Saved by the bagel

Jag tar tillbaka allt ont jag sagt om bagels med vallmofrön de senaste dagarna.

I morse när jag surköpt min dagliga bagel och kom gående runt hörnet på tredje lång var det nåt jävla bebbo som trixat med en betongplatta i trottoaren varpå jag fastnade med ena foten på nåt vänster och föll. Handlöst.

Alltid när man ramlar så på öppen gata så känner man att ALLA udrar vad det är för ett fyllo som ramlar omkring. Man skäms och försöker skaka av sig men känner sig lite kassare än vanligt. Klanten. Papphammar redux. Det är jag det.

Men idag föll jag snyggt. Nästan stuntmannamässigt och lyckades falla mot en låg utstickande kant på ett av husen. Det hade kunnat gå riktigt illa men jag föll med ena sidan först, min vänstra, och tog emot snyggt med den hand jag höll bagelpåsen med. "Smack", sa det (ackomanjerat av ett stönande öhhhh...) och så satt jag där.

Det sved lite i handflatan genom min bagel men den dämpade fallet så snyggt och besparade mig minst en bruten handled (Hur hade det sett ut att skriva blogg med brutna handleder). Jag smutsade inte ens ner byxorna. Väl på kontoret käkade jag upp min bagel. Något plattare än vanligt men med hjältesmak!

Jag ska inte förbanna vallmobagels mer. De räddar liv.