Hamburgar'n

När någon säger hamburgarn är det lätt att direkt tänka på ett det käcka posset med downs syndromare från hallands hjärta som startat band och tryckte in tjockt med edge när de valde bandnamn. "Hamburgarna".

De brukar utannonsera att de "spelar egna låtar, samt rock, pop och annat som gungar". Personligen blir jag sjukt nyfiken på vad "egna låtar" samt "annat som gungar" är för något lajbans.

Iallafall, "Hamburgar'n" är nåt helt annat. Nämligen namnet på avancerad könskonst som illustreras på bilden nedan.


Hamburgar'n är ganska paradoxal till sin natur. Trots att den bjuder allra högst underhållningsfaktor så är det knappast ett trick man drar på första dejten. Det är en synnerligen grotesk skapelse som kräver en sjuk tajming och exakt rätt situation för att ge full utdelning.

Ingen slentriangrej alltså och absolut inte ett fylletrick.

Det hela går kort och gott ut på att få kuken att illustrera köttet och pungkulorna att agera bröd. Vridmomentet är något kritiskt och bör helst utföras med s.k. kirurgprecision för att inte skapa onödigt obehag.

Är man riktigt händig kan huden på "el skrotum" tajtas upp ett snäpp extra och på så vis tvinga hårsäckarna att framträda som små små sesamfrön. En mycket rolig och uppskattad specialeffekt.

Stopp Ronny, det räcker nu!

Fick en länk av en kollega R (tillika min pervokran som jag pratat om tidigare här på bloggfrossa) igår. Gud vet vart han hittar allt. Jag brukar fråga men vill egentligen inte veta. Det är lite för otäckt.

Denna gången handlar det om julklappar och det är hårda paket vi snackar om. En snubbe som specialiserat sig på lasergravyr och med stor fingertoppkänsla lyckats ringa in den absolut mest köpkåta målgruppen för sin skit i friluftskretsar.

http://www.ronsvelasergravyr.se/

Jakt och fiskeintresserade människor är tydligen extremt heta på graverade termosar och icke att förglömma - toasitsar. Vem vill inte ha ett vildmarksmotiv på dasslocket. Något slags social statussymbol... för den som vill vara med liksom. Ett fenomen som ingen egentligen förstår men som ÄR. Ungefär som med mongoloider och dansbandsmusik. Den där oförklarliga fäblessen.

Visst, låt dem hållas kan man tycka. Whatever makes them happy... och de skadar ju ingen.

Men så kommer jag in på kommentarssidan och finner följande:

"Hej Ronny! Jag fick termosen idag. Den blev helt fantastisk, vi är mycket, mycket nöjda. Gissa om den kommer att väcka uppmärksamhet på Ulfs 50-årsfest! Tusen tack! Hälsningar Jesper."

Jesper Höglander, Arvidsjaur som beställde en termos med foto på en blivande 50-åring, en Golden Retriever samt en Polar husvagn.

JAG REPETERAR: "Polar husvagn".

Att lasergravera in en Polar husvagn på sin termos är att pusha det. Det är självbefläckelse och ungefär så nära man kan komma gränsen innan man slår över i mental ohälsa. Snuddande nära.

Ok man ska inte döda budbäraren men jag undrar ändå när ska någon steppa upp och säga: "Stopp Ronny, det räcker nu!"

Naturupplevelsens gyllene fasförlopp

Igår var vädret förhållandevis fint och efter två dagar av total kroppslig träda och inomhusvistelse sög det lite i friskluftstarmen.

Destination delsjön gick av stapeln och jag såg fram emot en härlig promenad i lagom anlagd vildmark. Under den förhållandevis långa färden runt stora delsjön hann jag uppleva hela den klassiska "cykeln" som uppstår vid varje naturupplevelsesession.

För det är ju så. Varje gång jag ska ut i skog och mark och promenera upplever jag i bilen påväg "dit" alltid en uppsluppenhet och vilja som snabbt som övergår i längtan att komma fram (tillbaka till bilen). Eventuell medhavd fika ses gärna som ett delmål, en ljuspunkt i allt pustande och schostande. Igår var inget undantag.

Varje mitt-i-naturen-vistelse följer utan undantag exakt samma fasförlopp:
Uppsluppen förväntan >> Tystnad >> Ånger och hat >> Uppsluppen mallighet

Fas 1 - Uppsluppen förväntan: En fas fylld av iver. Allt armod från föregående naturupplevelse är som bortbåst. Förnekelse är det knappast tal om, snarare en naiv form av glömska.

Fas 2 - Tystnad: Ganska kort efter att en promenad i skog och mark tagit sin start mattas glädjen av skogsdoft och frisksportariver av. Man påminns snabbt om hur satans osoft det är att trippa runt i vita sneakers i lerpölar och över halkiga rötter. Barnvagn och hund adderar en helt ny dimension av bonusbök. Man blir tyst.

Fas 3 - Ånger och hat: Först ångrar man sin initiativrikedom, sedan blir man tom och allt man vill är tillbaka till punkt A. Sedan tar hatet vid. Självhatet först. Att man var så jävla dum.

Snart hatar man alla friluftsvänner som man möter, man irriterar sig på gubbjävlarna som springer i kroppsstrumpa och låtsas gilla det. Svinen som fullt munderade våldscyklar i vcarenda backe så man måste hålla på och väja och "se upp i backen".

Till sist börjar man hata natur och omgivning. Så jävla fint är det väl ändå inte. Fucking sjöar och barrskog. Lite antibajsdoftspray (skogsdoft) och slå på discovery channel så har man tillgodosett sina sinnen från soffan.

Fas 4 - Uppsluppen mallighet: Plötsligt är fas två och tre minnen blott. Man känner sig duktig och sjukt värd en bullfika. Som man har gått och så härligt det var. Borta är all butterhet och sura miner - kvar är bara minnet av en skön promenad i Sveriges eget allemanssköte - skogen och marken.

...ända till nästa gång.

Piffigt värre

Idag när jag gick till jobbet mötte jag en tant som hade blått hår. På riktigt.

"But why?"

Jag gapade. Trodde det var nåt man bara sa. Vad är dealen med blått hår egentligen?

Sånt som gör en lite mallig

Fick en kommentar från mizzz maj häromdagen. Jag har tillsammans med alla B&J-junkies som läser och kommenterar min blogg lyckats dra ner ett par till i träsket - eller värvat som vi säger i B&J-kretsar.

"Lite OT men jag läste ditt inlägg angående B&J för c:a 1½ timme sedan, så läste jag alla kommentarerna, sedan läste jag ditt inlägg igen, högt för sambon och sedan alla kommentarerna igen, högt för sambon. Inom fem minuter var vi på väg till Focus och nu har vi nyss provat våra första B&J´s. Vi är fast båda två! Redan innan vi smakat kan man tro, med tanke på att vi slog till med fyra smaker på en gång.... *rodnar* Tack för tipset... eller inte! ;)"

Konsumentmakt!

Tjo, vad det var livat...

Något som är extremt irriterande är att när man ligger hemma i feber och svår huvudvärk, tvingas lyssna på svensk folkmusik. Det finns inget helande och lugnande i att behöva höra hur en nästan döv granne förlustar sin sista gnutta hörsel med "Absolute Logdans". Jag vet. Det hände mig i morse.

EN dag på året kan jag bita ihop och hålla tillbaka all min antipati för den sortens gnissel och gnol. Det är midsommar. Även då skär det i mig men jag har respekt för traditioner - hur skruvade de än må vara.

Det är däremot för mig helt obegripligt hur någon kan välja att spela skiten, oavsett ålder, hemma i sin stereo. De där fiolerna... åhh jag blir så förbannad bara jag tänker på det. Jag kunde riktig höra knätofsarnas swoschande läte mot folkdräktstyget.

Brrr... det är bara så JÄVLA perverst!

Sourze vad händer?

Jag minns en tid när tidningen skrevs av läsarna själva. Visst, jag har hela tiden tyckt att det var sjukt stört att de tar betalt av sina skribenter, men det har ändå funnits en independentkänsla som varit rätt skön. Så de har liksom kommit undan med det...

Ända till de tog in Billy Butt som krönikör. Då fick iallafall jag en brun smak i munnen. Jag menar att försöka hotta upp sitt varumärke med Billy Butt är ungefär lika trovärdigt som att låta "bajsmannen" agera frontfigur för ett healthfood-koncept. Då slutade iallafall jag läsa.

Man undrar vem som kom på den smällkaramellen.

Men men, även solen har ju fläckar... Sourze gjorde ett hjärndött strategidrag - get on with it.

Så plötsligt börjar allas våran riksdörris Fadde som krönikör. Hold the fucking pony... jag satte i halsen när jag läste hans viktiga artikel om sitt gig som livis åt 50cent. Hög nivå Sourze, jävligt hög nivå.

Jobbigt nog hinner jag inte ens hosta upp det där äckliga som stuckade sig i halsen innan nästa lavett utdelas. Rena aprilskämtet. Linda Rosing följer samma väg och börjar som krönikör hon med. Grym deal kan man tänka att Sourzemongot som värvade dem tänkte - två för en = high five!!

Eller också inte.

Linda skriver (om än med språkbegåvning i mellanstadienivå) om att hon är trött på att alla lägger sig i hur hon lever sitt liv. Bullshit! Det är precis det som är hennes levebröd. Utan all skit hon tar sig för och alla brutala sågningar det medför hade hon inte ens fastnat på tryck. Hon säger att hon provat att vara seriös men inte blivit omtyck för det så nu skiter hon i det.

Deppigt skulle man normalt tycka. En vild gissning är att hon själv med sin svårt utveklingsstörda logik anser att partiledarskapet i unika partiet räknas in i kategorin "seriöst". Sorry, men det enda seriösa med det var att det var ett seriöst mentalstört påhitt.

"Varför ska jag tänka på vad andra tycker om mig och mina val i livet, när ingen jävel tänker på mig? Nu är det slut på att vara mesig. Nu kommer den riktiga Linda - och hon har inga hämningar."

Ursäkta mig men allra ödmjukast och fullkomligt uppriktigt vill jag ställa frågan: Vilka hämningar hade den gamla Linda?

Min första reaktion var givetvis att jag måste göra en textmässig avrättning av stackar'n men kom nästan direkt på att det faktiskt inte är hon som är problemet. Det är alla idioter som drar in henne i olika engagemang som hon är fullkomligt inkompetent till. Så jag låter bli.

Jag skulle på riktigt vilja höra "tankegångarna" när Sourze kom fram till att det var en strålande idé att plocka upp de där förbannnade halvfigurerna. Har de ingen värdighet alls på sourzeredaktionen längre. Aftobbladet är ju deras officiella arena. Det signalerar inte många independentvibbar till mig iallafall.

Det är inte bara ett hån mot alla läsare. Det är att arsla (den anala motsvarigheten till att utföra en klassisk ollning) alla som betalar sura pengar för att publicera sina texter där - från topp till tå.

The Killers

...är inte bara namnet på det bowlingkorplaget jag och några vänner tänkte starta för några år sedan. Det är även namnet på ett band som jag bara hört en låt med innan men som jag nu låter ljuda i mina nya sköna högtalare. Fy fan vad bra alltså. Indierock när det är som allra bäst.

Min nittioåriga granne brukar spela skiten ur mig med svensk gammal folkmusik. Stråkar som ylar och skär. Så här får hon lite igen.

Just nu kör jag succésingeln "When you were young" så högt att skjortan står rätt ut... som farsan brukar säga. GÖTT!

Ben & Jerry's

- Hej! Mitt namn är Mikael och jag är en Ben & Jerry's junkie.

Det är här ni i vanliga fall säger "Hej Mikael"... men skit i det nu. Detta är inget AA möte - det är mer en slags varning/hyllning.

Ben & Jerry's borde fanimej narkotikaklassas. Seriöst.

Jag är fast, så fast man kan bli i en drog. Vissa säger att heroin ska vara ganska vberoendeframkallande. Att horse-abstinensen är en brinnande plåga och det värsta beroendet. Det är nåt man säger innan man provat Ben & Jerry's "glass".

Jag vägrar att säga glass om BJ's. Det är rätt och slätt BJ's för mig. En helt annan nivå. Något annat vore som att seriöst jämföra maten på en trestjärnig (Michelinguiden) restaurang med Ikeas varmkorv. Vanlig glass går knappt ner längre, Jag bespottar GB och Lejonet & Björnen är ett förbannat hån. Häagen-Dazs når knappast ens en respektabel metadoneffekt.

Med smaker som Caramel Chew Chew, Choclate Fudge Brownie, Dublin Mudslide och nu senast Peace of cake har jag pundat ner mig nåt alldeles vansinnigt.

Med en paket BJ's i famnen blir allt annat oviktigt. Känslor avmattas och världen utanför försvinner när jag lystet och snudd på hålögt stirrar ner i deras magiska formula och gräver efter guldet. My precious!

Det är lustigt är när man går in på Ben & Jerry's hemsida och läser om lirarna. Snabbt blir man varse om att Ben och Jerry är två rätt sköna hippiepolare som på det glada sjuttiotalet kom på att de skulle börja rodda ihop lite skön glasstillverkning. De var snabbt överens om att bara blanda i grejer de gillar i sin glass, vilket genast blir extra lustigt eftersom de knappast hymlar med sitt peace&love-bagage.

De har verkligen lyckats, de gamla hippierävarna. Jag upplever både fred och kärlek varje gång jag begraver ansiktet i deras (glass)massa. Det är det som kallas en jävla smakresa.

Fan vet vad deras hemlighet är egentligen men hippisar är ju lätt kända för sin hyfsat liberala inställning till olika ljusskygga substanser och allt annat som är psykadeliskt och kul för den delen. Lägg i vad ni vill, hho cares. Ge mig bara lite mer "chunks" så ska jag inte bråka på er killar.

Jag säger prova om ni är redo för det ultimata ruset. Det finns inget skönare än när lite Dublin mudslide kickar in i venerna och jag vågar knappt fantisera om mitt inte så länge till oprövade kort "The Vermonster".

Men var på vakt för abstinensen go'vänner.

Kinesisk vattentortyr är en promenad i parken mot plågan en BJ's tom pint lyckas generera inom loppet av sjukt kort tid. Suget sitter som ett skavsår på magsäcken och värker intensivt och rent djävulskt... men återigen det är värt det, varenda sekund av lidande för de där gyllene minuterna när man sitter där med sin sked och letar efter lyckan.

Nog sagt. Pundarn har talat.

Dr. Direkt i retrospektiv

Idag är det en vecka sedan jag tog beslutet att ta en på kontoret omdebatterad vaccinationsspruta mot influensan.

"Mot" signalerar i min värld vanligtvis: "För att jag inte ska få...". Men nu vet jag inte riktigt längre.

På en vecka har hunnit uppleva febersvallningar, ledvärk, nackvärk, köldfrossa, halsont yrsel, huvudvärk, kraftig scmertz i vänster arm, en öm röd ring där sprutan satt, allmän mosighet och så har jag varit på dåligt humör.

Bortsett från humöret har jag alltså varit mer sjuk denna vecka än jag normalt är under ett vanligt år. Vad är dset fölr jävla stil. Jag blir bara så trött.

Dr. Direkt - bra namn - en spruta och sedan får man lida igenom all skit på en vecka. Direkt. Inte så smooth, jag tycker nog att det borde framgått något tydligare att man skulle få brinna i helvetet en vecka för att slippa tokdäckning. Samtidigt utlovas bara 60-70% täckning av alla flunsavirus. så med mitt fantastiska otursschema så ligger jag snart där och kvider. Kass deal helt enkelt.

Jag ska aldrig mer sluta avtal med vetenskapen. Det straffas sig bara som en tjock tumme i ögat. "Vem fan tror du att du är liksom din bleka jävel..." *dish dish*.

Nu är det helg igen och jag känner mig bubblig. Smart som jag var höjde jag insatsen med att gå och krubba på en "fulkina" idag på lunchen. Friterad kyckling med sötsur. Det är vad man kallar high stakes i influensatider.

Men men... det är bara att bita i kudden och be till min smala lycka.

Windsurfer

Klicka för större bild

Windsurfer är övningen för alla. Kukpysslets motsvarighet till knäckemacka med kaviar. Svennig - knappast en sensation men funkar i brist på annat. Windsurfer ställer inga krav på utövaren förutom tillgång till "grundutrustningen". Det är bara att köra.

Windsurfer väcker knappast någon uppståndelse, inga applåder. Dess största fördel är möjligen att det är en rätt oväntad pose i sociala sammanhang. Kreativitetsbonusen ekar tom.

Kort och gott: Windsurfer är inget partytrick direkt men den duger i krig, som det brukar heta...

Könspyssel - del1

Nu när hösten nästan nått sitt klimax och är påväg att övergå i mörk och illjävlig finbulvinter kittlar det ju i pysseltarmen lite var till mans.

Vissa löser det hela genom att gå till Panduro och lätta läder, andra tager vad man haver (bokstavligt talat) och experimenterar fram rent storslagna kreationer och pyssellösningar.

I år verkar könspyssel vara hett som fan.

Det brukar ju sägas att mesta möjliga output ur minsta ekonomiska medel slår högt... men jag vet inte. I och för sig får man ge det den fördelen. Det är sjukt gratis.

Klicka för större bild!

Eiffeltornet
Först ut är en ganska basic övning som helt enkelt går ut på att man formar sitt kön (vilker förövrigt är själva kärnan i begreppet könspyssel) för att i möjligaste mån imitera formen av ett annat föremål. Prova, det är kul.

Just Eiffeltornet är dock lite speciell. Den är ganska så förhudsberoende i och med att själva basen bygger på att utövaren har rikligt med förhud. Det innebär att den del av befolkningen som är omskuren kan få det ganska så meckigt i skapandeprocessen. Det är helt enkelt skitsvårt att få till ett schysst torn utan förhud.

Jag skulle avråda de utan att ens ge sig in på just Eiffeltornet. Visst, lite deppigt kan tyckas men håll ut, det kommer fler kulkuliga övningar inom kort - väldigt kort.

Lagförslag månne?

Det känns som att tiden borde vara mogen att mota bort det dåliga genom att lagstadga bort onödigt provocerande mynthantering.

Tillåt bara jämna tiotal. Det skulle skapa en mental semester.

Var nyss och åt lunch och på väg tillbaka diskuterade jag och en kollega det mycket irriterande fenomenet att det alltid ska kosta ojämnt. Varenda lunchställe tar 59 kr, 69 kr o.s.v.

Visst var det ett kreativt och smart trix när det kom för en livstid sedan men det är väl knappast någon som fortfarande tycker att det känns så sjukt mycket billigare för att det hamnar en krona åt vänster. Fan, ska det var så förbannat svårt att hålla sig till jämna tiotal.

Jag hatar att betala 59 kr med en hudring och tvingas ta emot (4)1 kr. Jag är så förbannat trött på att ha växelmynt i fickorna så spontant vill man ionte ta emot den där kronan. Samtidigt ställs man inför ett dilemma eftersom att säga att det räcker med 40 känns gör en till ett drygt svin och att bara lämna det där stackars myntet på bordet är ett klassiskt förnedringsknep. Man tvingar dem att vara tacksamma och själv märks man upp med stämpeln "pissdricksare".

Det skapar en oskön loose-loose situation. Ingen vinner, alla förlorar.

Ärligt talat... hur bra är det liksom.

Välgörenhet Schmälgörenhet

Sitter och slökollar på tv3:s fantastiska samhällsprogram "Insider". De brukar aldrig leverera och gör det inte idag heller. Men det spelar mindre roll. Jag fattar grejen och jag blir så förbannad att jag spontant dragit fram slipstenen.

Det handlar om telefonnasarföretag som samlar in deg för välgörande ändamål. Bland annat SSC - Stiftelsen Svensk Cancerbehandling. Ett företag som i välgörenhetens namn samlat in mångmiljonbelopp men låter över 90% av cashen stanna i egen ficka. Ja, det kostar ju att leva flott. Det är klart.

En person som livnär sig så måste vara lägst av de lägsta i näringskedjan. En amöba har tusenfalt fler sympatiska drag. Jävligt hedervärt att kräma upp sig med tilljugna stålar i dödsjuka männiksors namn. Svin!

Alltså, de jävla asen är så jävla smutsiga att de inte förtjänar en kula ens. Maken till parasiter har jag aldrig skådat. Åhhh, om jag bara fick bossa en dag. Jag skulle lavettera upp dem och passat på att gratta dem till sin nya terminalsjukdom. Som de skulle få lida.

Det är just p.g.a. sånt mygel jag aldrig befattar mig med pengaskänkning i välgörenhetorganisatoriska sammanhang. Aldrig. Jag litar inte på någon. Det skulle vara så otroligt förnedrande att bara skänka en hundring och få vetskap om att det går till någon fet katts gåslevermacka. Jag skulle hellre pissat på mig i direktsänd tv än att bli lurad av såna lågliv. Jag skulle hellre lösa biljett till och genomlida en Rhapsody in Rock-sittning (och då fattar de som läst bloggfrossa ett tag hur jävla äcklad jag blir).

Oj, nu blev jag sådär trött igen känner jag. Phew!

Koppleri-tv

Vaffan är dealen med tv4:s mjukisdoku, bonde söker fru, egentligen?

Käcka Linda Isaksson agerar hallick åt fyra bonnapågar som upppenbarligen inte har god social förmåga nog att lyckas träffa någon.

Det är lite lustigt när man tänker på hela formatet egentligen. Varför just bönder? De har väl i alla tider lyckats fortplanta sig. Det MÅSTE finnas yrkeskategrupper med som har betydligt svårare att kamma ragg. Vem tog sig rätten att omyndigförklara sveriges alla jordbrukare egentligen. Dock ska de ha kredd för att de lyckats gallra ut ett par riktiga ess. Jag kan tänka mig att den som är ansvarig för inköpet av serien tänkte att "vaffan, klart pöjka sa ha lite fetta" (skaraborgsbonne-dialekt). Men de gör bara alla en björntjänst.

Fast jag måste erkänna att det kittlar lite i underhållningstarmen när man ser grispojken Andreas snacka om "schyssta pattar" och göra sexuella anspelningar som skulle få de mest härdade av mansgrissvin att tappa hakan.

Men utöver den massiva lyteskomikfaktorn och den där ryggmärgsisande pinighets-faktorn håller det inte så bra. Förutsägbart på nåt vis.

"Slaktare söker fru" skulle vara lite mer edge måste jag säga och "Reningsverksarbetare söker fru" skulle vara riktigt charmigt. Om tv4 verkligen ville göra göra nytta skulle de gjort "Arbetsförmedlare söker fru" istället... fast det vete fan om det finns tillräckligt med tv-tid i omlopp för att locka till sig ett någon form av frumaterial (offer). Arbetsförmedlare, det är liksom bara för perverst. Där går nog gränsen till och med för såna som BB-linda och Robinson-Robban.

Hursomhelst verkar formatet ha blivit en mindre succé och då vet vi av erfarenhet att kanaler som tv3 och kanal5 snabbt brukar kontra med nån sjuk spin-off version. Jag skulle helt ärligt bli förvånad om jag INTE får se Robert Aschberg leda "Vem vill gifta sig med en koprofag" eller något liknande till våren. Det ligger absolut i linje med Strix televisions fingertoppskänsla.

We've aint seen nothing yet... eller vad är det de brukar säga.

Mr Pubeslook 2006

Var just och åt svindyr lunch på Barique. Jävligt upp-pimpade Hjortfärsbiffar med svamp och kryddpepparsås och annat som är kul. Fint ska det va.

Det hade lätt varit värt varenda spänn om det inte var för att Peter Swartling satt ett par bord bort och såg sjukt fet ut. Hans rubbade skäggkreation gör att han ser ut som en vanställd penis. Fattar han inte det?

Och brillorna... brrrr brillorna. Jag fick en dålig smak i munnen.

Kick it in the face!

Videosamtal

Vilken revolution.

Det har precis gått upp för mig nyttan med videosamtal. Jag har bara hört om det innan aldrig sett det. Än mindre förstått det. Jag snackar om de döva rackarna.

Jag har trott att videosamtal bara varit teknikonani för fjortisar och annat pack. Att det varit så jävla meningslöst med alla features. Onödigt. Egentligen.

Men så såg jag en döv kille sitta och "snacka" i sin mobil på vagnen. Det var riktigt sweet. Han hade värsta diskussionen med tyst gapflabb och allt. Grymt. Han höll upp mobben med ena näven och tecknade på utav bara fan med den andra. Jag tror han snackade högt och här kommer det fina. Det störde inte ett skit. Inte alls som när alla glin tuggar bubbel och och skriker i luren om helgens drängfylla.

Undrar om döva som ser andra döva teckensnacka stör sig på att de sitter och pratar vitt och brett, om de flinar åt fula" dialekter" etc.

Det hade varit rätt soft om alla kunde teckenspråk kan jag tycka. Det ser jävligt stört ut - men på ett fint sätt.

Hade jag fått chefa lite skulle jag lätt tvångsinföra teckenspråket som andraspråk. Då hade man kunnat snacka i mun på varandra utan att det blir allt för stojjigt.

Bara en sån sak... bara en sån sak.

Den stora tidsresan

Hej livet - här är jag.

Igår var jag en ung pigg rackare i tjugoårsåldern. Idag är jag plötsligt en krämpornas kejsare - en pajsare i trettioårsåldern. Jag har rest tio år på en natt. En resa ungefär lika upphetsande som en bussresa till Ullared.

The big three-o. Fy fan!

Jag har inte haft någon ångest för ålderns höst. Inte förrän det gick upp för mig att jag brutit in i en ny tidsepok. Att man kan jämföra mitt förbannade åldersskifte med inträdet i ett nytt milennium.

Förutom att jag börjat spana efter diverse proteser på blocket och se över det här med pensionssparande börjar det bli dags att klä sig "bekvämt", spontansura för "bagateller"(big change) och kunna använda frasen "Jag minns när jag..." helt ohämmat framöver.

Jag ser även mig själv bli närmast sexuellt upphetsad av Clas Ohlsson-katalogens årliga duns mot hallgolvet och åka på tysk-charter. Dagen till ära gav jag mig själv i present att byta till vinterdäck. Jag tror jag hatar det här med trettioårsåldern.

Där har ni svaret. Så känns det. Men jag är rätt glad ändå. Det finns de som har det värre... ni vet vilka ni är.

Idag

har jag tagit lärdom...

Än en gång har det gått upp för mig hur jävla dåliga Converse är som vinterdojor. Hur fan kan man lyckas förtränga det så. Jag blev brutalt varse eftersom vädret fulllkomligen fistade mig imorse. Jag höll på att bryta benen fem gånger påväg till dagis och sedan var vagnarna försenade. Fy fan jag känner redan agg mot den pissigaste av årstiderna. Fucking jävla grisvinter!

När jag kom till jobbet var det en sak som gjorde mig glad och en som gjorde mig arg.

En hissreparatör kom för att göra vad hissreparatörer gör mest. Snacka skit. Han var extremt lik David Brent. Vilket öde. Han var smalare, längre och lite snyggare än originalet men han hade "det" någonstans där. Det var en kombo av flera faktorer, han var väldigt lik i hela ansiktet, men det som verkligen träffade tjurens öga var en ner på molekylnivå exakt likadan syltburk (a.k.a. skäggring, apröv etc.) som mr Brent. Det gjorde mig glad. Ja, ni vet skadeglädjen...

Sedan kom en farbror med bluetooth-handsfree på besök... fy fan vad det ser ut. Alltså den jäveln som kom på bluetooth-handsfreen skulle jag vilja nita.