söndag, maj 06, 2007

Konferensresan del 2

Dag2:

Bakfyllan var lindrig. Vaknade sent (07.30), frukost intogs och morgontoalett avklarades på rekordtid. Magen hade inte vaknat men de fem närmsta timmarna skulle tillbringas till havs så jag tvångskrystade ut en rackare. Jag hade hört att tre saker var viktiga för att överhuvudtaget har någon chans att unvika sjösjuka; bra med sömn/inte bakfull, mat i magen och inte nödig.

Nu hade jag åtminstone klarat två av tre möjliga.

Påväg ner till bryggan frågade de andra mig om jag tagit sjösjuketablett. Det hade alla gjort. Det hade inte jag vilket till de andras stora nöje utlöste en liten panikreaktion. Jag visste att jag var rökt.

När vi kom fram till båten visade det sig att vår fiskegubbe inte alls var nån gammal mördare till sjöbuse. Jag hade förväntat mig en fet och fultatuerad bastard med pipa, sydväst och hela kittet. En sån som skulle kölhala en på två röda om man öppnade käften och började jiddra om sjösjuka. Istället var det en ung kille, reko som fan och inte alls en turisthatare även om jag misstänker att han redan på bryggan tänkte att vi var rätt "fittiga".

Fiskarkillen förklarade att det var lugnt på havet. Det hade blåst på natten så det var bara lite "gammel sjö" sa han och berättade att det kanske skulle "rulla" lite. Rulla lät inte bra alls i mina öron.

Han fortsatte och berättade att han varit ute och fiskat lite på morgonen, fångat lite kräftor och hunnit koka dem till bjudfikat. Fin gest men hej hej... håll i ponnyn nu, tänkte jag. Klockan var för i helvete 08.00. Det ÄR morgon och innan morgon är det natt. Jag fattade ingenting, det hela lät högst orimligt.

Vi puttrade ut ur hamnen och när vi kom utomskärs gasade han på ordentligt och jag förstod ruggigt snabbt vad rulla innebär. Fy fa nvad det krängde. Bara lite gammel sjö kändes inte direkt trösterikt men jag mådde inte illa, jag hade fullt sjå med sitta kvar i båten.

När vi var rätt långt ut var det dags att fiska. Fiskar'n visade spö-hantering och sedan körde vi igång. Just då var det dags för första person att bli kraftigt sjösjuk. Jag har aldrig förstått att grön i ansiktet verkligen betyder GRÖN. Klockan var strax efter nio, en kille hängde över relingen och skrek eftern som det brukar heta. Det var fyra timmar kvar innan vi skulle få känna på fast mark igen.

Fisket gick bra i ungefär 20 minuter för mig, sedan var det dags. Som en solidarisk gest gick jag och ställde mig med den sjösjuke. Jag höll hårt i ett stålhantag och försökte fokusera på horisonten. De andra fiskade på glatt och jag hatade dem lite i smyg för att de inte visade minsta tecken på illamående.

"Bara lite gammel sjö". Orden ekade i mitt huvud och jag tänkte att någon borde ge honom bonk för det när vi var tillbaks i land. Vi två som var sjösjuka började diskutera om det fannsmöjlighet att ringa till en taxibåt som kunde ta oss hem till hotellet igen. Han var redo att fläka upp en femhunka för att vi skulle åka hem igen. Jag var inte riktigt där men bra nära. Plötsligt var vi fler som stod och blängde mot horisonten som att det var nåt jävligt intressant på gång. Illamåendet förenade oss. Det var fint. Klockan var strax efter tio och jag började förstå att detta skulle bli mitt livs längsta dag.

På något sätt gick timmarna. Jag hade oförtrutligt stått som en staty i samma pose i flera timmar. Flera gånger hade vi bett att få åka hem tidigare men fiskar'n visste hela tiden ett ställe till, längre ut, som var värt att prova lyckan på. Jag började lacka ur rätt bra. Började tänka dåliga tankar om havet och sån skit. Fattade han trögt? Han hade ju redan fått pröjs. Men han VILLE inte vända, han älskade sällskapet och tänkte hålla oss kvar så länge som möjligt.

I ett försök att slösnacka lite var hans första fråga om vi jobbade inomhus. Vilken jävla idiot tänkte jag. Hur vanligt tror han att det är att en reklambyrå har sitt kontor under bar himmel. Som nåt "ur-och-skur-dagis". Han tyckte det var lustigt att vi var så många som jobbade med det vi gör. Jag förstod att han inte ser på reklambyrå som ett hederligt arbete. Han fattade nog inte hur rätt han har. Men ändå.

När vi kom tillbaka inomskärs så kom min reaktion. Jag förvandlades till en slags agitator för en stund. Jag påpekade att jag anser att karg skärgårds miljö är sjukt jävla överskattat och förklarade hur vackert det istället är att komma åkande upp för stigbergsliden i en äcklig spårvagn och mötas av solen som börjat gå ner och låter sina strålar sätta en gyllene, nästan glödande färg på allting runt omkring. Som en portal, en annan dimension. En dimension där, vansinniga människor bråkar runt på torgen, butiker har öppet och det luktar avgas och kaffe latte.

Jag förklarade att jag aldrig skulle byta Majorna mot nån pissig liten sjöbod för 2,5 mille. Jag sa att jag tyckte skärgårdsmiljö är skit. En kollega tittade på mig och trodde att jag skämtade. Det gjorde jag inte. Inte då.

När vi kom av båten kände jag glädje. Det hade varit en riktigt hård prövning. Jag älskade livet och plötsligt var de tomma smögengatorna fina och mysiga. Klockan var 13 skarpt och vi skulle få hoppa leka som vi ville i flera timmar.

Jag lade mig på sängen och gick in i lätt koma och vaknade inte förrän det var dags för nästa pass...

20 kommentarer:

  1. Haha, vilket gäng pajaser. Lite Vi hade iaf tur med vädret-feeling.
    Orutinerat kan man ju iaf säga. ;D

    SvaraRadera
  2. Anonym6:24 em

    hej. jag undrar med din sjösjuka, är du det i en vecka efteråt också eller bara på båten?
    jag led alla helvetes kval efter en båtresa till Gdansk. Det gungade värre än vikingagungan på Gröna Lund och polackerna dansade glatt. Ingen fara till sjöss men så fort mina fötter landade på fast mark så föll sjösjukepoletten ner. varför?

    SvaraRadera
  3. Anonym6:40 em

    Sjösjuka kan ta ner den hårdaste. Inget att känna sig "fittig" för.
    Men Mike, det du säger om Majorna får dig ju att framstå som mindre vetande. Du plussar ju 30 nu, det är fan hög tid att flytta från slummen....

    SvaraRadera
  4. Anonym6:54 em

    Fick ni ingen fesk alls?

    SvaraRadera
  5. Anonym9:30 em

    Jösses, här har jag ingen förståelse alls. Borde du inte ha stannat på land redan från scratch? Det verkar ju vara ett säkert kort att du krackelerar av lite sjögung. ;-)

    SvaraRadera
  6. Ville bara meddela att jag "skrattade så jag grät" till det här inlägget. Citationstecknen använder jag för att verkligen förstärka det faktum att jag grät. För det gjorde jag.

    SvaraRadera
  7. jag skulle aldrig ens följt med ut av den anledningen att jag inte klarar av att se andra sjuka. fyfan. stanken, ljudet, plasket av en spya. fyfarao. hade det bara varit jag och fiskar'n hade det varit koolt.

    SvaraRadera
  8. Anonym8:34 fm

    Magsjuka, sjösjuka same shit different day.
    Varför frataniserade du inte med din magsjuke kollega dan innan så har systemet redan varit rensat?

    Tillhör själv den lyckliga delen av befolkningen som inte har det minsta ont av det gungar, ju mer desto bättre när jag tänker efter.

    Fråga; Hur fixar du Liseberg?

    SvaraRadera
  9. sockerdricka: ahh lägg av. orutinerat oschmutinerat - man kan inte vara världsvan på allt här i världen.

    Zandra: bara på båten. fast det gungade lite på land en stund med och när jag gick och la migf på kvällen. men det var hanterbart.

    da bomb: ja det kan det sannerligen göra. vad gäller majorna så vet du sedan länge att vi inte kommer mötas.

    kalla kåre: Jodå det drogs upp torsk på löpande band.

    jenny: det var den av tre aktivitetewr där jag inte behövde vara under vatten. lätt val för mig. mucka inte för då sätter jag igång trummaskinen ;)

    Silverfisken: haha tack för det hörru. roligt. jävligt kul att du uppskattar storyn. ett kvitto på att den är värd att berätta med andra ord. kommer en del till inom kort.

    honung: i hear you;)

    Lauren: värst vad du är hård då;) Liseberg är en helt annan sak. bergbana är inte samma som att sitta i en liten jävla båt som gungar skiten ur en i fem timmar.

    SvaraRadera
  10. Anonym12:26 em

    Du vet att du skall ut och åka båt kl 08 och festar på glatt hela natten- sedan glömmer du sjösjuketabletterna?

    Var glad at du lever om du har anlag för sjösjuka/åksjuka!

    SvaraRadera
  11. luca: jag glömde dem inte. jag hade inga. man kan inte tänka på allt. japp jag skrev ju det. jag vill tacka livet... ;)

    SvaraRadera
  12. Anonym3:40 em

    moahaha! jag hade lätt "fläkt upp en femhunka" för att få följa med ut på sjön och skratta åt er. skratta med er menar jag :)

    SvaraRadera
  13. jonna: hahaha... det tror du bara. då hade du fått vara i en egen båt för det rådde inte skämtstämning i våran.

    SvaraRadera
  14. Anonym4:49 em

    Hhahhaaaaaa, du är så himla rolig Mike! En tanke: formulerade du redan där på båten lite hur blogg-inlägget skulle bli?

    Är själv sjukt sjösjuk, så jag förstår precis hur du kände dig.
    Tack för att du skriver så kul, keep up the good work! :-)

    SvaraRadera
  15. Anonym5:36 em

    det e ju inget hederligt yrke du sysslar med, backa-boy. om du hade hängt med mig en dag på jobbet hade dessutom fått veta vad lidande e, o inte vart så jävla gnällig ;) syster alexandra

    SvaraRadera
  16. maraja: tack så mycket hörru. nej jag formulerar aldrig mina bloggar i förhand. det tar jag när jag skriver dem;)

    alex: hahaha hej på dig. kul att se dig här igen. Nä jag sa ju det, att han nog inte fattar hur rätt han har;)

    backa-boy... hahaha nu är du dum.

    SvaraRadera
  17. Anonym6:04 em

    Du måste ha tagit illa vid dig, för idag trummades av bara h-vete! =)

    SvaraRadera
  18. Anonym7:37 em

    Jag tjatar vidare på mitt tema: vad gjorde ni med fesken då? Tog feskarn hand om den eller tillreddes den eller gick den i sjön? Torsk är ju dyrt (och smaskigt). Fiskekillen gör nog fina pengar på såna här turer.

    SvaraRadera
  19. Kan avslöja att det var många på samma båtresa som fiskade hela resan och fick mycket fisk. I huvudssak torsk. Och nej, den sparades inte och det finns ingen business i några sketna torskar. Feskarn drar 300 kg kräftor i veckan och var inte speciellt intresserad av våra troféer. ALLA på företaget är inte svinveka och smala indiepop-majornabor som måste stå och hålla sig i räcket och gråta när man är på sjön. Den som åkte med och skrattade skulle förmodligen få en och annan käftsmäll eller kölhalning av the pukeboys dock. De såg inte krya ut.

    SvaraRadera
  20. nkotb: wtf!? herrn själv i fråga var väl inte så jävla kry om jag förstår saken rätt. bara för att man är bra på att låtsas betyder det inte att man är frän. och prata inte i plural när du pratar om puke. fucker!

    SvaraRadera