det egentligen ligger till med parkeringspaxning.

Och ni andra. Vad säger ni? Får man eller får man inte springa och ställa sig och försöka hålla en parkeringsplats, fast man ser att någon annan egentligen är före?