Gång är FAN ingen sport

...kom inte och säg nåt annat.

Den som på riktigt tycker att gång är en sport förtjänar inget lördagsgodis. Den förtjänar inte att uppräthålla en egen ekonomi, vistas bland vanligt folk eller ens en plats i helvetet.

GÅNG ÄR INGEN SPORT!

Gång är provocerande lyteskomik. Det kanske mest absurda inslaget i s.k. idrottssammanhang sammantaget. Jag skrev i en kommentar häromdagen att jag har större respekt för de idioter som ville sätta ett ouppnåeligt rekord i att åka "Flumride" på Liseberg för något årsedan. De slösade bort några dygn, för vaddå. Skitsamma. De som pysslar med gång slösar ju bort allt vad höftleder heter, för vaddå. Ingen aning men det är helt rubbat.

Tycker de inte själva att det är pinigt att sätta upp en gångpokal på prishyllan. Uppenbarligen inte. Men säg till dem någon. Om jag fick chefa en stund hade jag totalförbjudit gång. Helt ärligt hade jag nog släppt heroinet fritt till fördel för straffbeläggning av "gång" som idrott.

Alltså säg mig, skulle fylle-dart vara mindre idrottsmannamäsigt? Eller Flipper?

Nä fy fan!

Jag tycker det är en större idrottsprestation att vinna på en Jack Vegas-maskin än att gå till sig en medalj. Och bara en sådan sak som att de kallar det gång. Ett är säkert. Jag har tamejfan ALDRIG någonsin sett någon gå så muppigt i det riktiga livet. Monte Pythons "silly walks" tenderar att vara en fullt normal och socialt acceptabel gångstil i jämförelse.

Min kollega och gode vän P (själv gammal friidrottare) som är en av de minst aggressiva människor jag känner, sa häromdagen att han sett några gångare och bara fått ett sånt där infall. Han hade plötsligt känt ett starkt sug (som han tyvärr lyckades tygla) efter att komma springande från sidan och hoppsparka gångarjäveln ut ur EM. Jag förstod precis.

Jag såg ett gäng som tränade när jag kom körande i höjd med radiohuset i tisdags. Jag ville bränna upp på trottoaren kan jag säga. Jag vägde för och emot men kom fram till att lacken skulle ta för mycket stryk.

Två saker till har jag funderat på.

För det första. Hur kommer det sig att de får tävla i Friidrotts EM? Alla sporter handlar ju om snabbast, högst, längst och så vidare. Men inte gång. För gång är en slappare variant av löpning. Gå snabbast. Det är ungefär som att åka vasaloppet på miniskidor.

För det andra. Hur i helvete lyckas de värva folk till att gå? Jag lutar åt att tro att det rör sig om grovt hot. Annars undrar jag helt ärligt. Vad lockar de med?

Jag fattar de som blir sugna på att spela fuzzball, hockey och köra formel 1. Det är kul och genererar tjocka buntar deg om man blir bra. Att bli avgudad kan man ju lätt leva med dessutom. Men gång. En kille som blir bäst i världen på gång skulle inte kunna få ihop det med ett kvisthål med sina meriter. Det måste ju finnas något som ger lön för mödan i vad man än gör.

Gång kan vara idrottsvärldens största enigma.

Nu ska jag dricka öl!