Upptäckt och insikt

Då och då har jag frågat mig var riktigt tjocka människor hittar sina kläder. Jag menar inte allmänt överviktiga och feta personer utan de som faktiskt dras med ultrafetma. De flesta klädbutiker har inte större storlek än XL. Det största jag har sett är XXXL. Nu vet jag bättre.

För ett par veckor sedan hade jag och två kollegor ett ärende ute på Hisingen. Vi tog bilen och begav oss. När vi kom åkande på Lillhagsvägen såg vi på vänster sida en butik som heter "Bigsize" och som på skylten stoltserar med sitt storleksintervall från S - XXXXXXXXL. Vi svängde av. Och vi gick in.

Det var packat med kläder. Allt hängde huller om buller men var smart sorterat efter fetmagrad. För att förenkla för både personal och kunder hade de använt sig av en slags storlekslingo som verkar gå ut på att skriva siffran för hur många X storleken innehåller (ex. 4XL, 6XL och 8XL). Först trodde jag den var påhittad men misstänker nu att det är ett universalmått. Vi hittade ett ställ med hawaiiskjortor i största storlek. Jag skojar inte när jag säger att den var stor som ett mammutskynke. Vi snackar inte centimeter mellan X:en i de grövsta storlekarna. Vi snackar löpmeter.

Jag blev ledsen. På riktigt nedstämd. Dels av det faktum att just den butiken ligger ute i den del av Hisingen som får Tjernobyl att framstå som ett färgsprakande paradis. Men det som tyngde mig mest var att butikens existens ringar in och uppmärksammade mig på ett samhällsproblem som de flesta nog är vana att det skojas om och uteslutande hänvisas till det stora landet i väst.



Deras logga ser vid en första anblick ut som en valnöt med slängkappa men när man kommer nära så förstår man att den ska symbolisera en överviktig person med kläder. Kass psykologi måste jag säga. Hade jag behövt köpa kläder i samma storleksklass som en husvagns förtält hade jag nog inte blivit särskild uppmuntrad av att se den lilla valnötsmannen.

Vi åkte vidare och en konstig tystnad fyllde bilen för en stund.