Konferensresan del I

Dag1:

Strax efter lunch på torsdagen åkte hela företaget hyrbuss till västkustpärlan Smögen. Det skulle bos på "Smögen havsbad" och drickas sprit under ett par dagar.

När vi anlände var det grått och tomt. Det kändes konstigt. Jag har bara besökt smögen under högsäsong innan. Nu var det bara en öde klippöken med en massa svindyra hus överallt. Inga människor. Allt var stängt. Allt.

Jag glodde in faciliteterna lite snabbt och lade märke till att vi och ett litet posse pensionärstanter var de enda sällskapen. Det brukar vara så på spa. Välbeställda pensionärer fullkomligen frossar i spa-aktiviteter. Det är deras Roskildefestival skulle man kunna säga. En festival som går ner i frottébadrockar och flipflops. Jag tycker det är mer otäckt än avslappnande. Det har jag alltid tyckt.

Jag hann knappt lägga in väskan innan det var dags för promenix. Företagets enda helvegetarian försökte desperat komma över föda men det visade sig vara lika svårt som att hitta förstahandskontrakt på en hyresrätt i Göteborg. Vi gick tillbaka.

Påväg till hotellet såg vi en mycket märklig företeelse. Ett litet gult hus i trä. Som vilket annat gammalt hus i den stilen som helst med skillnaden att det över dörren satt en träskylt som versalt bokstaverade ordet "SPRUTHUS". Vi fnissade som ett gäng fjortistjejer och började fotografera samt lätt stojigt spela upp en rad olika perverterade scener.



På hotellet valde halva sällskapet att att besöka relaxavdelningen. Vi andra valde att relaxa på ölavdelningen en stund.

Min rumskompis försvann plötsligt och ringde först ett par timmar senare och berättade att han nu låg på hotellrummet och ägnade sig åt en privat spyfest. Stackar'n hade på två minuter blivit brutalt magsjuk och sa att jag nog borde se mig om efter alternativt boende. Fy fan vad lesset.

Jag var övertygad om att mitt turschema skulle välsigna mig med en likadan. Det tog flera timmar innan min hypokondri dämpades och jag vågade börja tro att jag skulle slippa våldsbajsa ner mig i min hotellsäng.

Efter en stunds hasslande och dealande lyckades vi omgruppera lite och jag fick ta över min gravida kollegas enkelrum, på hennes eget initiativ ska tilläggas. Ett initiativ som uppskattades mycket men som framåt kvällen vändes emot mig och stärkte mitt rykte som den där sköna killen som "låter folk dö utanför min trappupgång (kräver en separat blogg) och helegoistiskt tvingar gravida kvinnor att ligga på obekväma extrasängar. Well, någon ska ju göra det också.

Efter ytterligare en stund visade det sig att det fanns en vakans i vår alltid så muntre copywriters rum. Taget. Inte för att det hjälpte upp ryktet direkt. Skadan var ju redan skedd, men ändå.

Efter inmundigande av mat och dryck vankades det öl på klipporna i mörkret. Något som föranledde anekdoter från de unga tonårens vansinnesfyllor med pissfulla moppekillar, gråtande tjejer, slagsmål, hångel, buskpull och allt annat som hör den tiden till. Vi hade trevligt.

Sedan drog det ihop sig och det blev dags att nana inför morgondagens "aktivitet".

Vi hade fått tre alternativ; dykning, havskajak och fisketur. Fullt medveten om risken för en galen sjösjuka (jag blir löjligt sjösjuk på x2000 och "Älvsnabben") valde jag fisketur eftersom det var det alternativ som minst troligt skulle innehålla inslag av undervattensvistelse.

Hur illa kunde det vara liksom...