IKEA

Igår kväll var vi på IKEA. Köpte lite skit och sånt man behöver för att hålla sitt hems standard något över knarkarkvartsnivå.

När vi gått förstya varvet och kom till restaurangavdelningen började Juniorette tjata om glass med en slags bryta-ner-psyket-taktik som skulle fått förhörsledarna på guantanamobasen att drömma blött. Jag skämtar inte. Det hade fanimej varit lättare att plocka ner månen än att försöka trixa bort ett pitstop med glass.

När vi kom fram till bambadisken beställde jag en barnportion köttbullar till Juniorette och varsin pånn-fritt till mig och J. Bakom disken stod två riktigt flegmatiska varelser. Riktiga femfemmor.

"En sån här eller?" frågade den ene och troligen mest efterblivne av dem och höll upp en liten liten glasskål som ungefär rymde motsvarande en liten McDonalds-pommes. Jag frågade om det inte gick bra att köpa en tallrikstor portion istället. Herregud det skulle jag aldrig gjort. Den efterblivne killen gapade och såg ut som ett stort frågetecken. Hur skulle han nu göra.

Han frågade sin något mindre utvecklingsstörda kollega om det gick bra att fylla en tallrik istället. Jag förstod snabbt att det var ett knivigt problem som bollade runt uppe i tomrummet hos de båda. Till svar grimaserade han som att han just fått sista frågan i "Vem vill bli miljonär" men inte hade några livlinor kvar.

Efter en stund svarade han att det skulle bli trubbel i betalningsprocessen om vi kom med en tallrik pånn-fritt utan något annat. Skålar fick det bli. Med en tom tallrik vid sidan så att vi skulle kunna lägga upp våra små vidriga friterade potatisstavar på den när vi passerat kassan. Det är service IKEA-style.

Vi diskuterade senare att när de kom hem och fick frågan hur de hade haft det på jobbet så skulle de troligen ha beskrivit sin dag som en riktig helvetesdag. "Jo fatta att det kom in två riktiga jävla svin idag. De bad att få pommes på en tallrik istället för skål som är standard. Fatta. Tallrik. Så jääävla sjukt."

Det är verkligen fantastiskt hur statisk en organisation kan bli när den körts igenom effektivitetsmaskinen X antal gånger. IKEA har jobbat så hårt med att strömlinjeforma varenda litet steg som tas från att man stiger innanför karuselldörrarna tills det att man passerat femkronorskorven, att om valet av uppläggningsfat inte följer standard 1A så faller allt ihop som ett jävla korthus.

När vi kom fram till kassan köpte vi bara ett glas läsk och två gratisvatten och utnyttjade istället deras system med fri påfyllning. Plötsligt var alla sugna på läsk och det stod ju inget om att man inte fick ta sina refills i andra glas. Vi kände oss ruggigt gatusmarta där vi satt och snyltdrack som en slags vild protest.

Lite senare när vi skulle ta en titt på porslinsavdelningen tyckte både vi och Juniorette att det var en god idé att checka in henne på lekavdelningen en stund. Jag gjorde misstaget att fråga om åldersgränsen som visade sig vara tre år. Jag frågade om det var OK att lämna henne trots att det är en dryg månad kvar tills dess att hon blir bollhavsmyndig. Det var det ICKE, vilket i sin tur resulterade i att Juniorette blev på extremt brunt humör som höll i sig resten av varuhusvistelsen.

IKEA, Sveriges flaggskepp internationellt, är säkert jättebra om man ska köpa en stol, ett bord och lite värmeljus. Det är när man som besökare försöker tänka lite själv man hur jävla nassestyrt och oflexibelt det är.